The Capitol childrens Hungergames (sv)

Super!!

Kapitel 8

Rakt på mig.
Vad skulle jag göra?? Han kunde nå mig snabbt.
Bara väcka sina kompisar och döda mig.
Men istället för att väcka sina kompisar gick han närmare mitt fönster,
men inte hotfullt.
Han tittade djupt in i mina ögon.
Hans var varmt bruna, mina var iskallt blå.
Ändå viskade han:
- Vem är du?
Jag blev förvånad men svarade.
- Liz, sa jag kort.
- Jag är Mars, sa han tyst.
Han bytte hand på sitt spjut,
jag lyfte hotfullt upp min kniv.
- Jag kommer inte skada dig, sa han lågt.
Jag ville spela cool men mina ögonbryn flög upp i panna.
Varför dödade han inte mig?
Han såg så snäll ut, och lockande..
Jag gick närmare fönstret.
- Hur många är det kvar? sa jag lågt.
- 7 stycken, vi fem, du och en till.. Men kommer inte ihåg vem..
Jag visste exakt vem som var den sjunde spelaren, men jag sa inget.
Plötsligt visade han med hand rörelse att jag skulle komma, sedan pekade han på dammen.
Jag förstod exakt.
Jag packade mina grejer och smög ut genom fönstret.
Jag tittade honom rakt i ögonen,
som ett tack.
Sedan gick jag och fyllde på min vatten flaska och drack mig full.
Jag vände mig om för att le mot Mars,
men blev förvånad att han inte var där.
Jag tittade bort mot den sovande gruppen,
men det fanns ingen där längre..
Jag la snabbt undan min vatten flaska.
Sedan smög jag försiktigt mot det öppna fönstret,
men plötsligt stod Mars framför mig.
- Det är dags att dö, Liz, sa han med kall ton.
Gruppen gick fram och omringade mig.
Plötsligt kände jag en konstig känsla..
Monsterkänslan.
Men det var dags..
Att släppa den fri.

Ooh, spännande!
Jag gillar hennes "monstersida" >:3

ÅHH VAD BRA!!!!!

Awesome!

Tackar för era kommentarer

börjar med.. tatatadaaam.. kapitel 9!
Jag har oxå en ff som heter Korps Öga (+11 år) läs gärna den ;P http://mugglarportalen.se/#forum.php?topic=25288&page=1#p1520656

Kapitel 9

Jag tittade in i hans ögon, men de var inte varma längre,
hur jag kunde tro att de var det fattade jag inte.
Men det var för sent att tänka på det nu.
Gruppen närmade sig mig hotfullt.
Men jag kände hat komma upp i mig,
och om jag ville vinna behövde jag göra det här.
- Hej kompisar! sa jag glatt och log.
Sedan kastade jag kniven på marken.
De tittade förvånat på mig men fortsatte närma sig mig.
Det var dags.
Jag drog in andan,
sedan morrade jag högt.
De han se förvånade ut i ca 1 sekund.
För sedan hoppade jag på de.
Jag rev, bet och kastade runt de.
Ett kanonskott..
Jag fortsatte att bita.
Två kanonskott..
Jag fortsatte..
Jag kastade iväg en tjej så att hon träffade väggen,
vägen blev blodig.
Jag vände mig om till den sista.. Mars.
- Vad i helvete är du?! skrek han med panik i rösten.
Jag tittade på honom ett tag innan jag svarade.
- Jag är President Snows barnbarn.
Han tittade skrämt på mig,
jag lät honom titta och sedan..
BOOM!
Kanonskottet ekade över arenan.
Jag hörde tjejen jag kastat i väggen andas..
Men jag brydde mig inte.
Jag började tugga på Mars ben.
Men jag gjorde det för hämnd,
inte för att jag var kannibal..
För jag var ett monster..

___________

tro inte att hon är ett riktigt monster, hon blev
bara galen i arenan.. Hoppas ni gillade det

Jag skulle vilja veta lite mer exakta detaljer när det händer saker.
Men det är awesome ändå! ^_^

Super bra!!! DÖÖR

vad menar du?

Jättebra!