Att hitta balansen.

Jag läängtar till nästa kapitel! :'3

Håller på med en hemsida just nu x)
är halvklar med ett kapitel och ska lägga mig och sova snart, har skitont i örat

Oh, you have to remember to länka sen.
Aaw, skickar öronmedicin som smakar kola! 8D

Hemsidans länk står på första inlägget!

Kapitel 3. Du kan inte gömma dig, spelar ingen roll var du gömmer dig.

Jag stirrade på himlen och de mörka trädtopparna hela vägen fram till skolan och jag kunde verkligen inte förstå hur tiden gick så snabbt när man var lycklig. För jag var lycklig när jag var fri från alla problem. Laras röst var avlägset borta.
”Jessica, Jessica, JESSICA?” Sa Lara i högre och högre ton. Jag reagerade inte förräns hennes kalla hand rörde min.
”Vi är framme Jessi.” Sa Lara och steg ur vagnen. Jag gjorde samma sak, jag märkte hur Lara såg på framför vagnen som om hon såg på något märkligt.
”Vad?” Frågade jag förvånat, hon vände huvudet snabbt mot mitt håll och skakade på huvudet och mumlade något som lät som inget. Vi gick in i hallen.
”Jag ska nog stanna här.” Sa Lara och jag nickade.
”Du ska ju bli sorterad och så vidare.” Sa jag och lät smartare än vanligt. Sedan gick jag, först av alla elever på hela Hogwarts in i Stora Salen och satte mig ner längst bak vid bordet. Nära dörren.

Fem minuter senare då jag låg och halsov mot det ljusa ekbordet kände jag hur flertal personer satte sig runt mig och hur folk pratade hit och dit överallt. Jag reste på huvudet och mitt nästan raka hår föll ut över min axlar. Runt mig satt förvånande nog marodörerna, efter att Lily satt sig bredvid mig. Marodörerna bestod fyra killar. En kortare kille som var nästan undernärd så smal var han, och åt gjorde han inte heller. Peter var hans namn, han var rätt söt faktiskt med sitt blonda hår och brunblå ögon. Remus Lupin som var god vän med Lily och lika mycket pluggnörd som både henne och mig. Han var snäll, även om han var precis som de andra marodörerna. Tjejtjusare. Sirius Black och James Potter var ledarna över deras lilla gäng. De snyggaste killarna på skolan var just marodörerna. Tragiskt nog. Alla eleverna var inne i salen nu och dörren hade stängs. Antagligen McGonagall som berättade för Lara hur sorteringen skulle gå till.
”Jag är så himla charmig, måste vara därför alla tycker om mig.” Sa James klart och tydligt så att Lily skulle höra och man riktigt såg hur han försökte få kontakt med henne. Jag log smått för mig själv.
”Synd, det märks inte.” Sa Lily kaxigt och man riktigt såg hur James flinade, han hade något på tungan.
”Det är bara att släcka så ska jag visa dig charm Evans.” Sa han och drog en hand genom håret och de tre andra marodörerna skrattade åt honom. Lily gav honom en mördarblick och vände sig om till mig.
”Vad har hänt på ditt sommarlov då Jes?” Frågade hon. Precis innan jag skulle svara öppnades dörren till Stora Salen och både min och Lilys uppmärksamhet drogs till dörren. McGonagall gick framför en skara med förstaårselever men ingen Lara. Hade hon varit en dröm?

