Cedrics hemlighet [SV]

Gud vad jag blir glad när ni kommenterar! tack ♥

varsågod!

jätte bra! skriv meeer plz!!

Jäääääääätteeeebraaa!!!!!!

Åh nej! Så dum jag känner mig! Jag missar alltid när du har lagt upp ett nytt kapitel. Förlåt, förlåt!

Tycker kapitlet var bra. Som plåster på såren, låter jag bli att komma med kritik.

Kapitel 5. Proffesor Trelawneys syn.

Efter en fruktansvärds morgon så gick Cedric trotsigt till sin lektion i Örtlära, det gick bra. Men Örtlära hade aldrig någonsin varit hans älsklingsämne.
Men konstigt nog så hade det gått bra, för första gången. Så Cedric började tycka att det började bli lite roligare. Vid lektionens slut så gick Cedric den långa vägen till Spådomskonsten.
Det var inte heller ett favorit ämne, när han och hans kamrater steg in i klassrummet så var inte proffesor Trelawneys där, men av någon konstig anledning så dyker hon alltid upp utan när man märker ordet av det.
Så helt plötsligt så stod hon där.. framför alla.
"Idag mina elever, så ska ni en och en komma fram till mig så ska få fram en syn på erat liv som ni kanske inte vet om, ni andra, ni kan bara dricka te och ta det lugnt!", sa proffesor Trelawneys.
"Det här var nytt..", viskade Brad Johnson till Cedric.. en av Cedrics bästakompisar.
"Mm..", viskade Cedric tillbaks, som inte alls var medveten om vad han pratade om.
"Mr Diggory! Kan du komma fram, det är du som börjar!", sa proffersor Trelawneys.
Cedric som inte ens hade märkt att hon fortsatt pratat satt bara och dagdrömde sig bort. Tills han fick en armbåge i magen. Han såg att alla kollade på honom, och då förstod han att det var han som fick börja med att komma fram till Trelawneys.
Han gick fram och satte sig på en stol mitt emot henne.
"Okej, mr Diggory, nu så ska vi se här. Sitt bara helt stilla, försök att inte blinka! För jag måste ha ögonkontakt för att det här ska fungera.
Hon blev tyst en lång stund och satt alldeles stilla, och Cedric gjorde allt för att inte blinka. Men när hon sedan började röra på sig och komma till rätta så såg hon på honom som om han hade mördat någon.
"Elever, ni kan gå nu.. sluta för idag. Ni har håltimme från den här lektionen." Sa Trelawney halv högt till klassen, och Cedric kollade hon bara på.

Jasmine dök upp bakom Cedric, han ryste till lite när han såg henne. Han tyckte verkligen att hon var den sötaste flickan han nånsin sett.
"Vad tror du det blev med Trelawney? Hon har aldrig varit så där knäpp!", sa Jasmine, och hon talde med Cedric.
"Öhm.. jag vet inte, men du. Jag hinner inte snacka med dig nu, ska hitta på något med grabbarna den här håltimmen.", sa Cedric. Han hade verkligen utryckt ordet "du" starkt, för han ville inte prata med Jasmine, även om hon var söt.
Men han hade inte tid, och hon betedde sig verkligen konstigt.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Åh, gud vad bra! Gaaaaah! Superbra! MER!!! ♥
Jättebra fanfic! Herregud, du skriver som en ängel! ♥
Ojsan, blev visst liiite uppspelt, men din fanfic är ju jättebra!
*Bevakar!*

Jättebra kapitel. Tänk bara på att man inte ska skriva sa, viskade, eller dylikt om man har en punkt i samtalet.

Proffesor- stavfel min vän. Det stavas Professor.

I övrigt bra kapitel. Tänk bara på att läsa igenom och se om du upptäcker slarvfel.

mega bra!