(PG) Minto Parkinson, någon man aldrig glömmer (Drarry)

har lust att dö lite, men då kan jag ju inte läsa vidare.. SKRIV MER KVINNA :'D

Moooooore moooooore mooooooooore!! MOOOOOOOOOOOOOOOOOOORE!! MOOOOOOORE!! (Hoppas att du fattar vinken)

Haha "Känn dig bevakad" hahaha! XD Asså omg! Du får vara med i min favorit samling!
Åhh, jag bara älskar att ha "fans" som plågas om jag inte skriver vidare :3 Hehe

Draco satt och tittade på sitt armbandsur. Det var första gången Minto var sen till en lektion. McGonnagall hade redan frågat honom vart hans "lilla vän" var. Draco kunde självklart inte svara på detta eftersom hon inte hade sagt något. Efter tio minuter av lektioner kom den lilla hufflepuffen skuttande in i klassrummet.
"Förlåt mig Minerva!" sade hon glatt och satte sig bredvid Draco.
"Fröken Parkinson, vi det här laget borde du veta att man tilltalar sina lärare med efternamnen" sade McGonnagall strängt.
"Ja, men i Skandinavien gör man aldrig det!"
"Skandinavien? Är det ett sorts land?" frågade professorn förvirrat och Minto bara flinade mot henne.
"Nej, det är en del av Europa. Ni kanske förstår mig om jag säger Norden? Du vet, Danmark, Sverige, Norge och Finland... Eller har Professorn aldrig haft geografi?" sade hon simpelt.
"Kvarsittning klockan 19.00 Parkinson"
"För vad?" frågade hon förvånat.
"För försening och oacceptabelt beteende" sade hon surt.
"Oacceptabelt beteende? Oh, du måste skämta?" sade hon och himlade med ögonen. "Du är nog den mest tjuriga person jag någonsin träffat!"
"Du fick nyss dubbel kvarsittning"
"För detta!? Vad är det för fel på dig? När var det senast du skrattade? När var senast någon lärare skrattade? Varför vara så deppig?" klagade Minto envist och McGonnagalls ansikte blev mjukt och sorgset.
"Du förstår Parkinson att bara för ett par månader sedan var det en mycket svår tid här på Hogwarts"
"Kriget..."
"Ja, och jag tycker att det är bra att du vill få oss på gott humör, men du måste vara lite mer förstående... och förlåt mig för mitt beteende, du har nu inte längre någon kvarsittning" sade professorn och gick tillbaka till att hjälpa eleverna i klassrummet.
Draco tog Mintos hand under bordet och kramade den försiktigt. Hon vände sig mot honom och log. Minto förstod att det hade varit en jobbig tid, men borde det inte vara dags att se självaste ljuset och "bli glad"?

Harry väntade utanför klassrummet som Minto hade bett honom om. På ett sätt kunde han inte fatta att det hade redan gått en månad på Hogwarts. Han och Minto hade snabbt blivit bra vänner och denna dagen så skulle dem ut och spela brännboll, ett mugglarspel båda två kände till, och innan spelet började så skulle dem samla ihop så att det blev två lag.
Den rödhåriga flickan gick ut ur klassrummet tillsammans med Malfoy hand i hand, fast det var inte ovanligt längre. Dem brukade hålla han när dem gick bredvid varandra på grund av något internt skämt. Draco hade redan sagt 'ja' till att vara med, men han skulle göra ett par ärenden innan han spelet började så Harry och Minto fick lite tid för sig själva.
"Så, vi har redan sju styckena som har sagt 'ja', vilka andra kan vi fråga?" frågade Harry och bläddrade igenom flera ansikten i sitt huvud.
"Harry... Du är, typ, min bästa vän, eller den bästa av dem vännerna jag har här..."
"Ja...?"
"Det finns något jag vill fråga dig om... eller ja, vill prata med dig om... Jag tror att jag verkligen gillar Draco..." berättade Minto och Harry tvärstannade.
"Alltså, gillar gillar?"
"Mhm..." hon tittade osäkert på honom. "Jag vet inte riktigt vad jag ska göra..."
"Vad menar du? Han är ju galen i dig!" och det fick Minto att flina. "Men jag förstår dig, man kan aldrig lita på en slytherin"
"Vänta nu här... vad menar du med det?" sade Minto och tittade förvånat på honom.
"Det jag sa. Slytherins är inte så mycket för nåd, men dem är jäkligt stolta"
"Sakta ner här nu! Är olika elevhem på olika sätt eller? Alltså, har elevhemmen egna personligheter?"
"Ja, har ingen berättat det?" denna gången var det Harry som tittade förvånat på henne.
"Nej! Hur kan jag ha missat detta!? Jag har varit här i en månad!" sade Minto förtvivlat. "Berätta om ditt elevhem! Vad är er personlighet?" sade hon entusiastiskt.
"Vi gryffindors är modiga" sade han och log stolt mot henne.
"Haha, det stämmer väl. Berätta om ravenclaw"
"Ravenclaws är extremt smarta, väldigt logiska"
"Och det bästa till sist... Hufflepuff!" sade Minto glatt, men Harrys leende bleknade.
"Lojala..."
"Men det är dem flesta på den här skolan" sade Minto förvirrat.
"Tekniskt sätt så är ni dem 'övriga'" Minto bara stod och tittade på honom i chock, men långsamt ändrades ansiktsuttrycket till fasa.
"Du. Måste. Skämta" sade hon.
"Tyvärr så gör jag inte det..." sade Harry försiktigt och tog ett par steg tillbaka. Han hade sett Pansy vara arg och om nu Minto skulle ha samma temperament som sin syster var det nog bäst att backa lite.
Och där kom det. Hon började hoppa och stampa i marken.
"Det kan inte vara sant! Jag är bara övrig? Det låter ju som om vi är helt efterblivna!" gapade hon högt.
"Så, lugna ner dig... Men du som är så påhittig och så kan väl klura ut vad som gör er speciella?" försökte han och det verkade fungera, för att hon lugnade ner sig.
"Du har rätt, det ska jag göra. Ikväll måste jag samla mitt elevhem till ett möte" sade hon allvarligt och Harry log stort mot henne.
"Det blir säkert jättebra! Nu, vilka mer tror du vill vara med och spela?"
...

fyyy! Tål inte, precis som Minto inte tål det, att höra att i Hufflepuff finns endast de 'övriga'! Menne.. Du skriver fantastiskt bra, minto! Som alltid. c: ♥

Jag vet! Jag har fått en sån damp på det så jag tänkte skriva om det i nästa del hur vi hufflepuffs "verkligen" är

^ Ja, vilken strålande idé!

jättebra

Super!

Hehe, visste att det skulle komma snart...
Men det är väldigt bra att Minto står upp för Hufflepuff för vi är inte övriga!
Jättesupermegabra! =D

å så bra