Next Generation:Tidvändarolycka

Hahah! aa oo tänk Lucius Malfoy

Oslagbart!!

Hihi! När kommer det mer? Undrade tjejen som älskar din ff :-)

Eftersom GiinnyyyPotter och ni andra är så himla snälla och underbara tänkte jag lägga upp en snutt nu också!
Tack till alla som har läst, älskar er♥♥

Så varsågoda:


Efter alla lektioner och middagen återvände de till uppehållsrummet. James och Sirius skulle på Quidditchträning och Remus skulle hjälpa Peter med läxorna i biblioteket. Kvar lämnades kusinerna.
"Jag tycker det är skitkul att hänga med Marodörerna. Visst är det toppen att veta hur Lily-James -grejen ska sluta?" Frågade Louis glatt och fick medhållande nickar. Fred sträckte på sig och sa nöjt
"Visst ser Minnie likadan ut, fastän det gått många år. Hon älskar oss. Alla hyss och skämt som hon ger straffkommendering åt, njuter hon av egentligen."
"Vi vet Freddie, jag menar hon var jättestolt över mig på förvandlingskonsten. Men, såklart, när man är så bra som jag..." George avbröt sig när han såg sina kusiner höja på ögonbrynen.
"Jaja, Tagghorn, du är såå duktig." sa Roxanne sarkastiskt. Just då kom Remus och Peter genom porträtthålet. Remus såg lite hängig ut och de visste att det berodde på att det snart skulle vara fullmåne.
"Tjena Måntand" sa George glatt. Remus skrattade lågt.
"Ska ni också kalla oss vid våra smeknamn?" Alla nickade.

Resten av tiden pluggade de lite. Tillslut kom James och Sirius från träningen.
"Tagghorn har blivit galen. Han ska lägga till två timmar i veckan." klagade Sirius. Fred, Roxanne och Louis såg menande på varandra och försökte hålla sig för skratt. Det var precis det George hade gjort under våren. Han hade sagt att de behövde det för sammanhållningen i laget och för att de behövde bli säkrare.
"Larva dig inte Tramptass. Vi behöver det för sammanhållningen i laget och för att bli ännu bättre." Förklarade James trött. Nu kunde Roxanne, Fred och Louis inte hålla sig för skratt. George log då han förstod vad de skrattade åt.
"Eh, okej? Stackars oskyldiga barn har tappat förståndet", sa Sirius sorgset medan han bedrövat skakade på huvudet. Remus harklade sig.
"Imorgon ska jag iväg. Jag måste hälsa på min mamma. Hon är sjuk." Remus skruvade obekvämt på sig. Tidresenärerna såg på varandra, skulle de berätta att de visste? Efter en diskret nick från de övriga tog Louis till orda.
"Hörni, vi vet liksom att Remus är ... en ... en varulv." Det sista kom ut som en viskning. Marodörerna spärrade chockerat upp ögonen.
"Hur vet ni?" utbrast Peter. Marodörernas blickar var misstänksamt riktade mot Louis och de andra.
"Remus, vi gissade, du vet, efter ditt smeknamn: Måntand. Men vi bryr oss inte." Förklarade George. Remus såg förvånat på dem.
"Bryr ni er inte om att jag är ett monster?"
"Du är inte ett monster. Du har bara haft otur." Sa Roxanne mjukt.
"Det är äckel som Fenrir Grårygg, som är monster." Lade Fred till. Marodörerna reagerade först inte på namnet, men sen sa Remus
"Hur vet ni...?"
"Vilket annat monster har som ideologi att bita barn i hopp om att skilja de från föräldrarna?" sa George mörkt. James såg förvånad ut.
"Hur vet ni allt det här? Inte många här har koll på vem han är."
"Vi hör mycket." Sa Louis i en ton som avslutade samtalet. Det rådde ett spänt ögonblick. Sedan sa Sirius
"Har ni tänkt på varbölderna och hur vi ska fixa de?" Genast lättade stämningen och ingen kunde låta bli att dra på munnen.

Så det var det!
Vill fortfarande ha förslag till skämtet även om Renn hade en strålande idé!
Säg gärna vad ni tycker om att de berättade för Marodörerna om att visste att Remus var en varulv...

JÄTTESUPERMEGAFOXYHOTLOVEDUPERUNDERBART BRA

Jättebra :-)

Jättebra!

Jättebra!!!

Oslagbart!!

Tack så mycket, ni gör verkligen min dag♥♥♥

Så här kommer nästa del:
Glöm inte och komma med förslag, diggade Renns förslag

Dagen därpå hade den en start på valbölderskämtet.
"Hörni, ni ska nu få beskåda något fenomenalt. Nyckeln till vår framgång" sa James efter att snabbt ha gjort klart alla sina läxor. Alla Marodörer såg högtidliga ut. Som om det var något speciellt de ville visa.
"Ni ska få se det som enbart vi fyra och nu ni fyra vet om." Sa Sirius medans han grå ögon lyste roat. Tidresenärerna såg på varandra ur ögonvrån. De hade en känsla av att Marodörkartan snart skulle bli visad. Och mycket riktigt, James tog fram ett pergament och höll det som om det vore renaste guld. Roxanne skruvade besvärat på sig. Varför hade hon en så konstig känsla över det hela? Marodörkartan var något hon och resten av gänget använde dagligen. Hon sneglade på Fred. Han såg också ut att oroa sig. När de fick ögonkontakt tänkte båda samtidigt Marodörkartan; Hogwarts, hemliga gångar, personer... Personer. Båda störtade upp från sina stolar och verkade näst intill panikslagna.
"George, Louis, vi måste sticka." Skyndade sig Roxanne säga.
"Vi måste träffa professor McGonagall", fortsatte Fred. Snabbt skyndade de ut från uppehållsrummet med sina kusiner i hälarna. Ingen av dem märkte Lily, som såg de fly från Sällskapsrummet.

"Snabbt, ett ställe där vi kan snacka ostörda." Fred och Roxanne trädde in i ett tomt klassrum. Sedan vände de sig mot George och Louis. Tvillingarna pustade ut samtidigt.
"Det där var nära" jämrade Roxanne. George och Louis såg fortfarande oförstående ut.
"Vad i hela friden gaggar ni om?" utbrast George. Tvillingarna såg på varandra
"Marodörkartan..."
"... som visar var alla befinner sig..."
"... med deras rätta namn..."
"Fattar ni?" avslutade de båda samtidigt. De båda pojkarna fick ett förstående uttryck.
"Det var nära ögat." Louis såg oerhört lättad ut.
"Det är något jag aldrig tänkt på." George såg bekymrad ut.
"Vad ska vi göra? De kommer att se våra namn nästa gång de tittar på kartan." Alla såg på varandra utan att ha en lösning.
"Vi borde nog gå tillbaka, och säga att vi tog fel på datumet då vi skulle prata med professor McGonagall" sa Roxanne.
"Lektionen börjar snart, så de kommer inte ha tid att visa oss kartan" sa Fred instämmande.
De gick tillbaka till uppehållsrummet, drog sin historia och gick på dagens sista lektion.

Så, nästa del kommer nog att ta mycket längre tid
Har lite idétorka, men snart...♥