Dramione

Bra! Bevakar

[Har inte hunnit rätta, så lite grammatik fel här och där... Men ni känner väl mig haha! Blev lite kort också, men ska skriva längre nästa gång...Ville så gärna ha upp det tills ikväll! ]

Kapitel 2
Draco


”Ska vi åka i dem där?”
Draco tvärstannade framför den ålderstigna vagnen, vars
skanklar satt ordentligt fastsatta i någonting stort och svart, som långsamt vände på
huvudet och stirrade på Draco med sina mjöl vita, kristallformade ögon.
”Och vad är det där?” Skrämt tog han ett hopp åt sidan när han fick syn på
testralen som skulle ta dem upp till slottet.
”Vadå?” Crabbe snurrade dumt runt på stället för att få sig en skymt av det som
Draco ihärdigt stirrade på.
”Se-ser du inte?” Draco svalde osäkert och grälade tyst på sig själv för att han stammat.
Han var inte rädd! Bara lite Isånafall...
Crabbe skakade dumt på huvudet, och Draco vände sig istället till Goyle som såg minst lika förvirrad ut. ”Ser du?”
Han skakade också på huvudet, och Draco bet sig i läppen.
Att se saker som ingen annan såg var inte bra, inte ens i trollkarlsvärlden.
Höll han på att bli galen?
Misstänksamt kisade han med ögonen.
Nej, han var helt säker på vad det var han såg.
Men om han var den enda som kunde se dem...
”Draco, vi måste upp i vagnarna nu! Skynda dig.”
Pansys insmickrande röst hördes över hans huvud; hon hade redan satt sig tillrätta i den fula, uråldriga vagnen och klappade nu med handen på sätet bredvid sig för att han skulle komma och sitta hos henne.
”Gå ni”, mumlade Draco och gjorde en gest med armen.
”Jag ska bara…”
Crabbe och Goyle lyssnade inte på fortsättningen,
utan lydde utan att protestera sin ledares order och hasade sig klumpigt upp i vagnen som svajade till lite vid deras tyngd.
Draco hade återigen vänt sig mot testralen och rynkade motbjudande på näsan.
Den såg förskräcklig ut! Gav dem den ingen mat? Han tittade äcklat på den svarta hästens utmärglade kropp.
Isånafall kunde han förstå dem, han skulle heller aldrig matat det där kräket.
Men varför skulle dem nödvändigtvis ha dem till att dra vagnarna? På Durmstrang hade dem använt sig av dresserade isbjörnar när dem inte kunde använda skeppet, men Hogwarts ville väl vara märkvärdiga förstås... Både hans far och före detta rektor Igor Karkaroff hade poängterat hur mycket Hogwarts rektor Albus Dumbledore tyckte om att visa sig duktig och att han gjorde allt i sin makt för att stå över alla andra.
”Du behöver inte oroa dig, jag kan också se dem.”
Den sövande rösten fick Draco att snabbt vända sig om, och han ryckte ofrivilligt till när han
stirrade in i ett par blåa ögon som dumt blinkade emot honom genom ett par enorma fjärilsformade glasögonen som bars av en smal blek flicka med långt blont hår.
”Så du är lika normal som jag”, sa flickan sävligt och log dumt.
”Ja, det var ju en befrielse att höra”, svarade han hånfullt och kastade en elak blick på hennes öron där det dinglade någonting som var misstänkt likt inlagda rädisor.
”Är du verkligen säker på att du kommit rätt? Det här är en skola, inget mentalsjukhus.”
”Draco!” Återigen hördes Pansys bedjande röst; vagnarna längst fram hade satts i rörelse.
Draco kastade en sista föraktfull blick på flickan, som inte hade rört en min trots att han precis hade förolämpat henne (Han misstänkte faktiskt att hon inte ens hade förstått vad han sa) innan han vigt klättrade upp i vagnen och tog plats bredvid Pansy som genast log varmt mot honom.
”Vem fan var det där?”
Han nickade åt flickan som fortfarande stod kvar och glodde dumt efter honom.
Pansy brast i skratt. ”Det där är lolliga Luna Lovengood, hon är helt knäpp! Potter och hans gäng brukar hänga med henne ibland...”
”Ha! Det förvånar mig inte, hon ser ju ut att vara precis den slags tjej som Potter skulle falla för.”
”Och vilken typ av tjej faller du för då, Draco?” sa Pansy lent och lutade sig mot hans axel.
”Inte plåster som du i alla fall”, sa han och flyttade sig så långt bort från henne som han kunde komma utan att hamna i Zabinis knä, ”Du är bara för mycket Pansy.”
Pansy hängde sorgset med huvudet, och Draco kunde se hur hon torkade tårarna mot sin klädnad när hon trodde att ingen såg.
Han njöt av synen.
Draco visste mycket väl att han såg bra ut, det hade han fått höra vart han än begav sig och han
antog att det inte skulle bli någon skillnad här.
Frågan var bara den om han ville att någon skulle tråna efter hans utseende.
Om alla flickor utseendemässigt skulle ligga i Pansys och den där Lunas klass så fick det vara helt på den fronten.
För Draco dög bara det allra bästa, och han hade; efter en blick omkring sig, börjat inse att
Hogwarts utbud av snygga flickor inte var särskilt stort.

