The tribute from district 6

Jättebra

MER NU

Kapitel 6: Arenan dag 1

Jag andades häftigt när jag stod på metall platan som sakta åkte längre och längre upp. Jag fortsatte andas och andas till den helt plötsligt stannade. Jag lyfte huvudet och såg ut över arenan. Ja! ett perfekt ställe för 4:ornat! Runt om oss var det vatten, vatten och lite mer vatten. Då jag först såg djungel kändes det lite bättre. Jag tittade på Peeta, Katniss, Mags och av ren avsky på Finnick. Jag såg rakt in i hans ögon. Jag kunde föreställa mig hur mycket dom skrattade när dom fick höra det. Jag vände snabbt bort huvudet och såg på Antony. Jag flinade elakt och nickade. Jag tittade med en bestämd blick på honom och skakade på huvudet. Aldrig, aldrig i livet att jag skulle lura någon. Han skulle aldrig få döda Finnick. Aldrig! BOOM! Hörde jag och spelen var igång. Jag rörde mig inte utan stod och andades häftigt igen. Alla andra hade lämnat sinna platser förutom jag. Finnick stod och pratade med Katniss tills Gloss tar tag i mig bakifrån och har en kniv mot min hals.
"Några sista önskningar Santana Elvandor!?" hotade Gloss.
Jag svara inte men stänger ögonen och är bered på en plågsam död. Jag står står där och bara väntar på att han ska dra kniven över min hals. Jag hör hur något susar förbi mitt öra och hur Gloss släpper mig och simmar där ifrån.
"Katniss, du dödade ju henne nästan!" hör jag Finnick ropa.
Finnick hoppar i vattnet och har Katniss efter sig. Jag rycker till och hoppar i vattnet jag med och simmar iväg från Finnick och Katniss. Vägen är lång till stranden och jag är inte en så bra simmare. Finnick är säker två meter bakom mig då jag kommer upp på stranden och tar ett språng in i djungeln. Jag springer medans solen steker min kropp som en grillad kyckling. När jag tittar dag ser jag varken Mags, Finnick, Peeta eller Katniss. Jag antar att dom tappat bort mig men när jag vänder mig om står hela gruppen bakom mig. Finnick lägger sin hand på min axel och ler ett brett leende. Samma sak gör alla andra.
"Som ni vill, döda mig!" sa jag och sträckte ut armarna.
"Vi vill inte döda dig!" sa Katniss.
"Vi vill hjälpa dig!" sa Peeta.
"Jag..Jag kan inte! Jag kan inte arbeta med er! Framför allt inte med Finnick!" sa jag.
Vi stod tysta länge.
"Det har aldrig varit fel på mig!" sa Finnick.
"Jag tror inte hon tycker det är fel på dig! Utan fel på henne!" viskar Mags.
"Santana, det är inte fel på dig!" sa Finnick.
"Jo, men varför älskar jag när jag inte kan bli älskad tillbaka?" får jag ut och brister ut i gråt.
Mags går fram till mig och tar min hand och drar ner mig.
"Du kan älska och bli älskad tillbaka" viskar hon och ler.
Jag skakar på huvudet. Finnick kan inte älska mig. Han har Annie Cresta hemmavid. Det kommer aldrig kunna bli han och jag.
"Visst!" sa jag. "Jag följer med!".
Alla ler igen och vi vandrar i djungeln fler timmar tills Finnick faller ihop med Mags på rycken.
"Jag orkar inte mer!" sa han. "Jag är uttorkad!".
"Vi stannar här!" sa Katniss och sätter sig ner.
Jag tar fram en vattenflaska jag tog från Gloss innan han försvann. Jag skruvar av locket och räcker den till Finnick.
"Nej, det är ditt vatten!" sa Finnick.
Jag skakar på huvudet och ställer den framför Finnick innan jag sätter mig bredvid honom. Jag ser hur gärna han vill ta den och dricka men vägrar. Jag tar upp flaskan och stoppar den i hans hand. Det tar en stund innan han höjer handen och dricker. Efter en stund räcker han tillbaka vattenflaskan som fortfarande innehåller vatten. Jag tar två-tre klungar innan jag skruvar fast locket och ser hur solen börjar gå ner.
"Vi behöver en vakt!" är det första jag säger på minst 3 timmar.
"Jag!" sa Katniss och reser sig upp.
Vi fixar sovplatser och jag har min sovplats avskärmat från alla andra. Det blir mörkt men tillräckligt med ljus så man kan se varandra. Jag sätter mig vid ett träd som sedan Finnick sätter sig vid också.
"Det är inget fel med att gilla mig!" sa Finnick.
"Jo, det är det. Framför allt om du har Annie!" sa jag.
"Nehe!" sa Finnick.
"Joho!" protesterar jag och så håller vi på så en stund.
"Kan ni vara tysta?" sa Peeta.
"Ne!" sa Finnick.
"Jo" sa jag och vi alla brister ut i skratt.
Till och med Katniss. Jag gäspar och lutar huvudet mot trädstammen innan huvudet glider ner till Finnicks axel. Han har inget problem med det utan sitter kvar där tills vi båda somnat.

