Välkommen till eEn gratis, svensk Harry Potter-community

Den mörka konsten att spela quidditch [SV]

Forum > Fanfiction > Den mörka konsten att spela quidditch [SV]

1 2 3 4 5 6 ... 55 56 57

Användare	Inlägg
Borttagen	Fy f*n, vad.bra!!!! 9 apr, 2012 20:16
Borttagen	Du skriver jätteazum 9 apr, 2012 20:35
Borttagen	OMG! Älskar den jätte mycket 9 apr, 2012 20:44
95mas Elev	Sjukt bra! Alltid Redo. Läs min FF "Den bortglömde marodören" 10 apr, 2012 06:00
Elin Lovegood Elev	Jätte super bra!! 10 apr, 2012 10:48
madeleinegranger Elev	Och här kommer nästa kapitel!! Trumvirvel 8. XENIA. Xenia, Wilma och Eira är på väg till Växthus nummer 3 för att ha dagens första lektion i Örtlära tillsammans med Hufflepuff. I entréhallen ser Xenia en stor klunga med Slytherin-elever, med Theresa i mitten och hon får högljudda gratulationer som ekar mellan väggarna. Bakom dem går Scorpius på efterslänten och kollar sin oroligt omkring, när han ser Xenia stannar han till, höjer handen i en hälsning och ler snett mot henne, Xenia vinkar tillbaka och gör en ansats att gå fram till honom. ”Xenia, kommer du?” Ropar Wilma. Xenia ger Scorpius en ursäktande blick och springer sedan iväg mot sina vänner. Regnet öser ner över dem och de springer allt vad de orkar över gräsmattan. När de går in i växthuset lämnar de leriga fotspår efter sig, men det gör inte så mycket, golvet är redan så smutsigt. ”Jag är så glad att Albus blev sökare!” Säger Eira lyckligt och lägger ner sin trollstav framför sig på det stora bordet i mitten. ”Han, Scorpius eller vad han heter, jag förstår inte ens varför han sökte. Totalt usel.” Wilma nickar instämmande. Xenia ser oförstående på sina vänner. ”Scorpius var väl inte usel?” Frågar Xenia uppriktigt, för hon tyckte att han varit väldigt duktigt som sökare i Slytherin-laget, tack vare honom hade Slytherin vunnit förra årets Quidditch-pokal. ”Minns du inte att han ramlade av sin kvast när vi spelade mot Slytherin förra året?” Frågar Wilma och höjer på ögonbrynet. ”Han ramlade inte av, Terry knuffade av honom!” Säger Xenia ilsket och blänger på Wilma som ser oskyldig ut. ”Minns inte du att Slytherin vann Quidditch-pokalen förra året?” Fortsätter Xenia upprört. ”Lägg av Xenia, du vet vad jag menar.” Säger Wilma och himlar med ögonen. ”Nej, det vet jag inte Wilma. För det första är Scorpius hundra gånger snygga…” Säger Xenia men avbryter sig, hon hade sagt det utan att tänka sig för. Wilma ser på Xenia med avsmak. ”Scorpius? Scorpius Malfoy?” Frågar Wilma gällt. ”Xenia, han tillhör ju Slytherin!” ”Spelar det någon roll, Wilma? Alla i Slytherin behöver inte vara elaka.” Säger Xenia lugnt. ”Xenia, självaste Lord Voldemort tillhörde Slytherin. Säger det dig ingenting? Man kan inte lita på Slytherinare.” Säger Wilma tydligt med hat i blicken. Xenia visste att Wilma hyste starkt agg mot Slytherin och ville inte gå in mer i diskussionen, så hon rycker på axlarna och skakar på huvudet. ”Vad är det med henne?” Hör Xenia Wilma viska argt till Eira. Xenia struntar i dem och ser sig omkring i växthuset, några kraftiga Hufflepuff flickor står på andra sidan bordet och skrattar något förfärligt. ”Xenia!” Säger Troy glatt och pressar sig in mellan Xenia och någon Ravenclaw elev som stått bredvid henne. ”Vad tycker du om det nya Quidditchlaget?” ”Jo, jag tycker nog att Scorpius skulle blivit sökare istället för Albus.” Säger Xenia sanningsenligt utan att se på Troy. Troy ser chockat på henne. ”Ja, han… han var ju också… bra.” Säger han osäkert och tystnar. Då kliver professor Neville Longbottom in i växthuset med ett brett leende. ”God morgon!” Ler han mot eleverna som tystnar på en gång. ”Idag har jag förberett en spännande lektion, som även kommer förbereda er inför GET-examen.” Neville ställer upp en stor kruka med en bläckfiskliknande växt i. ”Det här är en köttätande växt, kallad Octoplantan och den är släkt med Djälulssnaran som vi arbetade med förra året. Är det någon som kan berätta vad man inte borde mata en Octoplanta med” Frågar Neville och ser ut över klassen. Xenia räcker upp sin hand. ”Miss… Miss Lovegood.” Stammar Neville. Xenias efternamn får honom att allt för ofta påminnas om Luna, hans första, och största kärlek. ”Man ska inte mata en Octoplanta med drakkött, eftersom alla växter avskyr eld och att då försöka mata den med ett eldsprutande djurs kött är inte på något vis rimligt.” Förklarar Xenia