Exchange [SV]

Åh, jättebra! =D

Super!!!!

Bra!

Lika otroligt som vanligt :3

Spännande förändring. Jättebra! ♥

Ny läsare här och jag älskar det! Jag gillar Richard lite mer än de andra men annars gillar jag också Zam eftersom jag kan se mig själv i honom.

Tack, tack. :3

Mikaela120: Välkommen hit. ^^
***

Kapitel 1.8

Zam fick syn på Samantha Elwira på andra sidan podiet. De flesta paren hade redan gått upp och tagit fram trollstavarna, så de skapade en mur framför henne. Zam började gå runt den höjda plattformen och började själv snurra sin trollstav mellan fingrarna. Den kändes så vänskaplig i hans hand. 13 tum, silverpil, fenixfjäder som kärna... Han gillade sin stav, men var mindre glad över bristen på erfarenhet att använda den. Han hade tränat som en galning, men han verkade ändå inte lyckas få till allt som han ville. Det var alltid någon som kunde det så mycket bättre. Han tröstade sig med att vara duktig i andra ämnen, såsom Trolldryckskonst, eller helt enkelt inte bry sig alls. Det var inte passande för hans personlighet att bry sig om småsaker. Han skulle vara lättsinnig och glad. Om han inte var det så var han inte... han.

"Hej", sa han när han kommit fram till Elwira; en kort tjej med honungsblont hår och väldigt svaga fräknar över näsan. "Vi ska visst duellera mot varandra."

Samantha log lite som hälsning. Hon behövde böja lite på nacken för att se in i hans ögon.

"Spännande", svarade hon enkelt. Hennes ögon såg mörkt blåa ut i bristen på ljus. "Ska vi sätta igång direkt?"

Zam nickade, visste inte riktigt hur han skulle bete sig inför den här flickan. Han hade inte fått någon bredare uppfattning om hur hon var. För att veta hur han skulle bete sig behövde han ha lite mer att gå efter.

De tog sig upp på podiet och klämde sig in i en lucka mellan ett par elever. De flesta var redan i full gång. Besvärjelser flög hit och dit och Zam ryckte instinktivt till varje gång en ljusstrimma for förbi hans ansikte.

"Jag måste bara varna dig", sa Samantha då de kommit fram till sin plats och hon skulle gå förbi för att ställa sig mittemot. "Duellera är inte min starka sida."

"Det kan jag nog leva med", sa Zam aningen skämtsamt, men ändå uppriktigt. Han föredrog att inte skämma ut sig. Ändå kunde han inte förbise att han kände sig lite förolämpad; Av Stokes. Var han verkligen så dålig att han placerades med den här tjejen?

Han slog genast bort tankarna. Han hade inte ens sett Elwira kasta en besvärjelse. Hon kunde vara hur duktig som helst.

Han väntade tills flickan ställt sig mittemot honom innan han lyfte upp trollstaven. Han kände sig fortfarande aningen obekväm. Det kändes som om han skulle skada henne. Hon var så liten och tunn. Hon verkade däremot inte så tveksam, trots sitt lilla erkännande om att hon inte var så förtjust i att duellera.

Då kör vi, tänkte Zam och planerade redan sin första besvärjelse på tungan.

Men innan han ens hunnit sära på läpparna kände han en kraftig vindpust dra upp hans ben i luften och i nästa sekund låg han på mage på träet. Han hade inte ens hunnit uppfatta någon förtrollning. Han var medveten om att besvärjelserna kunde utövas i tankarna, men det här hade han verkligen inte varit beredd på. Han stödde sig på armarna och hävde sig upp.

"Inte din starka sida?" frågade han med höjda ögonbryn då han såg upp mot Samantha.

Flickan såg nästintill överraskad ut. Lite ursäktande mötte hon hans blick.

"Det där var bara tur", sa hon bortifrån andra änden.

Zam fnös skeptiskt, men log sedan mot henne.

"Vi kör igen", sa han. "Och den här gången får du gärna låta mig hinna reagera."