Awww!!!! Mer

Mer nu!!!

Aww Vill läsa mer, nu!

Kapitel 7: Natten dag 1

Jag vaknar av att jag hör ett skrikbarn säkert hörs över hela arenan. Det var Katniss som skrikit ochFinnick hade hela handen ful med stor, äckliga bölder.
"Spring! Spring! Dimman är giftig!" Skriker hon och hjälper Peeta upp.
Jag reser mig och springer fram till Finnick och hjälper Mags upp på hans rygg. Han börjar springa fast inte så snabbt. Mags väger lite och Finnick är fortfarande trött över att ha vört Mags på dagen.
"Ska jag ta henne?" Sa jag.
"Nej, du ska inte behöva det!" Sa Finnick och försöker springa snabbare.
Vi springer säkert igenom halva djungeln utan att dimman ger sig. Snubblar Finnick på en rot och dimman hinner ikapp dom. Han stönar av smärta när dimman nudlar hans hud. Jag springer fram till dom och hjälper dom upp utan att nudda dimman.
"Finnick, kan du ta båda?" Ropar Katniss och vi springer fram till henne och Peeta.
"Nej, det går inte!" Sa Finnick.
Mags hoppar av Finnicks rygg och ger honom en lätt kyss på munnen och vänder sig mot mig.
"Förlåt!" Sa hon och och ler.
"Nej, det gör inget!" Sa jag och inser vad hon ska göra när hon går mot dimman.
Jag springer efter henne men hon har hunnit in i dimman innan jag lyckas få tag på henne.
"Mags!" Ropar jag och är beredd att springa in i dimman när Katniss stoppar mig.
"Nej Santana!" Sa hon och drar mig bak.
Jag följer motvilligt med, jag ville inte lämna Mags. Men hon är redan död. Efter en bit kommer vi till en sluttning. Vi alla faller ner och ligger på marken bäredda på en plågsam död då dimman närmar oss och är inte mer en en decimeter från oss stannar och drar sig tillbaka. Katniss kravlar sig fram till en ganska stor pöl med vatten och lägger ner handen i vattnet. Det gör ont men bölderna försvinner. Jag tittar på mig själv och märker att jag klarat mig från dimman. Peeta tar sig också fram och jag väntar bara på att Finnick ska göra samma sak. Men han rör sig inte. Han ligger på sidan med ena handen för bröstet. Jag vänder på honom och ser att han har ett kanska stort sår över bröstet. Jag tittar på tretiden han har i handen som har på enda spetsen blod på sig. Jag antog att han skar sig på den när han rullade ner för sluttningen. Jag behandlar såret och bölderna på Finnick och hoppas att Annie inte dödar mig och jag vinner. Jag lutar Finnick mot ett träd och lägger mig bredvid honom medans Katniss fortsätter vakta. Hon ger sig inte. Hon vägrar sova. Jag stänger ögonen och försöker somna.
"Snälla väck mig inte igen!" Mumlar jag innan jag somnar.

Mer

MER

Jag glömde att kommentera de tidigare kapitlena, men ska försöka skriva något acceptabelt nu då:

Angående Santana: Tycker ju lite synd om henne nu när hon vägrar förstå att det är okej för henne att gilla Finnick. Annars tycker jag att hon var modig när hon erkände inför hela Panem att hon gillade Finnick .

Angående Finnick: Har alltid haft en crush på Finnick, och du gör den bara värre♥. Sitter här i soffan och fangirlar över hur awesome han är .

Angående dig och din fanfic i allmännhet: Herregud, jag känner att jag inte är värd att läsa den här fanficen. Den är både för bra och för cool för mig. Och det säger mycket, eftersom jag vanligtvis är mycket bra och cool.
Anyway, FANTASTISKT skrivet!