Lara

Försök se normal ut, försök gå i långsam takt, försök få dina ögon att hålla sig borta från färgen röd, intalade jag mig själv, jag skulle kunna vara en vanlig metamorfmagus om det inte vore för den lilla detaljen att jag inte överlever utan blod. Någon harklade sig och jag öppnade mina ögon som jag stängt då jag väntade, för att vila. Jag vände mig om och fick syn på en medelålders kvinna med grön klädnad och svart hatt. Hon hade vackra glasögon och ett strängt ansiktsuttryck. Håret satt i en hård knut i nacken och i händerna höll hon en hatt.
”Miss Anderson?” Sa hon snällare än vad jag trott att hennes röst skulle låta.
”Åh kalla mig Lara, men ja jag är Lara Anderson.” Sa jag på ett sätt som fick henne att mjukna.
”Jag är Professor Minerva McGonagall och är Gryffindors elevhemsföreståndare. Det finns fyra elevhem, Ravenclaw. Slytherin, och Hufflepuff. Jag ska låta dig sorteras efter förstaårseleverna, men jag ger dig lite information så länge. Jo det är så att elevhemmet du sorteras till kommer vara ditt hem tills du går ut Hogwarts och elevhemmet du hamnar i baseras på dina förmågor.” Hon pausade och jag blev rädd. Vad menade hon med förmågor? Visste hon vad jag var? Fast det kunde hon inte veta. Jag tog ett andetag. Fast jag inte andas så hade det blivit en vana.
”Smartare elever brukar hamna i Ravenclaw, modiga elever i Gryffindor och lojala elever i Hufflepuff, i Slytherin hamnar elever som med list tar sig dit de vill. Det är väl en sammanfattning. Du kan ju fundera på vart du kommer hamna medans de andra sorteras.” Avslutade Professor McGonagall och jag satte mig ner på en bänk längre bort. Ett trettiotal förstaårselever stod på andra sidan av hallen och såg livrädda ut. Jag skrattade. Inte kunde det vara så farligt? I och försig var jag knappt rädd för något.

Jag visste att jag skulle hamna i Ravenclaw, det var ju nästan självklart att jag skulle hamna där eftersom jag var smart, jag hade ju haft en del år på mig att lära mig saker. Professor McGonagall öppnade dörren till salen där jag misstänkte att förstaårseleverna och alla andra elever på Hogwarts satt. Jag reste mig omedelbart upp då jag såg henne och gick fram till henne i en långsam takt.
”Det är bara att komma med mig miss Anderson, så ska Hogwarts hatt placera dig i rätt elevhem.” Sa hon och log ett snett leende. Jag log och följde henne och gick i samma takt som henne.

Hon gesterade att jag skulle sätta mig på pallen och det var precis vad jag gjorde.
”Kära elever. Vi har fått ytterliggare en elev till oss i år, hon ska börja sjunde året och jag hoppas ni tar väl hand om henne!” Sa en mansröst som hörde till en gammal man bakom mig. Antagligen rektorn. McGonagall satte hatten på mitt huvud och den satt på mitt huvud i någon sekund innan den började, till min stora förvåning prata.
”Jaså. En sån fuskare i skolan.” Skrockade hatten och menade säkerligen på vad jag var och att jag visste allt jag visste.
”En vampyr på 47 år. Det trodde jag aldrig jag skulle sitta på. Men eftersom du är så klipsk så blir det ju självklart för både dig och mig. RAVENCLAW!” Jag gissade direkt på att hatten pratat i mitt huvud först och att Ravenclaw hade alla hört. Bordet längst till vänster applåderade och jag gissade direkt på att det var rätt bord att sitta vid och jag försvann ner bland eleverna och satte mig längst bort vid en ledig plats. Jag kunde höra Jessicas röst bakom mig och jag gled in i konversationen hon hade med ett flertal andra elever.

”Hur kan du vara så himla dum i huvudet Black?” Hade Jessica sagt.
”Vadå dum i huvudet? Jag förklarade bara för din gode vän Evans att hon är kär i James, undermedvetet.” Sa han och försökte idiotförklara henne tillbaka. Jag visste direkt vart detta skulle gå. Det var så självklart.
”Men hon vet väl lika väl som jag att hon vet själv vad hon känner och tycker. Dessutom, vem skulle tycka om någon som är lika högmodig och arrogant som James Potter?” Sa hon och man verkligen hörde hur arg hon var. Jag flinade, och vände mig om mot bordet bakom mig. Tydligen var det fler än jag som lyssnade på deras konversation.
”Han är inte högmodig och arrogant, om det är någon som är det så är det ju du.” Sa han envetet och jag hörde på hans röst att han började bli arg men tyckte att det var ironiskt att de bråkade så.
”Jaså, så du, Sirius Black sitter där och förklarar för mig att jag är högmodig och arrogant. Ta och skaffa en spegel kära du.” Sa hon och skrattade. Sedan hörde jag hur två personer reste sig och gick.
”Vilken brud!” Sa pojken som jag antog var Sirius som sagt emot Jessica.
”Har du gått och blivit kär i en tjej nu också Sirre? Trodde att jag var the-one-and-only för dig ju!” Sa en pojke till honom och låtsades gråta.
”Haha nejdå Jamiepojken jag älskar dig mest av allt!” Sa han och jag hörde hur han kysste honom på kinden.
”USCH VAD ÄCKLIG DU ÄR JAMES!” Skrek Sirre och hela salen tystnade och såg på dem. Jag såg bakåt igen och såg hur Sirius flinade nöjt.