När dem kom fram till skolan och fick
stiga ur det obekväma skabbiga vagnarna blev han ännu mer säker på sin sak.
När han tillsammans med sina vänner i sakta mak marscherade upp till slottet hamnade
dem bakom tre av de fulaste tjejer Draco någonsin hade sett.
En av dem kände han igen som den där stollan han träffat vid vagnen, den andra hade
ljust lockigt hår med ansiktet prytt av finnar och den tredje var nästan lika blek i hyn som han själv, hon hade tom blick och blåa ögon som ramades in av en lång eldröd hårman.
”Visst är det där en Weasley?”
Han knuffade till Zabini, som ointresserat lyfte huvudet från sin fickspegel.
”Ja, det där är Ginny.”
”Jag visste det!” sa Draco nöjt och flinade brett.
Han hade inte kunnat undgå att känna igen
Weasley syskonens ansiktsdrag och röda hår.
Och inte verkade det som om de hade blivit vackrare med åren heller.
”Känner du dem?” sa Zabini intresserat. ”Familjen Weasley, alltså?”
”Känner dem? Vår familj skulle aldrig umgås med sådana där blodsförädare!” svarade Draco Zabini med en fnysning, ”Men min pappa jobbar tillsammans med deras pappa på ministeriet. Eller ja... Tillsammans var väl lite felaktigt uttryckt av mig. Men dem träffas åtminstone på arbetet, fast pappa har verkligen försökt få Artur sparkad. Det har ju skrivits en hel del om honom i tidningarna nu, hans familj kan skatta sig lycklig om dem ens lever nästa år.”
”Jasså, på det viset”, mumlade Zabini men han frågade inget mer.

ASBRA!!!
Ska snart Kanske börja skriva, vi får se...
Haha! Dresserade isbjörnar!
Det hade jag velat se!

Azum!!

Awsome! Tumme till Dramione!

JAG med, speciellt om dem hade ätit upp Draco... ♥3

Haha vad gulliga ni är!
Ansträngde mig ju inte direkt, hade så jäkla bråttom!
Men jag äääälskaar att skriva, och älskar er ännu mer.
Puss1♥

ÄGIGT!!! Jag hinner inte skriva en så lång kommentar eftersom jag måste äta frukost men SUPER! Tumme till er alla!!! ♥

INGEN fara hjärtat mitt!
Du kompletterar ju dig själv genom att skriva låååånga härliga kommentarer på Draco Memoraid, så jag är mer än nöjd ^.^
Ska leta reda på våra mejl i min hög sen så jag kan skicka iväg Shanti med ett svar! ^.^ ♥

Superbra! Längtar verkligen till fortsättningen!

Jättebraa!!!! Meer T.T