En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Åh, känner att du förtjänar att veta att jag faktiskt tjuvläser och inte alltid kommenterar. Undra hur det kommer gå för Albus, låter som han tänker fara tillbaka till SARAH OCH ENGLAND. NEJ. Sames för fan. xD

Och Romiones förhållande. Vad hände där på slutet? Det verkade inte bra. :o..
Gillar dock att Rose köpte massor med skor för morsans pengar. Det vill jag också göra. ♥

Hur himla bra som helst.
Som vanligt! ♥ Perfekt när man är lite trött på natten!

Kapitel 62
Sarah
Scorpius gick ombord på sitt flyg för två timmar sedan. Mitt är inte redo att åka förrän om 30 minuter. Jag sitter helt själv i en soffa och tittar på flygplan som landar och flyger iväg. De ska till många olika ställen. USA. Afrika. Bulgarien. Nej, inte tänka sådär. Glöm honom. Snart är du i Frankrike men jag avskyr att flyga. Senaste gången jag gjorde det var i slutet av sommaren förra året, då jag flög från Frankrike till England, helt själv. Jag rotar runt i mitt handbagage efter något att äta så att mina nerver lugnas.
- Får det vara lite choklad? frågar någon och håller fram en chokladkaka framför min näsa.
Jag stelnar till. Den där rösten känner jag igen. Det var längesedan den pratade med mig.
- James? säger jag och tittar upp på honom.
Ja, där står han. Klädd i slitna jeans och en t-shirt samt en väska i andra handen.
- Hej Sarah, säger han.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
- Vad gör du här? frågar jag.
James drar fingrarna genom håret och ser lite generad ut.
- Jag följer med dig till Frankrike, säger han och tittar på mig med sina bruna ögon.
Jag vet inte varför men jag ställer mig upp och kramar om honom. Jag känner att gesten chockar honom men han lägger sina händer på min rygg.
- Tack, säger jag.
När vi har kramats klart hör vi i högtalarna hur vårt plan har lagt till vid gaten och att vi får gå ombord. Vi tar våra väskor och går mot gaten. 30 minuter senare sitter vi bredvid varandra inne i flygplanet, som nu har börjat röra på sig. Jag rör vid bältet för att se till så att jag sitter säkert. James lägger en hand på min.
- Det är lugnt. Du behöver inte vara nervös, säger han.
Jag tittar på honom.
- Jag vet, säger jag.
En stund senare landar planet. Jag känner mig upprymd och tar djupa andetag för att andas in den välbekanta luften av hav.
- Sarah, det är samma luft som hemma i England, säger James och skakar på huvudet åt mina dumheter.
Sen tittar han sig omkring.
- Så är det här Paris? frågar han.
Jag börjar skratta.
- Inte ens i närheten. Vi är i Sainte- Maxime på Franska Rivieran. Paris ligger längre upp i landet, berättar jag.
- Och jag som ville se Eiffeltornet, muttrar James och jag skrattar igen.
- Du kommer få se Eiffeltornet, lovar jag.
Han ler och vi börjar gå.