Jag reste mig från bordet när nästan alla började resa sig och jag bestämde mig för att ta en nypa luft. Då jag satt där på en bänk precis utanför slottet så öppnades dörren ännu en gång och mörkret slöt om personen så jag hann inte se vem det var. Personen gick emot mig och satte sig ner bredvid mig. Det var han. Sirius Black.
”Cigg?” Frågade han och trevade efter en tändare och ciggpaket.
”Visst.” Sa jag, det spelade ju ingen roll om jag rökte eller inte. Han gav mig en ciggarett och jag satte den i munnen. En flamma lyste upp platsen en stund och han tände sin cigg. Sedan räckte han tändaren till mig. Jag tände ciggen och la sedan tändaren på hans ben.
”Så du är den nya tjejen?” Frågade han, trots att svaret var uppenbart. Han tog flertal bloss hela tiden och gjorde rökringar.
”Rätt uppenbart va? Men ja, det är jag. Lara.” Sa jag och sträckte fram handen. Men han tog inte i min hand. Han la armen om min axlar i stället.
”Jag är Sirius Black, världens snyggaste kille, äh, där skojar jag, det är ju James.” Sa han och jag såg i mörkret hur han flinade.
”Jo jag hörde det under middagen.” Sa jag och tog ett par bloss. Det fick mig att för en gångs skull känna mig levande då jag faktiskt fick en nicotin kick.

Vi hade pratat en lång stund då jag fick syn på en bläcksvart katt som glittrade lätt i mörka färger såsom mörkgrönt, mörklila och mörkblått. Den hade stora mörkblåa ögon och den gned sig och spann mot en vägg. Jag kände igen den direkt.
”Ursäkta mig en minut.” Sa jag och lämnade honom med den nytända ciggaretten. Jag gick över till katten och såg ilsket på den.
”Jag kan verkligen inte få vara ifred någonstans?” Väste jag ilsket.
”Du kan inte gömma dig, spelar ingen roll vart du gömmer dig.” Sa han. Självklart är det ingen som förstår det han säger. Katten är min bror. Han blev vampyr samtidigt som jag men när han förvandlade sig till sin animagus så blev han fast där. Han följer efter mig och försöker övertala mig om att hjälpa honom, jag vill förstås hjälpa honom men jag kan inte, jag har letat i över tjugofem år efter ett sätt att hjälpa honom men jag kan inte. Sen var han tvungen att hitta mig, vart jag än befann mig så befann han sig, det var som om han var min personliga gengångare och det var otroligt störande.

”Du vet att det är meningslöst kära bror.” Kvittrade jag efter att ha tänkt en stund och försökte låta glad.
”Pfft. Allting går, annars skulle det inte kunna bli som det blev.” Sa han.

I love it! Du är riktigt bra på att skriva och beskriva. Riktigt roligt att läsa de du skriver, ser redan fram emot mer!

I LOVE IT och jag tänker inte sluta göra det på längelänge!
Jag vill ha mer, människa, mer!

jättebraaaa!!!

såååå bra, liksomherre gud nu ska jag ta och bevaka.

Tack för era kommentarer, det är de som får mig att fortsätta skriva och det är så kul när man ser att flera stycken läser! All kärlek / Jag

Kapitel 4. Bad boys.


Lara

Jag fnös åt honom, han hoppade upp på muren enkelt och ljudlöst. Jag kunde verkligen se leendet i hans minimala ansiktet, leendet som sträckte sig hela vägen upp till öronen.
”Du kan inte låta mig vara normal en enda gång kan du?” Väste jag åt honom och såg bakåt för att se att Sirius var på väg hit. För honom skulle det låta som om katten jamade. Jag förstod alla ord min bror sa. Tragiskt nog.
”Tyvärr inte, vi får prata mer imon, jag går in och lägger mig.” Sa han och menade på att han skulle ligga i min säng när jag kom till mitt sällskapsrum. Sirius ställde sig bredvid mig.
”Vad gjorde du?” Frågade han. Katten hade försvunnit i mörkret innan han hunnit se den.
”Tyckte jag såg någon, så jag försäkrade mig om att inget var här.” Sa jag och log. Han log som alla skulle kalla charmigt åt mig men jag brydde mig inte. Jag vände bort huvudet.
”Har du en till cigg?” Sa jag och höll fram handen, efter lite prassel så kände jag hur något rullade ner i min handflata. Jag såg på honom och han tände själv en cigg och räckte mig tändaren.
”Kan du vägen till Ravenclaws sällskapsrum?” Frågade jag, även om jag antog att elevhemmen bara kunde hittas av respektive elever.
”Jag kan vägen till alla elevhems ingångar. Det är det som är det finaste med att vara marodör!” Skrattade han bara och reste sig. Jag reste mig också och vi började gå mot ekporten. Han fimpade sin cigg och slängde den i soptunnan som såg ut som en pelare av sten, jag gjorde samma sak. Sedan ledde han mig in i skolan och upp till ett torn.

