Bifrost, en Svensk trolldomsskola (Roll)

( Jag gillar alkemi C: kollade på denna sida om vilka lektioner det fanns http://www.svenskahogwarts.com/lessons/lessons.php )

"Ja, förvandlingskonst har jag med." ler hon, hon visste att det var något ämne hon hade glömt. Sedan kollar hon på klockan och dricker upp juicen. "Längst upp i ett av tornen, så de kan vädra ut alla ånger som bildas av dryckerna." ler hon, ja hon ler faktiskt. Det här året kanske kunde bli kul, inte så dystert som hon brukade tycka. Om Damon ville vara med henne, vilket han konstigt nog verkade vilja. Hon ställer sig upp och de börjar gå mot tornet. Hon, ovanligt glad, hon vänder sig mot honom och ler "Tack" säger hon bara.

Det lät vettigt, och Damon började gå efter Alex. Hennes tack fick honom att le förvånat, förvirrad över orsaken. Men då hon fortsatte ryckte han bara på axlarna och följde efter.
Då de passerade andra sjätte års elever hälsade ungdomarna glatt på Damon och undrade om han inte ville sätta sig med dem. De utbytte några ord, men Damon fortsatte med Alex. Suzie, flickan med det vackra ansiktet och blonda håret, såg surt på Alex och lutade sig mot sin väninna för att lågmält börja ett samtal.

Då Damon och Alex nådde tornet där lektionen skulle hållas hade en liten kö redan formats framför dörren. Damon lutade sig nonchalant mot väggen och lät sin blick svepa över eleverna.
"Hur är läraren?"

Alex såg på de andra eleverna i hennes årskurs. Skulle han stanna med dem nu? Det skulle han säkert så hon fortsatte och låtsades oberörd även om hon kände ett styng i hjärtat, han skulle överge henne med.
Men han fortsatte med henne, han gjorde det faktiskt, hon log lyckligt mot honom när de fortsatte upp och kom fram till dörren.
Vid hanns fråga såg hon upp, skulle hon vara sanningselig eller inte? Hon brukade inte tala illa om lärare, men hon gillade inte honom.
"Du får väll se." sa hon bara lågt. Han vvar orsaken till att hon klädde sig som hon gjorde. Hon var vacker, hennes mor var modell och dottern hade ärvt hennes skönhet. Tyvärr hade läran märkt det och gjort närmanden. Hon kunde inte värja sig, hon blev mer och mer tillbakadragen, tyst och klädde sig i så stora kläder hon kunde. Det hade inte hänt något, men hanns närmanden var jobbiga nog och han gjorde allt för att få henne själv. Stanna kvar i klassrummet, eller hjälpa henne hitta ingridienser, ensam i förrådet. Så hade det vart så länge, i år och hon avskydde hanns lektioner.

Hennes uttalande lät oroande, men än mer var blicken hon fick i sina ögon efteråt. Damon hann inte fråga mer, för dörren svängde upp och en röst kallade in dem.
Damon fick böja på nacken då han steg in genom dörren och han siktade mot ett runt bord intill ett av fönstren.
Trolldryckskonst krävde mycket koncentration, något Damon knappt hade. I Hogwarts hade han ofta misslyckats grovt med sina drycker och skrattat åt de dåliga betygen. Vid examensproven i slutet av varje år hade han dock dragit hem toppen resultat, något som fått Snigelhorn att förbanna och berömma honom om vartannat. Efter U:et från GET hade professorn faktiskt skickat ett brev hem åt Damon, ett brev som fick ynglingen att le brett varje gång han läste det.