med ett leende, hon hade läst en artikel i Daily Prophet för några år sedan om Octoplantor och la det på minnet för att det kanske skulle komma till användning någon dag. Neville ser stolt på sin dotter. ”Alldeles riktigt Miss…” Säger han och avbryter sig hastigt och kliar sig i pannan, ” hur som helst, fem poäng till Ravenclaw.” Säger han istället och han tittar generat ner på bordet där han lagt sina anteckningar inför lektionen. Han ställer upp 6 stora hinkar på bordet framför sig. ”Drakkött, några döda råttor, fårhjärnor, härskna fettsvålar, småkryp och Haggis.” Säger han och pekar på respektive hink med sin trollstav. ”Ni ska nu mata era Octoplator.” Neville svänger med staven och framför varannan elev dyker det upp en växt, som är läskigt lik en bläckfisk med sina tentakler. Flera hajar till och backar några steg, medan Xenia nyfiket låter en tentakel vira sig om hennes finger. ”Ni jobbar i par, se nu hur era växter reagerar om ni matar dem med något ur hinkarna, men ett tips, mata dem inte med de döda råttorna!” Säger Neville och ler. Några från Hufflepuff går fram och kör ner händerna i de härskna fettsvålarna och tar upp en handfull illaluktande klumpar, några Ravenclaw flickor tvingas springa ut och kräkas av stanken och några andra håller förtvivlat för näsan. Alla i Hufflepuff är redan igång för fullt, medan några ”tappra” Ravenclaw-pojkar tar upp en ynklig skalbagge med händerna och ser stolta ut. Xenia suckar och stoppar in en Haggis i den munliknande öppningen på Octoplantan. Den reagerar med ett nöjt mummel och drar sig tillbaka, Xenia ler nöjt. Lektionen flyter på utan några större incidenter och Xenia samlar in ytterligare 10 poäng till Ravenclaw innan lektionen är slut. Eira och Wilma försvinner snabbt från växthuset utan att säga något till Xenia, som snopet står kvar ensam. Eller hon har ju alltid Troy, som vänligt ställer sig vid hennes sida. ”Ska vi ta sällskap till slottet?” Frågar han. Xenia nickar lamt och går ut där regnet nu slutat och solen kikar fram så en vacker regnbåge sträcker sig över Hogwarts. Xenia stannar och beundrar den, Troy gör detsamma. Dem står tysta bredvid varandra länge, tills Troy bryter tystnaden. ”Du gillar inte mig särskilt mycket, eller hur?” Frågar han plötsligt och Xenia ser på honom, hans röda rufsiga hår glänser i solen och ramar in hans ledsna ansikte. ”Troy…” Börjar Xenia chockat, ”varför skulle jag inte tycka om dig? Du är ju min vän.” Fortsätter hon med betoning på ordet vän. ”Nej, jag är nog inte det, för jag är inte blind Xenia. När du ser mig springer du nästan iväg och när jag pratar med dig får jag aldrig någon riktig kontakt innan du måste iväg igen och göra någonting.” Säger han men ser inte på Xenia som får jättedåligt samvete, hon hinner inte säga någon innan han börjar igen. ”Du behöver inte säga något, men jag borde säga att jag verkligen gillar dig Xenia. Eller ska jag säga gillade?” Säger han och går iväg med långa kliv och nerböjt huvud, Xenia ser sorgset efter honom. Visst stämmer det att Troy inte är hennes favorit, och att hon helst inte tillbringar mycket tid med honom, men det har aldrig slagit henne att det kanske sårar honom. Hon börjar gå tillbaka mot slottet, ensam. Kära dagbok! Jag har betett mig så himla dumt åt, på bara en dag har jag blivit osams mina två bästa vänner och dem har inte pratat med mig sedan Örtläran i morse. Och jag sa bara att jag tyckte Scorpius är snygg, men Wilma avskyr Slytherin av varje del av sin kropp så nu är hon förbannad på mig. Sedan har jag sårat Troy, han kommer nog aldrig mer att prata med mig, vilket jag önskat länge men jag står inte ut på tanken att han avskyr mig nu. Denna dag har varit rent ut sagt hemsk. Okej, kanske inte så illa för Scorpius sa faktiskt hej till mig, TVÅ GÅNGER!!!!! Det blev jag lite otroligt lycklig över, han vet att jag finns och det är en bra början. Och det ser inte ut som han tycker illa om mig heller. /Xenia Alice Lovegood. 13 apr, 2012 14:48
Elin Lovegood Elev	Jätte bra, helt super 13 apr, 2012 15:20
95mas Elev	Jättebra Alltid Redo. Läs min FF "Den bortglömde marodören" 13 apr, 2012 17:07
Borttagen	SUPER BRA !!! ♥ ♥ ♥ ♥ 13 apr, 2012 17:07
Borttagen	Du skriver helt fantastiskt bra! 13 apr, 2012 17:09

1 2 3 4 5 6 ... 55 56 57

Bevaka tråden

Forum > Fanfiction > Den mörka konsten att spela quidditch [SV]

Du får inte svara på den här tråden.