Det 50:e hungerspelen

Bra! Elisas mamma...

denhär är bra

Har inte läst allt men i 50:e så skulle väl distriktet välja ut fyra spelare? Eller har jag missuppfattat det som jag alltid gör?

Du skriver super bra
och jag har börjat bevaka tråden
längtar efter fortsättningen

den här är jättebra
skriv mer

Awwwwww

Du skriver jättebra
*bevakar*

Haymitch har aldrig varit inne i Rättens hus förut och det är det lyxigaste han någonsin sett i distrikt 12. Eller,det lyxigaste han sett över huvud taget faktiskt, eftersom han aldrig lämnat distriktet. Han såg sig förundrat om medans de blev ledda genom en korridor. Korridoren ledde till ett runt rum med fem stycken dörrar åt olika håll. En enorm kristallkrona hängde ner från taket och lyste upp det annars fönsterlösa rummet. Efter en stund tog en av fredsväktarna, en bredaxlad man med blont hår till orda;
"Ni kan gå in varsitt av dessa rum -han pekade på fyra av dörrarna- och vänta tills era anhöriga kommer och tar avsked." Haymitch lydde genast och gick fram till närmsta dörr. Han tryckte ner det gyllene dörrhandtaget, öppnade dörren och steg in i rummet. Detta rum var fyrkantigt, man annars var det ganska likt rummet utanför; en kristallkrona i taket, väggar i en blandning av gult och guldfärg,samt några små stollar med sammetsröda dynor. I detta rum fanns det också en liten soffa, klädd i samma tyg som stolarna. Han stängde förskiktigt dörren bakom sig och gick och satte sig i soffan.

Efter runt tio minuter öppnades dörren av den blonda fredsväktaren.
"Ni får tre minuter på er." sa han och lämnade sedan rummet och släppte in de som stått bakom honom: Haymitchs mor och lillebror. I ett kort ögonblick av förvirring undrade han varför inte Elisa var där men sedan mindes han vad som hänt. Han skulle gärna ha velat säga adjö till henne och kyssa henne en sista gång, men han visste att det var bäst så här.

Hans mor kastade sig emot honom och omfamnade honom hårt.
"Ta det lugnt mamma, jag kvävs" flämtade han i ett försök att lätta upp stämningen.
"Åh förlåt!" Hon släppte greppet.
"Haymitch, jag är så ledsen.." sa hon och då började hon gråta. Stora tårar rann ner för hennes kinder medans hon försökt fortsätta prata.
"Du.." hon snyftar till. "Kommer klara det. Du är en.." hon avbryter sig för att torka tårarna. "En överlevare.
"Mm" svarar Haymitch tyst. Han vet att chansen att han kommer vinna är nästan obefintlig, men det vill han inte säga. Då öppnar Kevin plötsligt munnen och säger: "Vaffö gjåter mor? Gjåt inte!" Då börjar hon gråta ännu mer och kramar båda sina söner hårt.

De står så en stund, men sen öppnar en fredsväktar dörren och säger:
"Tiden är över. Ni kan lämna spelaren och gå hem. Och spelaren följer med oss."

Bra!

Blir alltid ledsen och arg på fredsväktarna när de ska få sina TRE minuter. TRE! Och Katniss fick ännu mindre tid!

"Spelaren"... Åhh, alltid lika underbart med ett nytt kapitel!
Fint skrivet.