PRS med Elma00

Jag gick före Tina och kollade bak då och då.
"Du,Tina kolla där!"sa jag och pekade på ett högt torn så hon skulle tänka på något annat än killarna bakom henne.

jag kollar ditt Katie pekat och häppnar faktiskt. Det måste vara det högsta jag någonsin set.
- Vad tror du man har det till? frågar jag och kollar ner igen på henne.

Jag hörde först inte riktigt vad hon hade sagt, för att jag njöt av den vackratste byggnaden jag sett, men sen insåg jag att hon frågade något så jag var tvungen att ställa ett
"Va...??" jag kände hur mina kinder började få en röd färg igen och försökte gömma huvudet i kappan.

Jag såg hur hon rodnade och upprepade mig fråga.
- Vad tror du man gör i det tornet?
Vi stannar utanför en stor port som häxan skjuter upp. Vi följer efter in men bli tillsagda att stanna i halen.

"Jag vet inte..." svarade jag medan jag tog en extra titt på tornet.
KIllarna bakom oss hade slutat med att retas och fått syn på en liten stuga i skogsbrynet som de pekade och skrattade åt, det jag hörde var:
"Vem bor i en sån stuga!?!?!"

Jag kollade återigen på killarna bakom oss och blir väldigt irriterad på de. Varför bryr de sig? Men en kille är tyst och kollar på den svrta skogen.
Jag vänder mig fram igen och mötter Katies blick. Hon kollar sig omkring i den stora halen. hennes ögon är vid öpnna och hon ser förvirad ut av allt i rummet. Jag kan inget annat en hålla med henne.
Rummet har flera dörrar oms leder till olika korridorer och en enorm trappe är minst lika stort som hela mitt kök. Eller halva i alla fall.
Vissa elever viskar högljut till varandra om de olika mållnigar medans vissa ser skräckslagna ut och står tätt imott varandra. En av de räddare tittar länge på en tavla som föreställer en kvinna med en katt ifamnen. Men när tavlan ler mott honom kriker han till och springer tillbaks till klungan. Flera, som killarna bakom oss skrattar och pekar p åden livrädda pojken. jag tycker synd om honom men gör ingen ansats att göra någonting åt de skrattande.
Efter några minuter kommer en häxa som ser mycket sträng ut med fyrkantiga glassögon och gröna kläder.
"Välkommna till Hogwarts skola för häxkonster och trolldom" börjar hon kollar på oss. "Innan ni kan bli sorterade i era blivande elevhem måste jag säga viktiga saker till er.
De olika elvehmmen, Gryffindore, Slytherin, Hufflepuff och Ravenclaw, kommer bli erat hem och er familj. Om ni bryter mott någon regel förlorar ni ett poäng från elevhemet." Hon tittar återigen strängt på oss inna hon forsätter. "Följ efter mig"
Hon börjar gå och vi följer efte på led. Jag börjar bli nervöss ign och Katie trippar på tår.
" Hur blir man sorterad?" frågar hon nervöst.
" jag vet inte ritkigt, men jag tror att man inte behöver göra någonting" svara jag och kollar upp mott trappan slut.
Häxan stannar utanför en stort guldfärgad port. Hon vänder sig tvärt om och höjer ett varnade finger.
" Nu sköter ni er. inget slamsande!" säger hon innan hon enkelt öppnar porten.
Hundratals av elever sitter där inne och alla blickar vänds mott oss. Katie sjunker ihop och hennes ansikte blir tomat rött. jag Känner mig också illa till mods men håller ryggen rak och kollar på alla elever. en pojke med spetsigt ansikte och silver grå ögon mötter min blcik men vänder sig snabbt om. jag ser bort mott ett annt bord och mitt hjärta stannar för ögonblicket.
"katie! Kaite! det är Harry Potter!" viskar jag.
Hon tittar oförstående på mig men jag struntar i att förklara. Iställe tittar jag mott honom igen.
" Vem är Harry Poter?" envisas katie.
" Jag förklarar sen" viskar jag och stannar eftersom att alla andra i ledet fraför stannat. Vi ställer oss på en rad framfrö bordet med lärare och jag börjar svettas.
" När jag ropar upp ert namn kommer ni fram och säter er på pallen" säger häxan och jag känner mig lite lugnare. Vi behöver iallafall inte titta på lärarna.
"Arldore Becky" En flicka med blont, kort hår och fräknar går darrande upp oich sätter sig på pallen.
Häxan tar fram en gammal spetsig trollkarls hat och sätter den på hennes huvud. Någon ynka sekund går innan dem ropar:
"Hufflepuff!"
Bordet längst in mott vänster apploderar och jubblar och flickan springer fram till bordet.
jag börjar små hoppa på stället av nervositet. Bara et par bokstäver kvar...

Jag var för nervös för att vilja hamna i något särskilt elevhem.

Jag väntade vred mina händer av nervositet. Vilket elevhem skulle jag hamna i? Tänk om ja nite ens skulle hamn i något elevhem eftersom att jag egentligen inte var en magisk?
"Såklart du är en häxa, var inte fånig" tänkte jag desperat.