Dröm eller Verklighet? En ff om 1D

Detvarjubästjufattadetdetvafingrkortdetvaringedåligydetvarhelten!!

Haha XD va?

*hatar minimobiler som inte går att klicka rätt på*

FÖRLÅÅÅÅÅÅT att jag är tjatig, men när kommer nästa kapitel? :3

Hej är ny läser och har faktiskt inte varit 1D-fan tidigare bara lite intresserad och hört nån låt. Men den här ff:n fick mig att bli lite mera intresserad av dem. Du skriver bra!

KEEP CALM FÖR DET KOMMER ETT KAPITEL IDAG!!! FÖRLÅÅÅÅÅÅÅT FÖR ATT JAG HAR VARIT BORTA FRÅN DENNA VÄRLD ETT TAG MEN MYCKET I SKOLAN... MEN SOM NU KAN SE HÄR OVAN SÅ KOMMER DET ETT NYTT KAPITEL LITE SENARE I KVÄLL (hehe om ni kommenterar efter detta det vill säga, muggis regler...) HOPPAS ATT NI KOMMER ATT FORTSÄTTA LÄSA TROTS DENNA DÅLIGA UPPDATERING FÖR NU BLIR DET BÅDE LITE SORGLIGT OCH SPÄNNANDE ETT TAG...

Såklart vi gör! Åh vad bra, jag fick en anledning till att stanna inne på mugglis lite till

Nu är dagen snart slut...

Nialls POV
När jag kommit ner så såg jag inte Ellen någon stans men efter som att hi sa att det kunde ta lång tid så oroade jag mig inte. Visst det var en röd backe och så dålig var inte att det tog en timme att komma ner. Jag var faktiskt ganska stol att jag lyckats hänge med Ellen så här långt utan att skadat mig än. Fast det vore så typiskt mig att typ ramla och bryta något nu. När det hade gått en halvtimme sedan sågs senast så började jag bli lite orolig. Tänk om det hade hänt något, men hon sa att det kunde ta lite tid. Men jag kunde inte glömma saknaden. Ja, jag saknade henne och det hade bara gått en halv timme. Jag började misstänka att jag har gått och blivit kär. Men det var något speciellt jag hade inte känt så här på väldigt länge eller faktum är aldrig. När det gått ytligare en kvart utan att jag sett till Ellen så började jag bli riktig orolig. Jag tog fram min mobil oh tog upp kontakter. Jag bläddrade ner tills jag såg Ellens namn. Vi hade alla bytt nummer med varandra ifall det skulle hända något eller om man kom bort. Jag väntade och väntade. En det kom inget svar. Jag testade att ringa men utan resultat. När jag tillslut gav upp så var jag mer orolig än någon sin jag slog förtvivlat in Liams nummer efter som det var det jag kunde snabbast i huvudet. Han svarade som tur var ganska fort.
”Yeah it’s Liam”
”Oh please Liam come to the funicular?” Jag försökte att vara lugn och dölja oron I min röst men jag lyckades inte så bra.
”Niall what happened you sound really scared and upset.” Jo, nog var jag upprörd.
”Please I can’t tell you now just come”
“okay, we’ll be there in five” Jag la på utan att säga hejdå efter som jag dels inte hade lust och att vi skulle ses om fem minuter. Jag hade stått still i ca 50 minuter nu så jag var ganska kall. Efter en stund så kunde jag skymt Louis röda jacka. Jag drog på ett leende fast det så nog inte så övertygande ut.
”So, what happened? You look really worried, where is Ellen?”
“That’s the problem, I don’t know. I haven’t seen her in an hour.” Sa jag dystert.
“When did you see her the last time?” Frågade Hanna som också hade börjat bli orolig.
”We were at the top and she took another way, and she asked me if I wanted to come, but I said no.” Sa jag och bet mig I läppen för att inte freaka ut totalt.
”Have you called her?” Frågade Zayn med en medlidande blick.
”yes but she didn’t answer” Alla tittade nu oroande på mig och Hanna hade redan börjat få smått panik. Hon gick iväg och sa något till viktor på svenska.
”She’s going to found some that can help us” Jag nickade och fortsatte bita mig I läppen. Efter en stund så hörde jag hur en skoter komma. Hanna satt bakom skoterföraren. Han klev av den och började gå fram till mig.
”Var såg du henne senast?” Jag fattade inte ett ord.
”Sorry?”
”Where were you when you saw her the last time.” Jag tänkte efter en stund hur jag skulle förklara.
”Em, we were at the top and she was going to take an off pist way and then she disappear and I get down.” Sa jag.
“did she skiing or snowboardig?”
“Snowboarding” sa jag och tittade på honom. Han nickade och sa sen.
”Do you wanna come and search for her?” Jag nickade och han bad mig att följa med till scootern. Jag tog av mig skidorna och ställde de mot ett räcke som var vid liften där det även låg ett café. Jag gick fram och satt mig bakom pistören (om det nu heter så?). Han startade motorn och det drog iväg i en väldigt hög hastighet upp för berget. Jag kände hur chocken över att hon antagligen var så skadad att hon inte kunde svara i telefonen. Istället kom en oro och sorg, Jag hade ju planerat allt så bra. Vi skulle träffas där ner och sedan ta en sittlift upp vi skulle vara ensamma. Jag skulle berätta att jag gillar henne och bjuda ut henne på en dejt. MEN nu går ju inte det. Efter några minuter så var vi upp vid toppen efter som vi hade bestämt att vi skulle börja och leta uppifrån och ner. Till min lycka så var pistören duktig på engelska dock med svensk dialekt men man fatta vad han sa. Vi stannade och han frågade vart hon hade börjat åka. Det hade börjat mörkna efter som klockan var runt fem. Men vi letade och letade. Vi hade gått av scootern och letade nu för fots för att inte missa något. Pistören som hette Johan hade ringt en helikopter.
”Stop! Don’t move you are really close to an edge and it’s really low ‘till the ground.” Jag stod blick stilla. Inte för att han hade bett mig utan för en tanke hade slått mig. Ellen låg där nere. Jag kände hur Johan kom upp bakom mig och tittade på mig.
”Johan, Ellen is down there.” Sa jag tyst. Han stelnade till och lös sedan ner med sin starka ficklampa och där nere låg det en person med en röd jacka, svarta byxor, grön hjälm och en snowboard fastspänd på fötterna. Det kunde inte vara någon annan än Ellen.

... Min förklarning för att denna är sen ser ni där uppe... Men vill tacka alla som läser och nu blir det mycket spänning och nu blir det på liv eller död... (Rubriklös efter som jag inte kommer på något)

SUPER! SÅKLART, MEN ÄNDÅ!!