Li, avifors och Mugglismysteriet (SV)

Okej :3

ok

Men du måste ju vara lite proffsig i alla fall om varken jag eller Ginny00 såg det

^ Jag läste inte jättenoga då (var väldigt trött), men nu när ni nämner det felet ser jag det ^^

Läntar till nästa, haha =)
Li, det är annars rätt bra för nya läsare om du skulle lägga upp alla kapitel på första inlägget, om du orkar xD

Kapitel 3.

”Jag vill inte jag vill inte, jag vill inte!” klagade avifors när hon nästan drogs med av Li framåt på gatan. ”Du kan inte tvinga mig!”
”Är det inte precis det som jag gör just nu?” påpekade Li och höjde ögonbrynen. ”Och sluta klaga, du ska med! Jag förstår inte ens varför du måste klaga från början, det är väl inte något fel med att vi ska besöka Alex96?”
”Inte något fel? Inte något fel?!” ropade avifors hysteriskt och slet sig loss ur Lis grepp. ”Ska jag behöva se den där skrumpna, tradiga, elake...”
”Så, så, du behöver väl inte ta i så du spricker.” sa Li och fortsatte gå lugnt fram på gatan. ”Skärp dig bara och gilla läget. Du ville ha äventyr, nu får vi äventyr, och vi behöver Alex96. Så är det bara.”
”Du kanske behöver honom.” muttrade avifors och tittade surt ner i marken. ”Jag behöver honom minsann inte. Faktum är att jag klarar mig fint utan honom i mitt liv!”
Li himlade med ögonen.

Alex96 bodde så långt bort som man kunde bo i staden, vilket märktes på tiden det tog att gå. Inte kunde de cykla heller, eftersom gatorna var så guppiga och jobbiga att cyklar bara gick sönder när man försökte cykla på dem. Man kunde inte missa huset som han bodde i. Igenvuxen trädgård, trähus och fullt med skumma, mystiska föremål överallt som man knappt ens kunde gissa vad det var för något. Li och avifors gick försiktigt fram mot dörren, utan att trampa på något som låg på marken. Trampade man på något här visste man verkligen inte vad man råkade ut för.
”Ja, jag tänker då inte knacka på.” sa avifors när de kom fram till dörren. Li suckade uppgivet och knackade på dörren. Det dröjde en stund, sedan hördes det hur någon fixade med låset och dörren gled sakta upp.
”Li, avifors!” hördes en förvånad röst. Innanför stod EMELESEL och kikade ut på dem.
avifors blinkade förvånat. ”Vad gör du här?”
”Hon hjälper mig med vårstädningen.” hördes en spydig röst från längre in i huset och Alex96 dök upp i dörröppningen. ”Hurså, är du svartsjuk avi?”
”Jisses, kan man vara mer självgod än vad du är?” frågade avifors vasst. ”Jag ska säga dig att...”
”Jag tror inte att du ska säga något alls.” avbröt Li snabbt och lade en lugnande hand på avifors axel. ”Hej Alex, hej EM, får vi komma in ett ögonblick eller?”
”Visst, jag antar att det är något viktigt, vad skulle annars få er att besöka mig?” sa Alex96 och steg åt sidan. ”Kom in, jag tror jag och EM har fixat så man faktiskt kan gå inne i huset nu!”

EMELESEL gick först in i huset och ledde in dem i vardagsrummet, där de alla kunde sätta sig i fåtöljer. Alex96 höll ett vakande öga på avifors, som i sin tur skickade blixtrar (ja, i princip i alla fall) tillbaka mot honom. Li suckade bara åt dem båda.
”Kan ni två sluta hålla på sådär? Ni är värre än småttingar på lågstadiedisco. Nu, viktiga saker. Ida S har skickat oss. Jag antar att ni har hört om vad som hänt?”
”Ida S skickade oss inte.” lade sig avifors i. ”Hon skulle aldrig tvinga mig att...”
”Ja, vi har hört vad som hänt.” sa EMELESEL med lite högre röst än avifors, så hon kunde överrösta henne. ”Inbrottet, jag trodde inte ens att det var möjligt, hur gick det till?”
”Det är det vi måste ta reda på.” förklarade Li och slängde ett öga mot Alex96. ”Vi antog att det här var en bra plats att börja på. Eller hur, Alex?”
Alex96 såg allvarligt på dem båda.
”Jo, det brukar ju vara det... Men jag vet inte, det här... Det är verkligen inte vanligt. Jag vet knappt att någon har försökt att bryta sig in, magin i dörrarna är stark nog att få alla att vilja avstå.”
”Men du måste veta något om det här, eller? Annars gick vi hit helt i onödan!” sa avifors och såg förtvivlad ut bara av tanken på det. Alex96 tvekade lite.
”Jo, jag har en idé... EMELESEL, kan du hämta den stora boken som jag bad dig ställa in i biblioteket just nu?”
”Ja, det kan jag göra!” sa EMELESEL och reste sig.
”Vad för stor bok?” ville Li veta.
”Har du ett bibliotek?” undrade avifors.
”Jag ska berätta för er.” sa Alex96 och såg på dem båda medan de väntade på EMELESEL. ”Men det här är något som ni aldrig sett förut, det kan jag lova er. Den här boken är... inte av denna värld. Har vi tur, är det den som kan hjälpa oss...”

O, awesome, awesome, awesome! Och jag är med!
Haha, jag hjälper till med vårstädning...
Alex96 kommer att ha ett rent hus framöver, hrm. xD

Awesome, bäst, super osv.

LIIIIIIIIiiiiihh varför fick Alex96 vara med?! Ska jag behöva se den där skrumpna, tradiga, elake..... saken i fanfictionen?

Han är ju så jobbig .___. Och det är sant, om Ida S skulle skriva den skulle hon ha stöttat mig igenom det här! Hon skulle säkert fått mig att träffa någon cool person som ikka eller något o.o




- Still. Its awesome.

avifors Det är jag som gör den awesome! The Alexness ya know