Inne i staden är det full fart. Marknader och restauranger. Folk skrattar glatt och bilar tutar. Jag leder James genom staden och hindrar honom ofta från att stanna och bli påhoppad av franska gatuförsäljare.
- Vart är vi på väg? frågar James trotsigt.
Jag svarar inte utan letar bara efter rätt gata. Samtidigt som jag letar så drar jag in djupa andetag och känner hur luften luktar av medelhav, olivolja och andra råvaror. Det här är hemma. Efter en stund hittar jag rätt gata. Den är smal och är inklämd mellan två stora byggnader.
- Det här känns läskigt, säger James och skyndar efter mig.
I ena väggen finns det en dörr som jag knackar på. En lucka i dörren öppnas och en ung kvinnas ögon syns.
- Mitt namn är Sarah Greengrass. Jag ska träffa Monsieur Laurent, säger jag.
Kvinnan försvinner och luckan stängs. Dörren öppnas och hon låter oss stiga in. Vi står i ett hem med lågt tak och många trämöbler. Kvinnan går iväg och kommer tillbaka med en kort och knubbig man. Han tvinar på sin stora, mörka mustasch.
- Vad kan jag hjälpa er med? frågar han.
Jag öppnar min väska och plockar fram en nyckel som jag räcker fram till honom. Mannen tittar på nyckel och nickar sen.
- Följ med mig, säger han och går igenom en dörr.
Jag följer efter med James hack i häl. Monsieur Laurent leder oss ner i en vinkällare. Han går fram till en hylla och tar bort en av de dammiga flaskorna, som döljer ett lås. Monsieur stoppar nyckeln i låset och vrider om. Det klickar och väggen bakom hyllan börjar röra på sig. Sakta åker den upp och visar en mörk tunnel.
- Tack så mycket, säger jag och får tillbaka nyckeln.
Vi går in i tunneln och Monsieur Laurent stänger dörren efter oss. När vi går fram i tunneln tänds facklor som sitter på väggen.
- Vem var det? frågar James.
- Monsieur Laurent är en av nyckelväktarna. Nyckelväktarna ser till så att bara trollkarlar kan komma in och ut, säger jag.
- In och ut av vadå? frågar han.
- Det här! säger jag och öppnar dörren i slutet av tunneln.
Vi står på en kulle som har utsikt över en hel stad. I mitten av staden finns det ett stort torg där det nu är marknad. Flera kullerstensgator, som är kantade av små och stora byggnader, utgår ifrån torget. Barn som springer runt och leker på de gräsplätter som finns lite varstans i staden. Vi kan också se havet som slår mot den vita stranden. Runt staden ligger det gröna landsbygder som ser ut att sprida sig långt. Staden ser ut att vara oändlig. Som om den aldrig tar slut.
- Välkomne till Ville de la magie, mitt hem, säger jag och börjar gå ner för trappan som leder ner för kullen och ner till staden.
James vänder sig mot dörren och ser förvånad ut över att det bara är en dörr som står på en kulle. Han går till och med runt dörren.
- Coolt, säger James och går efter mig.
Vart vi än går så spelas det musik. Alla är glada och jag känner äntligen doften av nybakat bröd. Vi går in på en av restaurangerna som ligger runt torget. Än så länge så sitter det bara ett par gamla män vid restaurangens bord. De röker och dricker vin samtidigt som de är uppe i en väldigt viktig diskussion. En äldre kvinnas röst hörs och hon kommer ut ifrån en dörr. Kvinnan har brunt uppsatt hår och är kort och smal. När hennes blågröna ögon får syn på mig börjar hon skrika högt och slå ut med armarna.
- Jag kan knappt tro att det är sant. Å herre gud. Beau! Kom och titta vem som är här! säger hon och kramar om mig.
- Hej Clair, säger jag.
En man kommer ut ifrån samma dörr som Clair. Mannen är längre än henne och har gråa inslag i det mörka håret.
- Det var som tusan. Sarah Greengrass, säger han och kramar om mig.
- Beau, det var inte igår, säger jag.
Jag märker att Clair har fått syn på James. Jag harklar mig.
- Clair, Beau, det här är min vän James. James, det här är Clair och Beau. Min mamma jobbade på den här restaurangen, säger jag.
James skakar hand med dem.
- Ni pratar väldigt bra engelska, säger han.
De börjar skratta.
- Clair och Beau är ifrån England men flyttade hit för över tjugo år sedan för att kunna starta en restaurang, säger jag.
James rodnar generat. Beau tar tag i våra väskor.
- Ska jag bära upp dem till gästrummet? frågar han Clair.
- Åh nej, vi kan inte bo här. Vi tar in på hotell, säger jag men Claire vägrar att lyssna.
- Kommer inte på frågan. Ni ska bo i vårt gästrum, säger hon bestämt. Sätt er. Medan Beau bär upp väskorna så ska jag fixa fram lite mat, ni måste vara hungriga från resan. Sen vill jag veta allt om vad som hänt det senaste året.
Vi sätter oss ner.
- Jag ber om ursäkt för det här, säger jag.
- Jag tycker att de verkar underbara. Ni verkar stå varandra nära, säger James.
Jag nickar.
- Deras familj blev min och mammas familj. Men på grund av att deras minsta barn blev allvarligt sjuk så kunde de inte vara med på mammas begravning. Någonting som Clair bad om ursäkt för i flera dagar efter, säger jag.
Han nickar. Clair kommer med en bricka full av olika frukter, bröd, pålägg och vin. Hon ska precis hälla upp vinet i James glas när hon stannar till.
- Sarah är praktiskt talat uppvuxen på vin men jag måste fråga dig, är du över sjutton? frågar hon.
- Jag fyller arton nu i slutet av augusti, svarar James och får sitt glas fyllt.
Beau kommer och gör oss sällskap och vi skålar i våra glas innan jag får börja berätta om hur jag har haft det. Under hela tiden så ler jag. Jag är äntligen hemma igen.

