Kärlek vid första ögonkastet [SV]

bra kapitel

Vill ha mer nuuuuu!!!! du skriver verkligen bra!

meeeeeeeeeeeeeeer

Tack så jättemycket!! Förhoppningsvis kommer det mer ikväll

ok
längtar

Jag har läst alla delar nu. De var bra!

Tack så mycket! Här kommer nästa, lite utfyllnad men det kommer att hända mer saker snart

Kapitel 9

De kommande veckorna gick ovanligt snabbt och jag spenderade mycket tid med både tjejerna och Marcus. Två quidditchmatcher hade spelats av Hufflepuff och vi hade vunnit den ena mot Rawenclaw. Den mot Gryffindor hade vi förlorat med bara några poäng. Läxorna gick sådär, men betydligt bättre än tidigare med hjälp av Marcus och ibland Sam.
”Janie?” Sa Sam och som vanligt ryckte jag till smått av att ha fått tankarna avbrutna.
”Mhm?” Sa jag och kände mig allmänt förvirrad.
”Grattis på födelsedagen” Sa Laurie och jag flyttade min blick från Sam till Laurie.
”Är det min födelsedag idag?” Frågade jag och räknade efter i huvudet.
”Ehm, ja det är det Jane” Sa Laurie och jag sprack upp i ett leende.
”Öppna” Sa Sam och sträckte fram ett paket mot mig. Det var inslaget i rosa papper och hade vit snöre snurrat några varv runt det. Jag öppnade det försiktigt för att inte ta sönder pappret och blev imponerad av det som låg i paketet. Sam hade köpt en av de där mugglarparfymerna som jag hade önskat mig och bara tanken av att hon skulle gå in i en mugglaraffär fick mig att skratta lite.
”Tack så jättemycket, Sam” Sa jag och gav henne en kram. De två paketen från Laurie och Melanie var jag lika glad över, en tröja som jag var speciellt förtjust i och lite påfyllning av mitt smink som jag behövde.
”Och tjejer ni vet att jag inte vill ha någon fest ikväll, jag vill bara ta det lugnt” Sa jag och menade varje ord jag sa.
”Vi vet Jane, oroa dig inte” Sa Melanie och jag log.
”Vi går ner till frukosten, hänger du med?” Frågade Laurie och jag skakade på huvudet
”Gå ni före jag kommer snart”
”Okej ses där nere” Sa Sam och Laurie följde efter henne ner mot sällskapsrummet. Melanie gick efter någon minut senare efter hon hade sminkat klart sig. Jag satte på mig mina kläder och ställde mig upp försiktigt för att inte tappa kontrollen och hålla på att svimma. Jag kollade i kalendern som stod på mitt nattduksbord och såg att det faktiskt var min födelsedag, det hade känts som att det var en evighet dit. Jag fylldes av glädje och tittade ut genom fönstret, årets första snö hade lagt sig på marken och små snöflingor singlade ner långsamt ner för himlen. Jag hade alltid gillat snö, när den första fallit var det snart dags för jul. Jag sprang lyckligt ner för trappan och sedan mot Den stora salen.

Jag sökte ivrigt efter Marcus och såg honom sitta vid sina kompisar. Jag gick snabbt mot honom med ett leende på läpparna och han ställde sig upp. Jag sträckte på mig för att nå upp till honom och vi kysstes mjukt men kyssen blev snart avbruten av Marcus som började prata.
”Grattis på födelsedagen min ängel” Sa han lågt och kysste min panna
”Tack så mycket” Sa jag och kysste honom men jag kunde inte hålla mig så mycket längre utan att säga något.
”Marcus titta ut genom fönstret!” Sa jag lyckligt och pekade mot det stora fönstret. ”Det snöar! På min födelsedag och det är jul snart!” Jag hoppade upp och ner på stället.
”Ivrig som ett barn som sett snö för första gången” Sa han skrattandes och jag kysste honom snabbt.
”Åå, jag vill ut och ha snöbollskrig” Sa jag drömmande och han log mot mig.
”Det lär knappast vara tillräckligt mycket snö nu för att ha snöbollskrig, i all fall inte än” Sa han och suckade över att han faktiskt hade rätt.
”Sätt dig ner nu Jane och ät frukost så du inte kommer för sent till första lektionen” Sa han och jag satte mig bredvid honom. Jag åt snabbt och följde med tjejerna som skulle till lektionen bara några minuter senare. Jag slängkysste mot Marcus som slängkysste tillbaka samtidigt som tjejerna drog mig bort mot lektionen.

Dagen gick långsamt och allting var en ändå röra. Jag kunde inte urskilja lärarnas ord eftersom att jag satt och tänkte på vad jag och kanske skulle göra på eftermiddagen. Kanske skulle jag och Marcus ha picknick! Tänkte jag men tanken blev snart avbruten när jag kom på mig själv att det var kallt ute. Tankarna snurrade år alla möjliga håll och stannade tillslut upp vid den punkten att det kanske inte skulle hända något speciellt ikväll, det var ju ändå bara en födelsedag.

När vi gick ut ur klassrummet från vår sista lektion kände jag någon komma bakifrån och lägga händerna över mina ögon. Jag hoppade till lite när jag helt plötsligt inte kunde se.
”Lugn det är bara jag” Sa den samhetslena rösten som jag visste tillhörde Marcus.
”Vad gör du?” Frågade jag nyfiket och han suckade.
”Lite nyfiken nu va?” Sa han och jag nickade ”Blunda i några sekunder bara” Jag knep ihop ögonen och kände att han tog bort händerna från mitt ansikte.
”Sådär” Sa han och jag kände att något mjukt lade sig över mina ögon. ”Nu kan du titta, fast jag tror att tyget sitter i vägen” Jag öppnade ögonen och precis som han sa så var tyget i vägen för att jag skulle se.
”Ser du något?” Frågade han och jag skakade på huvudet med tankar som gick runt och runt undrandes över vad som skulle hända. Vi gick i tystnad och han styrde mig så jag inte skulle gå in några väggar, spöken eller elever. Jag hade svårt att lokalisera vart vi befann oss när vi tillslut stannade men jag hörde att han öppnade en dörr. Jag antog att vi gick in i rummet och han stängde dörren efter oss.
”Grattis på födelsedagen” Sa han och kysste min kind. Han knöt loss bandet som satt fastknutet ovanför min hästsvans och tog bort den från mina ögon.

Jättebra!!
Undra vart han förde henne och vad det ska göra där??

Spännande... Mer, mer och mer vill jag läsa!

Va härligt!!!! jag vill oxå ha en sån födelsedag du skriver som vanligt bra♥ HMH