-
På något sätt kom Zam och Samantha in i något samtal under tiden de kastade besvärjelser mot varandra. De verkade inte ens riktigt koncentrerade på vad de gjorde. De utformade en besvärjelse, kastade den, men förväntade sig inte att den andra faktiskt skulle bli träffad. Zam värjde undan de besvärjelser Samantha kastade mot honom och såg på när hon gjorde likadant med hans. Han visste inte riktigt hur det hade gått till, men han hade inget emot det; speciellt inte när han inte tänkte på det.

"Varför går du på duellklubben om du inte gillar att duellera?" hade han frågat för bara en kort stund sedan.

"Att duellera kan vara kul och speciellt lärorikt, men det är alldeles för pressande", hade Samantha svarat. Hon kastade sina besvärjelser tyst, och med tanke på detta så var dem väldigt starka. Zam försökte göra likadant och förvånades över att han lyckades.

"Vad föredrar du då?" frågade Zam, även ifall svaret var rätt uppenbart. I samma stund kastade han iväg en stråle vatten mot flickan. Hon avvärjde den direkt.

"Teoretiska ämnen", sa hon lätt. "Som historia."

Zam höjde lite på ögonbrynen.

"Historia?" upprepade han onödigt. "Det är ju hur tråkigt som helst."

Samantha ryckte lite på axlarna.

"Du kanske bara tycker det för att Professor Binns inte är så värst entusiastisk i sitt arbete", sa hon. "Testa att ta reda på saker själv. Det är mycket intressantare."

Zam tog emot förslaget, men svarade inte på det. Han hade aldrig tänkt på att ta upp sin egen undervisning i Trollkonsthistoria. De två stora slagen var ju ett historiskt ämne, och det var det han tycktes vara mest intresserad av. Kanske skulle han testa på det. Han skulle ändå till biblioteket dagen därefter.

En stöt for plötsligt genom Zams kropp. Kraften i besvärjelsen fick honom att slungas bakåt och han slog i ryggen flera meter bort från där han först hade stått. Han tappade tillfälligt andan, kunde inte resa på sig. Samantha skyndade sig fram till honom.

"Oj, gick det bra?" frågade hon aningen oroligt och tittade ner på hans ansikte.

Zam tog ett djupt andetag, men kände hur en vag smärta forsade runt hans skulderblad då han gjorde det.

"Var det du?" frågade han tillbaka och försökte stödja sig på armarna för att komma upp i sittande ställning.

"Nej, det var jag", hördes en mansröst längre bort. Professor Stokes kom gåendes mot dem.

Zam tittade förvirrat på honom.

"Varför?"

Stokes räckte fram en hand till Zam som tog emot den och lät sig hävas upp på fötter.

"Du verkade inte tillräckligt koncentrerad på vad du höll på med", sa professorn lätt. "Om du hade varit beredd skulle du ha kunnat motverka formeln."

Zam suckade och rättade lite muttrande till sin ljusblonda lugg. Stokes såg på honom en stund, men gick sedan iväg till nästa par för att granska dem istället.

"Sam?"

För tredje gången denna dag hörde Zam sitt eget namn ropas ut, men den här gången kände han inte alls igen rösten. Han vände lite på huvudet och fick se en mörkhårig flicka komma emot dem. Hon hette Gabrielle Addison och såg inte så väldigt glad ut. Zam rynkade lite på ögonbrynen av fundersamhet. Detta märkte Gabrielle då hon kom fram.

"Åh, förlåt, jag menade inte dig", sa hon ursäktande och vände sedan blicken direkt till flickan bredvid.

"Samantha, du lovade att följa med mig till biblioteket."

Samantha sneglade upp mot Zam som bara stod kvar och kände sig dum för att han inte hade förstått att flickan sa "Sam" som ett smeknamn och inte hans namn.

"Jag är ledsen, jag måste gå nu", sa Samantha uppriktigt. "Men vi ses väl någon gång."

Och så försvann flickan bort med sin vän och Zam stod ensam kvar mitt på podiet medan besvärjelser och trollformler flög som pilar runt omkring honom.

Jättebra :'D

Awesome!

Superbra