James
När kvällen kommer får Clair och Beau som mest att göra, så Sarah bestämmer sig för att visa mig staden. Vi är båda klädda i luftiga sommarkläder när vi går ut på torget, som nu är utan marknad, och stannar vid fontänen. Jag skrattar när jag ser att skulpturen som sprutar vattnet ser ut som Eiffeltornet.
- Jag lovade ju att du skulle få se Eiffeltornet, säger Sarah.
Jag ler och vi börjar gå ner för en gata som är kantad med små mysig butiker. Gatan är upplyst med lyktor som hänger mellan husen. Lyktorna verkar finnas över hela staden då de även omringar torget.
- Vad tycker du om det än så länge? frågar Sarah nyfiket.
Jag krokar arm med henne.
- Det är fantastiskt, säger jag.
- Mitt paradis, säger hon och suckar glatt.
Ett skrik hörs och vi vänder oss om. Fem meter ifrån oss står tre långa tjejer med långt blont hår. Alla tre är klädda i höga klackar och blommiga sommarklänningar. Sarah skriker också till och springer fram till tjejerna. De börjar kramas, dra i varandras kläder och hår, samtidigt som de snabbt pratar på franska. Jag står där i min vita bomullsskjorta och förstår inte ett ord. En av tjejerna pekar på mig och jag får helt plötsligt åtta blåa blickar på mig. Tjejen som pekar går självsäkert fram till mig. Jag sväljer. Hon är vacker.
- Jag heter Celine. Du måste vara Albus. Sarah underdrev när hon skrev hur snygg du var, säger hon och skakar min hand.
Sarah harklar sig och ställer sig vid min sida.
- Det här är James. Albus bror, säger hon.
Hennes vänner tittar förvånat på henne.
- Där ser man. Ni får berätta hur ni träffades över middag. Belle, ringer du restaurangen och ändrar reservationen till sex istället för personer, säger hon som måste vara Jeanette.
- Fyra? frågar Sarah.
- Jean-Claude. Han möter oss på restaurangen, säger Celine.
Jag kommer ihåg det namnet som Sarahs före detta kille. Sarah vänder sig mot mig.
- Är du okej med det här? Jag vill inte göra någonting som du inte vill, säger hon.
Jag ler och tittar på hennes vänner. De tittar väntande på mig.
- Det är helt okej med mig, säger jag.
Alla fem börjar gå mot en restaurang längre ner på gatan. En lång, blond kille som är klädd i en ljus blå skjorta och ett otroligt brett leende står och väntar på oss. När han får syn på Sarah kramas de och han lyfter till och med upp henne i luften.
- Alldeles för länge sedan, säger han.
Sarah nickar.
- Jean- Claude det här är min vän James, säger hon.
Jean-Claude vänder sig mot mig. Jag räcker fram handen och tänker på vad min första tanke var när -Sarah berättade om den här killen. Den tanken får mig att le.
- Är det du som har tagit hand om Sarah det senaste året? frågar han och skakar hårt min hand.
Jag nickar.
- Det kan man nog säga, säger jag.