Alex följde efter Damon tyst och ställde sig vid hanns bord, läraren såg lystert efter henne och hon sänkte blicken, rädd för blicken i hanns ögon. Läraren som hette Thomas var i 40- års åldern han var stor, med stor mafe men också otroligt stark. Han var mer än dubbelt så stor som henne och hon kunde inte göra något åt den saken.
Han ropade upp eleverna och välkommnade Damon och fortsatte berätta om dagens dryck. Och sen kom det, det som kom varje lektion. Han ber henne hämta ingredienser, eftersom hon är så duktig. Alex bleknar märkbart, men ingen bryr sig, så brukade det ju vara Alex var bra på det mesta. Hon går snabbt in och försöker plocka ihop allt så snabbt som möjligt, men försent. "Tänkte att du kunde behöva hjälp." säger han sliskigt och stänger dörren om dem. "Snälla" ber hon tyst men han lyssnar inte utan låser fast hennes händer i ett hjärngrepp bakom henne och för andra handen under tröjan. "Jag vet att du vill" ler han förbindeligt och Alex kvider. Hanns hand fortsätter vidare till hennes byxor och hon hoppas att han ska stanna där men han knäpper sakta upp dem. Hon försöker ta sig loss, men det ända hon får som svar är en örfil och sliskiga kyssar längst halsen.

Damon märkte blicken läraren gav Alex, trots att ingen annan verkade göra det. Alex bleknade då hon bads för att hjälpa, och Damon såg oroat efter henne. Ingen annan tycktes märka något, så Damon sitter kvar då läraren följer Alex in i förrådet.
Då dörran drogs fast steg Damon upp och gick över till några av sina vänner. Det var mest en ursäkt för att komma närmare förrådet. Varför var dörren stängd?
"Jag tror de behöver hjälp, vi hinner ju aldrig börja om de inte får ut ingredienserna snart", sade Damon skämtsamt och fick eleverna att skratta till. Med gömd oro slet Damon upp dörren och stelnade till.
Utan en tanke på att han faktiskt hade en trollstav i bakfickan kastade sig Damon mot Thomas. Dörren slogs fast av sig själv och täckte där med ljudet då Damon skuffade omkull läraren. Han var längre, men Thomas hade mer massa. Professorns ansikte var rätt av ilska och genering och han tog tag om Damons axlar och slog honom mot stenväggen.

Alex stelnar till och bleknar än mer när hon får se Damon. Det var inte meningen att någon skulle veta om det, hon skämdes. Hon ville inte att någon skulle få reda på det, därför hade hon hållt tyst.
Hon håller sig rädd undan då Damon hoppar på Thomas. Men drar sedan fram sin stav då han slår honom mot stenväggen. Hon ser oroligt på honom rädd att han skulle bli skadad, då skulle det ju vara hennes fel, hennes och ingen annans. "Släpp honom." säger hon tyst och sen tydligere. Thomas vänder sig mot henne, men tycks inte ett dugg rädd. En blixt från hennes stav och han for rakt in i motsatta väggen.

Damon försökte slå till läraren, men han släppte taget och vände sig mot Alex. Hon skickde en förhäxning mot Thomas, vilket påminde Damon om sin egen stav. Han drog fram den och svänger spetsen mot Thomas, som tycks ha svimmat.
"Vad händer?" Frågade Damon och gick över till Alex. De hade en hel klass utanför som väntade, och de hade slagit läraren medvetslös, men nu hade Damon ändast tankar för Alex. "Mår du bra?" Han lade försiktigt sina händer på hennes axlar.

Hon ryggade tillbaka för Damon. Han hade sett det, det som ingen fick veta. Hon äcklades av sin egen kropp och var just nu mest rädd. "Han kommer döda mig." säger hon kvävt och slänger en blick på den medvetslöse Thomas och slår sen händerna för ansiktet. När han la händerna på hennes axlar kunde hon inte annat än stelna till av räddsla. Även om hon inte trodde att Damon var som honom. Men hon kunde inte täänka klart just då, just då i den situationen.

Damon försökte gömma den ilska som flammat i honom, vara lugn för Alex skull. Då hon stelnade till tog han bort sina händer, för uppenbart ville hon inte att någon skulle röra henne nu, inte efter det här.
"Nej, det kommer han inte", sade han mjukt och kastade en blick på läraren. Ilskan flammade upp igen, lyste intensivt i hans ögon, men hans röst var stadig och lugn.
"Vi måste berätta åt någon."