Vi stannade framför en stor tavla med en fågel på en gren som rörde sig och såg på mig.
”Den kommer fråga en fråga så fort jag gått.” Sa han och skrattade.
”Jag är från ett annat elevhem ju och jag får ju egentligen inte veta vart alla elevhem ligger.” Fortsatte han.
”Sov gott sötnos.” Sa han och gick flinandes därifrån. Jag kunde inte låta bli att sucka.
”Ett av sätten för en vampyr att skapas?” Frågade fågeln. Det var som om någon hällde en hink med iskallt vatten över mig, eller hånskrattade mig i ansiktet. Men jag tänkte efter på frågan den ställt mig.
”De som blandar sitt blod med en vampyr, de kan bli bitna för att blandningen kan skes till exempel.” Tavlan öppandes. Tyngden på axlarna lättades. Jag gick in och fick syn på flertal personer där inne. Jag satte mig ner vid ett fönsterbord och kollade ut genom fönstret. Stjärnorna lyste klart och tydligt över den redan mörka himlen och sjön låg stilla.
”Du är den nya eleven eller hur?” Sa en ljus röst, jag vred på huvudet. Där stod en mörkhyad flicka med kort svart hår, halsen blottad, äsch, jag kunde hålla mig.
”Det är jag ja.” Sa jag och vände mig om igen, hon verkade knappast intressant.
”Patricia Jonson, men kalla mig PGJ.” Fortsatte hon.
”Lara.” Sa jag klart och tydligt. Hon verkade nervös.
”Okej,” sa hon och drog ut på e:et ”jag måste, öh, hejdå Mara.” Jag blev inte arg, bara glad över att hon inte skulle komma ihåg mitt namn och jag kunde undvika henne. Hon verkade vara en sån där typisk idiot och ointressant som bara den. Jag reste mig upp och följde efter en flicka i min ålder till sovsalarna, annars skulle jag nog inte hittat dit. Flickornas sovsal låg längst bort i en smal lång korridor och det verkade lite kusligt, även om jag inte var rädd.

I Ravenclaw fanns det bara tre tjejer ur femte årskursen och i rummet stod det tre mörkblåa sängar och Längst bort stod min svarta koffert med namnet Lara ovanpå. Jag gick dit och drog fördraget för sängen och la mig ner. Jag hade inte tänkt sova, bara vänta med att de skulle somna, så kunde jag hoppa ut ur fönstret ovanför min säng och utforska skogen.

Jessica

”Förresten Lily, vad tycker du om Valerie egentligen? Säg vad du vill, jag lovar att det stannar hos mig.” Sa jag då jag började packa upp kläderna. Vi var ensamma i sovsalen, de andra var i uppehållsrummet, det vill säga Alice, Icabele och Jean.
”Vad ska man svara på det egentligen?” Fnittrade hon. ”Hon och hennes vänner är lojala, mot varann, men hon tror sig vara skolans drottning, det stör jag mig på, och att hon låtsas som att vi inte finns när hon är med sitt ’gäng’.” Jag blev lättad, och hon hade förstått vad jag menat.
”Jag tycker samma.” Sa jag, sedan blev det tyst en stund medans jag bytte om till mitt korta mörklila nattlinne. Hyllan där jag hade mina kläder var sorterad i färgordning, jag hade inte så mycket kläder, jag menar vad behöver jag det till när man ändå bara går till Hogsmeade på helgerna, och när man har skoluniform hela tiden annars?
”Förresten Jesi, vart var du på tåget, jag fick sitta i den där fyllekupén helt ensam hela resan nästan.” Frågade Lily då hon och jag tryck ihop var sängar till en gigantisk säng.
”Åh, jag träffade den nya eleven, Lara Anderson, hon som sorterades förut. Hon var jättetrevlig. Synd att hon hamnade i Ravenclaw bara, då lär hon bli vän med Patricia och genom henne Valerie.” Sa jag och flinade.
”Hon såg blek ut, och mysko, jag menar vem har piercing i läppen?” Sa hon, men jag hörde på rösten att hon inte menade något illa, hon vill alltid bilda sin egna uppfattning på människor hon träffar.
”Jo hon var väldigt blek, dessutom så ändrades hennes hårfärg från när vi satt i kupén till då vi kom till Stora Salen, det var mörka nyanser av lila och rött först och sen blev det svart. Jag lade märke till att hennes ögon ändrade färg när vi satt på tåget också.” Sa jag och funderade. Ovanligt. Då kom Lily med en bra idé.
”Hon kanske är en metamorfmagus?” Det lät troligt.