Sarah lutar sig mot min fria arm och JC släpper taget om handen. Vi går in på restaurangen och slår oss ner vid bordet. Vinflaska efter vinflaska kommer in och jag förstår att de här ungdomarna har pengar. Något de har gemensamt är också utseendet. Alla fyra är blonda och jag erkänner, även JC ser bra ut. Jag antar att det är därför Sarah passar så bra in i den här gruppen. Trots sitt mörka hår så är hon minst lika vacker, om inte vackrare.
- Ursäkta mig, vart ligger toaletten? frågar jag.
- Jag kan visa dig, säger JC.
Vi ursäktar oss och går mot männens toalett. JC står och väntar på mig när jag kommer ut från båset.
- Hur länge har du och Sarah varit tillsammans? frågar han.
- Vi är inte tillsammans. Sarah har ett...förhållande med min lillebror som är på EQT i Bulgarien hela sommaren, så han gav biljetten till mig, säger jag.
Kanske inte riktigt så som det gick till men på ett ungefär.
- Men du måste erkänna, Sarah är otroligt vacker, säger Jean-Claude.
Jag nickar. Där kan jag inte ljuga utan att bli upptäckt.
- Sarah har berättat att ni var tillsammans. Hur blev ni tillsammans? frågar jag nyfiket.
JC lutar sig mot handfatet.
- Jag skulle ljuga om jag sa att det inte hade med hennes utseende att göra. Men Sarah var också en otrolig tjej. Kaxig, alltid glad och så underbart vacker. Vi var tillsammans tills hennes mamma gick bort. Då gjorde hon slut eftersom hon visste att långdistansförhållanden aldrig fungerar, säger han.
- Har du fortfarande känslor för henne? frågar jag.
JC tittar på mig.
- Jag älskar Sarah. Men nu är det mer som en syster. Dessutom så tycker jag att din bror är riktigt idiotisk som låter er två spendera sommaren här. Det syns att hon är förtjust i dig och jag kan se att du har känslor för henne, säger han och klappar mig på axeln innan han lämnar toaletten.
Jag tvättar mina händer och går ut jag med. På vägen mot bordet igen kan jag se hur Sarah lutar sig över bordet. Hon ler brett och ögonen lyser av glädje. Jag har nog aldrig sett henne så glad som hon är nu och det får henne bara att bli ännu vackrare. Vi lämnar restaurangen långt efter stängningsdags och skiljs åt utanför. Jag och Sarah går arm i arm tillbaka till Clair och Beaus restaurang.
- Mina vänner gillar dig, säger hon. Speciellt Celine.
- Jaså?, säger jag.
- Ja, men hon är tillsammans med Jean-Claude. Hon tyckte att du och jag skulle följa med dem på middag imorgon kväll, säger Sarah.
- Som en dubbelträff? frågar jag försiktigt.
Sarah rycker på axlarna.
- Jag antar det, säger hon.
Jag ler. Vi smyger igenom restaurangen och upp till gästrummet. Clair har bäddat dubbelsängen åt oss och lämnat balkongdörren öppen och den tunna gardinen fläktar i den försiktiga vinden. Sarah går in i badrummet och jag går ut på balkongen. Bakom restaurangen finns det en liten gräsplätt som är full med leksaker. Jag har också utsikt bort mot havet som nu bara hörs.
- God natt, säger Sarah och kryper ner under täcket.
Jag ställer mig mot balkongräcket och tittar in mot rummet.
- God natt, säger jag och ler.
Sen står jag där och tittar på hur hon somnar.

