Förändrad värld Lupple & Medi

"Bra för de blir glada av beröm." Han skruvade på locket och tog fram två mindre flaskor.
"Vårat." Sa han och såg mot Rhiannon som försiktigt tog emot sin.
Hennes blick vandrade från dem till koppen och hon drack försikigt. Hon hade återigen blivit den försiktiga flickan som hade levt på kleniken i så många år.

Rafael tog glatt emot den lilla flaskan. Det gick inte och se vad som var i. Men han visste, han kände det och han öppnade locket och tog några klunkar. Han märkte av Rhiannons försiktighet och avskydde den, men hon kunde inte talat om sånt här. Hur skulle han få henne att förstå?

Aurora tog några klunkar av chokladen. "Vad mer står på schemat idag? Förutom det som sker ikväll." La hon leendes till.

Theodore drack av sitt och lade armen om Aurora.
"Vi ska se på djur kanske? Vi kan visa er runt? Vi kom ju hit på kvällen så.." Han gav henne ett leende.
"Men vi kan se när solen verkligen stiger upp."


Försiktigt drack hon upp chokladen och sänkte koppen. Snurrade den i sin hand och sneglade mot Rafael.
"Jag vill gärna se mig om." Viskade hon tyst.

Aurora nickade. "Vi ser gärna på omgivningarna." Log hon och såg ivrigt mot himlen för att inte missa soluppgången.

Rafael nickade sakta. " Då är det vår plan." Log han mot henne. "Jag är ledsen för att jag var så hård. Det är för att skydda dig." Förklarade han ömt.

"Då ska vi sätta oss så vi ser den ordentligt. Det är någon halvtimme kvar så ta det lugnt." Theodore log stort medan han drack. Det lugnade sig och han sneglade mot Rhiannon.

"Skydda mig från dina föräldrar? Sitter det kameror?" Hon såg sig om och drog sig lite undan.
"De gillade inte mig. Man såg det.." Hon lade ifrån sig koppen och rese sig.
"Får jag se mig om? Själv?"

Aurora hörde Rhiannons ord och visste att hon behövde följa med henne. För att varna henne. För att berätta det lilla hon visste. Hon hade ju minnesfragment kvar. Inte för att det var logiskt men hon behövde ändå berätta. "Jag kan följa med dig. "Sa hon och såg på Theodore med lugn blick. "Jag har bra lokalsinne." Sa hon för att på något sätt förmedla att de skulle komma tillbaka.

Rafael hörde hennes begäran och kände paniken komma. Aurora ville följa med? Han visste inte hur han skulle svara så han köpte tid genom att ta några klunkar av sin dryck. "Vad ska jag göra?" Skickade han i panik till sin bror. Han hade totalt hjärnsläpp.

"Hindra dem. Aurora vet tydligen vad VI är." Theodore såg på dem båda och skakade på huvudet.
"Knappast att ni hittar. Aurora du har aldrig varit här." Han tog hennes hand och log.
"Och Rhiannon behöver tillsyn. Hon var ju riktigt sjuk igår." sa han med lugn röst.

Även om hon måste bättre så visste hon att det kunde bli sämre. Hon nickade och satte sig igen.
"Borde inte gå iväg. Kanske jag faller ihop. Jag vet inte."

Rafael blev oerhört tacksam över det Theodore sa. Det lät ju så himla rimligt. " Precis, och så skulle jag inte veta vart du var och så skulle du inte kunna få hjälp." Sa han och log mjukt. " Läkarna sa att du skulle ta det lugnt." Log han. Sedan kopplade det vad Theodore sagt. Aurora visste. Han mindes hennes rörelse över halsen när Theodore försvann. Han synade henne noga. Hon verkade inte rädd. "Säker? Tror hon kanske bara anar? Hon ser inte rädd ut. Har hon inte varit någon annans tidigare? Borde stå i hennes papper." Skickade han tillbaka.

Aurora kramade Theodores hand sakta. "Du har rätt." Viskade hon mjukt och drog filten tätare om sig. "Kan vi alla gå lite? Blir lite kallt." Sa hon och försökte att bli varm men hans hand gjorde henne bara kallare. Men hon släppte inte taget.

"Vet inte men vi borde ta reda på det. Läkarna kommer ju och då kan de ... " Han såg på henne och började dra handen upp och ner.
"Men chokladen var ju varm. Fryser du redan? Nåja vi kan gå mot platsen där vi ska sitta." Han reste sig och började packa ihop.

Rhiannon såg på dem och nickade.
"Men då kanske jag ska vila? Gå in och lägga mig?"
Hon tvinnade en slinga mellan fingrarna och blickade på dem.

"Fråga henne. Inte rakt ut men om hennes bakgrund." Föreslog han för att sedan se på Rhiannon. "Är det vad du vill? Vila?" Frågade han mjukt. "Det är din födelsedag ." Påpekade han leendes.

Aurora nickade. "Gärna." Sa hon och reste sig upp hon också." Jag blir lätt kall." Förklarade hon med ett snett leende.