Om det ändå vore du och jag

Hans ord hade träffat rätt. Eline visste att hon kunde ångra sig men inte framför Alex! Vad skulle hon tänka? Eline bestämde sig för att spela så oberörd som mjöligt. Hon kunde göra det.
"Jag vet. Men det tänker jag inte. Vad kostar det?" Elines nyfikenhet ökade. Undra om det kostade skitmycket och hon gjorde ett ännu större fån av sig själv om hon inte hade tillräckligt med pengar. Eline stoppade händerna i fickorna för att försäkra sig att hon hade pengar. 500-lappen som egentligen var till ett par nya jeans brände mot hennes fingrar. Kunde hon verkligen göra detta? Det var för sent nu. Hon drog upp 500-lappen ur fickan och höll handen hårt knuten runt pengarna i väntan på svar.

Sebastian sa inget först, han hade också varit ung och korkad så han var inte rätt människa att rätta henne. han funderade han hade redan tjänat 3000 och han skulle tjäna mer.
"Du tjejen jag bjuder på dem den här gången" sa han och räckte över pillren och log "ta det lugnt bara annars hamnar du på sjukan och det är inte bra för mig" skrattade han och tänkte att det skulle bli en utredning om en av eleverna på skolan hade tagit droger och hamnat på sjukhuset och då var han tvungen att byta ställe att sälja på och det ville han inte

Eline rodnade. "Verkligen?" frågade hon osäkert. Han måste ha förstått att hon egentligen inte ville köpa, varför skulle han annars ge bort det gratis?
Eline tog emot påsen och mumlade ett svagt tack innan hon slog ner blicken i marken och gick med snabba steg därifrån. Den lilla påsen pregade hon ner i en av jeansfickorna då plötsligt det slog henne. Vart fan skulle hon göra av pillerna? Hon ville ju inte ta dem egentligen och slänga dem är rätt riskfyllt.
Eline rättade till den marinblå hatten hon hade på huvudet och bestämde sig att om hon någonsin träffade på den här knarklangaren igen där Alex inte står bredvid så tänker hon he tillbaka det. Han hade nog mer användning av det än vad hon hade.

"Ja ta dem innan jag ångrar mig" sa han enkelt och betraktade henne sedan när hon gick därifrån
"en sån tönt" sa Alex
"Jag minns en liknande tjej som stod framför mig för några år sedan" sa Sebastian och höjde ett ögonbryn och tittade sedan på klockan "nej dags att sticka" sa han och satte sig i bilen och drog ner solglasögonen, startade bilen höjde volymen och tryckte på gasen. Han behövde frukost och han visste precis vart han skulle, till caféet tango

[Måntass, var är du?~ :3]

Amelia ropade frustrerat efter Sebastian, han han var för långt bort. Hon suckade och kände genast hur hon började frysa, trotts att det var varmt i luften. Bieffekten av Marijana. Nu skulle hon väll få gå utan drogen! Hur lång tid var det till nästa gång? En vecka? Två? En månad?! Tänk om han aldrig kom tillbaka?!
Hennes förtvivlade ögon stirrade sig vilt omkring. Måste.. Hon fäste ögonen på en blond, faktiskt, söt tjej. Hon stod där.. Så sårbar, med precis Marijana i händerna.
Amelia gick bestämt fram till henne, men tvekade. Skulle hon..?

Eline kände sig.. konstig, ja konstig var rätt ord. Hon hade precis köpt droger. Oh herremingud, HON, Eline Fagerlund, topp student som inte tog några risker hade köpt droger. Eline såg sig stirrigt omkring, ingen hade väl sett henne? Hennes blick stannade på en tjej lite längre bort. Tjejen hade blicken fäst på henne. Panikslaget stoppade hon händerna i tjocktröjans fickor och dolde drogerna. Eline slog blicken ner i backen. Tänk så berättade den eleven om det till rektorn? tänk så blev hon utslängd från skolan. Hela hennes goda rykte skulle vara förstört.
Hon tittade upp på tjejen igen. Hon stod en bit bort ungefär där knarkpersonen hade stått innan. Hon kanske skulle köpa av honom? Tjejen var också blond, men till skillnad från sitt eget hår gav hennes hår en attityd och ett uttryck. Eline's egna hår var mest bara ivägen. Hon var rätt trött på det för att vara helt ärlig.
Tjejen var faktiskt, riktigt snygg. Det är så man beskriver henne bäst. Hon var inte precis söt, snygg var ett så mycket mer passande ord.

"Kom igen, Alex." Säger Christian irriterat åt henne.
"Själv tycker jag att du också borde testa, om till och med -hon gör det kan det inte vara så jäkla farligt."Kontrar Alex surt.
"Någon måste ju hämta dig när du gått och blivit hög, har jag rätt?" Svarar Christian likgiltigt innan han börjar gå mot skolan igen. Han är medveten om att Alex blänger ilsket på honom, men han har inte tid eller ork att bry sig just nu. Snart hör han Alex komma efter honom, men antar att hon inte kommer förlåta honom det första hon gör.

"Hej." sa Amelia desperat.
"Är det där Marijana?" frågade hon och gick lite närmare. Tjej, var otroligt söt. Vacker, nästan så att.. Nej. Olivia sa att det var fel, så otroligt fel. Och det förklarade hon varje dag genom att berätta, och visa henne hur fel det var. Att det var fel, tja, igentligen brydde sig inte Amelia själv vem hon gick och blev förälskad i. Amelia sköt undan de dumma tankarna och försökte fokusera på drogerna. Det var lätt, nästan svagt hur lätt det var för dem att tränga in i hennes huvud, ja. Marijana hade makt, någon gång skulle hon göra sig kvitt drogen. Någon gång..

Eline tittade skräckslaget upp på henne. Tjejen visste, nejnejnejnej. Hon rodnade och tittade ner i maken.
"Ja," svarade hon svagt. "Du ska väl inte säga något till rektorn eller lärarna eller så va?". Orden flög ur hennes mun så snabbt så att Eline var osäker om tjejen som stod mittemot henne uppfattade vad hon sa.
Eline tittade förskitigt upp på henne och fick en ordentlig titt på henne. Hon var riktigt snygg, det blonda håret passade på henne. Hennes gråblå ögon, ja, hur kunde ett par vanliga gråblå ögon vara så fina var henne fråga. Hur kunde hon inte ha lagt märke till denna tjejen innan? Hon hade knappt sett henne på skolan.