Åh, du har gjort det igen. Så otroligt bra, trodde först att JC skulle typ hota James och säga att han inte får ta Sarah från honom. Sen så blev jag väl lite besviken att de inte slängde sig på marken och uttryckte sina känslor för varandra. Fast det kommer väl antar jag! Jag vill också dricka vin en hel kväll, måste ju vara redigt roligt menar jag.

Sen alla beskrivningar, får verkligen in lukten av saltet från havet som beblandar sig med nybakat bröd... Helt plötsligt längtar jag till Spanien. Fast en enkel resa till västkusten är ju smått enklare! Smart med ett Franskt diagongränden, det var riktigt smart. Trodde först att de bara skulle hem till någon hon kände och bo där. ^^

Älskar att kapitlet var så jättelångt, sen var det ju ett plus att det bara var Sames i detta kapitlet. :') ♥
Sover dom i samma säng, eller är det bara jag som är efter? Hihihi, James är mycket bättre än Albus på alla möjliga sätt det går inte ens att beskriva typ. :o Trodde att Celine föll lite för James också, det kanske hon gjorde.. :O Men sen verkade det som om det inte var så. Men jag vet. JAG VET att Celine kommer försöka lägga in en stöt på James och JC på Sarah. It's just så uppenbart. :o

Love /Trezzan

Snälla, kom med ett kapitel snabbt! Måste få ett till sånt här kapitel där Sarah och James har en underbar tid tillsamman!
Längtar :3
Och, jo, awesome förresten! x)

Ååååh! Du skriver så bra!!
Jag är väldigt glad att du är så aktiv och lägger upp kapitel hela tiden.

LYSSNA.PÅ.DEN.HÄR.LÅTEN.ALLA.SOM.SHIPPAR.SARAH.OCH.JAMES. :')

Och märk den här delen -
He'd never tell you but he can play guitar
I think he can see through everything
But my heart
First thought when I wake up is
My god he’s beautiful
So I put on my make up
And pray for a miracle



