Underliga händelser

Berätta något. ^^

En gång lyssnade jag på musik på mitt rum. Efter ett tag så hoppade musiken och jag blev skit rädd, men det var nog bara skivan som var trasig. Sen en annan gång när jag spelade piano så hördes det ett högt ljud. Det var nog bara vinden men det gjorde mig sjukt rädd.

Ett av mina barndoms hem var ett riktigt spökhus, inga av mina kompisar gillade att sova över eftersom man hörde fotsteg i trappan och såg skuggor i den stora spegeln på övervåningen
Jag har haft "någon" som sätter sig i min säng och stryker mig längs midjan, som en mamma, och när jag vänt mig om har ingen varit där... detta har hänt så ofta att jag inte kan ignorera det. Detta var dock rätt många år sedan. Nu ligger det mest kvar som en närvaro som jag känner av väldigt starkt ibland. Mamma säger att jag är extra motaglig mot sådant, då hon själv kan känna av sånna saker... vi inbillar oss säkert (det är vad jag intalar mig själv iaf) men ibland har vissa saker skett, som på nätterna med ljud och att vi sett samma saker, som inte bara jag varit med om - och då blir man ju riktigt rädd!! Haha... känns lite som paranormal activity till största delen av tiden... (detta började när jag var runt 11-12)

Jag och min kompis var i ett hus och tittade på film, eftersom huset ägdes av min kompis moster och mostern var bortrest. Huset är stort och nyrenoverat, men egentligen mycket gammalt. Vi hade lyssnat på musik från datorn ungefär en halvtimma tidigare innan vi börjat kolla på film. Och sedan då vi hade kommit till halva filmen hörde vi hur musik började spelas från köket där datorn var. Vi sprang genast dit, skärmsläckaren var på på datorn, men ändå spelades musiken! Det var häftigt och skrämmande på samma gång, eftersom min kompis hade bott där i några dagar eftersom hon gillar att vara ensam så hade hon hört varje kväll vid samma tid trippande steg gå över vardagsrumsgolvet som från en hund. Och innan huset renoverats så hade det bott en hund där. Scary or what?!

Har hänt mig massa gånger att det är massa obehagliga händelser i mitt hus. En morgon var bara jag och min bror hemma, och han låg och sov. Jag stod nere i hallen och plattade håret. Helt plötsligt hörde jag ett väsande, obehagligt ljud. Jag tänkte stilla att det var min bror som stod i trappen och skojade då det lät bakom mig. Jag vände mig om, och bakom mig var det ingen. Innan jag visste ordet av det så skrek jag rakt ut, och hela jag blev varm, som en våg av obehag sköljdes längs ryggraden. Jag kunde inte sluta, jag skrek på min bror, grät och baka skakade. Jag var som paralyserad. Efter det har jag varit otroligt rädd för att vistas i mitt hus.

Min kompis har en liten speldosa. Den består av små metallremsor, och så vevar man så att en spole med metallpiggar rör sig mot remsorna så att en melodi hörs. Den kan alltså bara spela om någon vevar på den. I alla fall så var vi i rummet bredvid i hennes storasysters rum, när vi plötsligt hör melodin! Alla andra sover och dne kan absolut inte spela av sig självt. Då freakade vi lite.

Hursomhelst så kom hennes lite förnuftigare syster på att det inte alls var speldosan, det var bara en liknande melodi som kom ifrån en leksak hennes lillebror hade i sin säng.

Jaja, så kan det vara.

Jag blir så rädd när jag läser allt det här!
Det har hänt mig en grej också, tror jag i alla fall. Hela min familj sov som vanligt i vårt hus en kväll. Men sen hörs det helt plötsligt typ skrik utanför huset. Eller kanske inte som skrik men som skrikiga andetag JÄTTEHÖGT. Och ljudet var först nära sen längre bort som att det flög i en cirkel. Alla i familjen hörde det och ingen fattar vad det var.

En annan gång låg jag och halvsov och drömde att jag föll från en hög höjd och medan jag faller vaknar jag. Då var hela min kropp låst så jag kunde inte röra mig och det susade i öronen. Samtidigt så hörde jag att någon viskade i mitt öra: Hej, hej, hej. Schhh, schh, schh... Sen försvann rösten och jag kunde röra mig igen (även fast jag inte vågade).

Vad läskigt med den där rösten!!!!!

Alltså vad läskigt! Blir rädd bara av att LÄSA allt det här... Själv händer det väldigt sällan något liknande för mig.

Jag vet!!! Efter det när jag gick upp (det var på morgonen) visste jag inte om jag skulle berätta för nån eller inte. Men jag berättade för familjen och de reagerade inte så mycket...