Några minuter av att jag och Lily varit och jag flätat hennes hår och hon utfört en besvärjelse över mitt hår för att det skulle vara rakt så stod vi i sovsalen igen. Jag hörde tunga steg i trappan och helt plötsligt flög dörren upp, och jag som bara stod där i nattlinne.
”DETTA ÄR FLICKORNAS SOVSAL BLACK! Så om du inte har blivit en flicka under sommarlovet så hoppas jag att du försvinner inom fem sekunder.” Lily började nedräkningen, och Black började snabbt prata.
”James vill gå ut med dig Lily, och damn vilken brud.” Sa han synade mig flinandes, röklukten vädrades ända till mig och det luktade så äckligt.
”Har du rökt Black?” Frågade jag, han höjde bara på ögonbrynet.
”Vem vet? Inte du i alla fall.” Sa han och smällde sedan igen dörren och jag gick fram till den och öppnade den. Jag hörde röster nedifrån och klirr.
”Trodde aldrig du skulle göra det!” Skrattade en röst som jag kände igen som Pettigrew. Jag gick ner några steg. Remus fnyste åt Black och kliade sig besvärat i nacken.
”Tack för pengarna Remus.” Skrattade Black, då förstod jag varför han kommit upp till oss. Men... Hade jag för en stund hoppats att det var av en annan anledning. Utan att tänka på det trillade jag nerför trappan och landade på armbågen. Det kändes som någon skar med en kniv igenom den, blodet forsade ner och marodörerna var de enda som satt i uppehållsrummet, antagligen så var tjejerna i vår sovsal i sjunde årskursens pojksovsal hann jag tänka på mindre än en sekund.
”AJ SOM FAN.” skrek jag. Marodörerna hade skyndat fram till mig, de må vara pojkidioter hela bunten men de är snälla.
”Vad var det bra för snygging?” Sa Black och med min vänstra hand slog jag till honom med handflatan. Han skrattade och gned sin kind.
”Du har slått mig två gånger på en dag, undrar vad det betyder.” Sa han och flinade. Jag gav honom en blick ämnad för mord och försökte sträcka mig efter att slå honom igen eller dra honom i håret, men istället hjälpte Remus mig upp och satte mig på en stol och utförde någon formel i en skål för att få vatten och dutta en handduk i den och tvättade rent min arm och lindade sedan ett bandage runt den. Sirius stod på min vänstra sida, med händerna i fickorna, plötsligt kände jag hur han drog i bandet som var knyten över min axel och mitt nattlinne åkte ner, inte så att man såg något men jag blev ändå arg.
”Lägg av nu Sirius, låt henne va, du kan inte alltid reta tjejer.” Sa Remus och jag var tacksam för honom. Jag log mot honom och så fort han hjälpt mig så gick jag upp utan ett ord. Jag hörde hur Black sa något i stil med. ”Vilken läckerbit.” James skrattade och dunkade honom i ryggen. Jag smällde igen dörren när jag gick in igen.
”Du var borta länge,” Sa Lily, hon låg nerbäddad i sin säng. ”och vad har du gjort med din arm?” fortsatte hon.
”Jag ramlade i trappan, Remus hjälpte mig, tror jag har stukat den, blödde som fan. Black är en idiot.” Sa jag snabbt. Även om det var osammanhängande verkade Lily förstå vad jag sa.

men fuck fuck fuck fuck vad bra!!! shiiiet jag är död nu. jag måste ha meeeer! :O ♥