:>>>>>

Kapitel 63
Scorpius
När jag kom fram till bungalowen som jag har hyrt, så somnade jag med en gång. Jag antar att det tar på krafterna och åka flygplan i 19 timmar. Jag somnade till ljudet av vågor, då bungalowen praktiskt taget ligger på stranden, men jag vaknar upp till ljudet av röster. Jag suckar och ska precis be Ivan och Jasper att hålla käften när jag kommer på att jag inte är i sovsalen. Jag är på Hawaii. Långt borta från några jag känner. Sakta smyger jag mig ur sängen och drar undan draperiet som är det enda som delar sovrummet från resten av den lilla bungalowen. Fem stycken killar sitter lite varstans i rummet. Runt bordet. I soffan. På köksbänken. Alla fem är solbrända och otroligt muskulösa. De tittar också på mig.
- Vem fan är du? frågar en utav dem.
- Vem fan är du? kontrar jag grinigt.
Killen ställer sig upp men hans kompis lugnar honom. Kompisen går fram till mig.
- Liam Holden, säger han och räcker fram handen.
- Scorpius Malfoy. Det stod inget om er fem i mitt hyreskontrakt, suckar jag men skakar hans hand.
Jag skäms lite över hur blek jag är. Liam och hans vänner verkar helt plötsligt förstå allting.
- Jävla MJ. Förlåt, den här bungalowen brukar aldrig vara uthyrd nu för tiden. Vi visste inte, säger killen jag pratade med först. Harvey Finn.
Jag nickar.
- När skulle MJ komma? frågar killen framför tvn.
- Snart, svarar Liam.
Jag suckar igen. Bra, ännu en kille. Jag lägger armarna i kors och väntar på att de ska lämna mig i fred. Harvey verkar förstå piken och börjar valla ut killarna men när de ska ut genom dörren så öppnas den och någon kommer in.
- Vart ska ni? frågar en kvinnlig röst.
- Du sa inte att din mamma hyrt ut bungalowen, säger Liam.
- Hyrt ut? Vad fan pratar du om? frågar rösten.
En tjej tränger sig fram bland alla muskler och ställer sig med armarna i kors framför mig. Hon är solbränd och kortare än mig. Hennes mörka hår är fuktigt och hon har på sig en bikini som verkligen framhäver hennes, ja, otroliga kurvor.
- Vad gör du här? frågar hon.
- Jag har hyrt den här bungalowen hela sommaren, säger jag och suckar trött.
Tjejen skakar på huvudet och jag går fram till min väska och plockar fram hyreskontraktet som jag sen ger till henne. Hon läser igenom pappret och slänger det sen på mig.
- Allt okej MJ? frågar Liam.
- Håll käften Liam, svarar tjejen och vänder sig till mig igen.
- Jag gillar inte dig, säger hon.
Jag lägger armarna i kors.
- Jag tycker inte om dig heller särskilt mycket, erkänner ja.
MJ ger mig en hård blick. Harvey ställer sig framför henne.
- Förlåt för att vi störde dig. Vi ska ha lite grill ikväll på stranden ikväll, du får gärna komma förbi om du vill. Se det som en ursäkt, säger han.
- Fan heller att han får komma, hörs MJs röst bakom Harveys muskler.
Jag rycker på axlarna.
- Jag kanske dyker upp. Schyst, säger jag.
Han nickar och de lämnar sen bungalowen. Jag låser dörren och går sen tillbaka till sängen. Jag somnar som om klonken har träffat mig i huvudet. Efter att jag har sovit en stund till och tagit en lång promenad för att handla mat och annat samt duschat börjar jag gå längst vattenbrynet. Det ljumma vattnet slår mot mina bara fötter. Jag har på slitna jeansshorts och en t-shirt, men jag känner mig fortfarande otroligt osommrig, det har nog med min bleka hud att göra. Jag kan se dem. De sitter längre upp på stranden. Runt en liten eld stad sitter alla fem, muskulösa killar. Men jag ser inte skymten av MJ. Jag tittar ut mot havet. Där ute är hon. Glider runt på vågen med sin surfbräda under fötterna. När vågen håller på att dö ut kryper hon ihop och försvinner ner i vattnet. Jag står och väntar på att hon ska komma upp. Resa sig ur vattnet som en delfin. Men hon kommer aldrig upp. Jag kan inte se henne. Utan att tänka börjar jag springa ut i vattnet och simmar ut. Så snabbt jag kan och orkar simmar jag ut för att rädda livet på någon som jag precis träffat. Två meter ifrån platsen där hon försvann dyker jag ner under ytan. Jag kan se henne. Hennes ben har fastnat mellan två stenar. Jag kan se hur hon försöker dra sig loss, men jag kan också se att paniken börjar ta över. MJ hör mig komma och tittar upp på mig. Hon pekar ner på foten och jag simmar ner. Mina lungor behöver snart syre igen. Det börjar göra ont men om jag simmar upp kanske hon är avsvimmad när jag kommer ner igen. Efter ett bra tag får jag äntligen loss henne och drar med henne upp till ytan. Båda tar djupa andetag när vi äntligen kan andas syre igen. MJ hänger på min sida och jag börjar simma in mot land. När det är grunt lyfter jag upp henne i min famn och bär henne in mot stranden. Hennes vänner får syn på oss.
- Vad fan har hänt? frågar Liam.
- Jag såg hur hon dök men aldrig kom upp. Hon hade fastnat, säger jag och lägger ner henne på sanden.
Under vår simtur in till land måste hon ha tuppat av, för hennes ögon är stängda. Jag skakar försiktigt hennes axlar och till slut öppnar hon ögonen igen. MJ tittar på de sex huvuden som syns över henne, sen lyfter hon sig upp med hjälp utav armbågarna. Hennes bruna ögon fastnar på mig.
- Du kanske har räddat mitt liv men jag gillar dig fortfarande inte, muttrar hon.
Hennes vänner skrattar, så jag antar att det betyder att hon är okej.
- Vad bra. Jag ska nog gå tillbaka, säger jag och ställer mig upp.
- Ska du inte stanna och grilla med oss? frågar en av killarna som jag inte vet namnet på.
Jag skakar på huvudet och tittar sen på MJ.
- Jag vet när jag inte är välkommen, säger jag och börjar gå tillbaka till min bungalow.

Albus
Frukosten här på EQT är inte som på Hogwarts. Och inte som hemma heller. Jag skjuver undan min tallrik med grå havregrynsgröt och börjar syna rummet. Någonstans i den här lilla matsalen så finns den andra sökaren. Mina ögon granskar varenda muskelberg. Jag undrar vem de är. Kanske han den där mörkhåriga ifrån Italien? Eller varför inte han den där ifrån Vitryssland, han som har överbett?
- Kollar du in motståndet? frågar en röst bredvid mig.
Jag hör med en gång en brytning som jag inte känner igen. Bredvid mig står en lång, blond tjej med stora blåa ögon.Hon sätter ner sin bricka intill mig. Jag nickar generat.
- Trine Skagestad, Norge, säger hon.
Det förklarar brytningen.
- Albus Potter, Storbritannien, säger jag.
Trine nickar.
- Jag vet vem du är. Uppe i norden så är du och din familj väldigt kända, säger hon och rodnar lite.
Jag visste inte ens att man spelade quidditch där uppe.
- Vad går du i för skola? frågar jag utan att tänka efter.
- Det är en ganska liten skola, magiske huset kallar vi det för. Bara norrmän. Vi tycker inte om svenskarna, så de en egen skola, säger Trine.
Jag gillar hur hon säger magiske huset på norska, det låter roligt. Jag tittar på henne. Bortsett från Peggy så har hon ett väldigt feminint utseende. Man kan knappt tro att hon spelar quidditch. Jag gissar på vaktare.
- Så, vilken position spelar du? frågar hon.
- Sökare. Frågan är vilken av killarna som är den andra sökaren.
Trine nickar och tillsammans börjar vi prata om vilka killar som vi tror är sökare. Efter en stund så stiger mr Krum in.
- Ni ska stå redo vid bussen om tio minuter. Bussen väntar inte på någon, säger han och försvinner sen ut.
Vi plockar snabbt bort vår disk och skyndar ut till respektive sovrum för att hämta våra saker. Tio minuter senare så står vi på rad ute på gården. Mr Krum granskar oss innan vi får tillåtelse att gå ombord bussen. Det här stället slutar aldrig att kännas som militärläger. Den här gången är det lite pratsammare i bussen. Trine sitter bredvid mig. Peggy sitter ett par stolar bakom och pratar med killen som är ifrån Tyskland.
- Är du och den där tjejen tillsammans? frågar Trine.
Jag skakar på huvudet och skrockar lite lågt.
- Nej, den jag är tillsammans med är i Frankrike över sommaren, säger jag.
- Helt själv? undrar Trine.
- Ja, men hon har vänner där nere så det ska nog inte vara någon fara, säger jag och känner mig lite obekväm över samtalsämnet.
Att jag inte är med Sarah i Frankrike är inte något som jag känner för att diskutera, inte ens prata om. Trine nickar. Då får vi se den. Quidditchplanen. Omringad av höga berg finns det en stor gräsmatta. På kortsidorna står tre stycken stolpar med en ring högst upp. Runt gräsmattan finns det plats för publik på bänkar som sitter fast på metall ställningar. Bergen får planen att se otroligt hård ut. Mitt på planen står det 4 personer. Alla är män och är klädda i mörka färger. Med mr Krum i ledning går vi på led ut på planen.
- Spelare, det här är de 4 coacherna. De kommer att ha hand om varsin position. När ni hör ert namn följ med respektive coach, säger Krum.
Första mannen stiger fram.
- Slagmän: Peggy Blake Storbritannien, Ethel Esenbach Tyskland, Florenzo Rossi Italien, Achilles Papandreou Grekland, säger han med högröst.
Alla som blivit uppropade följer med honom. Peggy tittar på mig över axeln. Hon ser nervös ut. Nästa mans tur.
- Vaktare: María Lopez Spanien, Pavel Yankovsky Vitryssland, säger han med lika högröst.
- Sökare! säger den tredje mannen.
Jag rätar på mig.
- Albus Potter Storbritannien, Trine Skagestad Norge, säger han.
Jag blinkar och tittar på Trine. Hon rycker oskyldigt på axlarna och följer efter man nummer 3.

Gah! Sååååå bra

EDIT; Ska kommentera mera när jag är inne på IPaden {=

Vem än den där MJ är så känner jag en romans. De är helt klart (fastän de inte visar det) nyfikna på varandra. Haha! Undra va dom hade bungalowen till. Helt klart konstiga människor. Jag trodde att hon först skulle låtsas dö för hon såg Scorpan... Bara för att kunna göra narr av honom när hon typ gjorde en övning under vatten. Aja! Bäst bäst bäst skrivet iaf!

Förstår att Albus får känslan av ett militärläger, det får jag också. ._. Hoppas det blir bättre! Denna Trine verkar snäll. Romance? Helt plötsligt fick Albus ett par tjejer att välja mellan. xD Sålänge han inte väljer Sarah så är det heeeeelt okej!

heeeej