Sjunde året på Hogwarts

- Goddag, sa Krum nervöst till honom och jag flinade.
Vad var den stolte självsäkre Krum någonstans?
Jag såg på Cara,
- Ja men jag är inte ond, jag fattar inte att folk tror det.
Jag vill inte att folk ska vara rädda för mig, jag förstår faktiskt inte varför de skulle vara det.
Jag är inte farlig, sa jag bestämt till Cara.

min far bara nickade
"Kan du aldrig vara trevlig?" frågade jag honom
"Jo ibland" sa han kort och jag himlade med ögonen
"Han är som han är Krum." sa jag och såg sen på Laura "Jag vet att du inte är farlig eller vill att folk ska vara rädd för dig, det vill väll ingen, ja förutom min far då" sa jag när han hostat till och jag himlade med ögonen åt Laura "men det är bara så det är, det är en av de sakerna som händer när man är min vän. ledsen över att jag drog in dig i den här världen. jag ger dig nu chansen att vända och gå, om du inte vill vara min vän så kan du gå och då komemr folk inte efter ett tag tro att du är ond" sa jag och såg på henne

- Va?, nej, det var inte så jag menade, det vill jag absolut inte är du dum eller?
Då får heller folk tro att jag är ond, jag får väll bevisa motsattsen, sa jag leende till henne.
- Hur kan du ens föreslå en sån korkad sak, sa jag och skakade på huvudet åt henne.

jag såg på Laura och log "Jag erbjöd dig bara en väg ut. jag vill inte vara den som står i vägen för dig." sa jag och kramade sen om henne "Och nej dum är jag inte, lite för snäll kanske" sa jag leende

- Men inte står du ivägen för mig, du snarare hjälper mig, sa jag leende och kramade om henne tillbaka.
- Japp, du är alldeles för snäll ibland, men du måste säga vad du själv vill.
Jag vill inte såra dig genom att bara göra saker, sa jag till henne allvarligt.

"Säkert? jag vet att det här inte var vad du ville göra efter Hogwarts?" sa jag och såg på Laura och log sen "Laura, jag kan inte be dig stanna och jobba med mig på kontoret om du vill spela quidditch, jag vet att du inte vill sitta instängd på ett kontor" sa jag till henne

- Jamen tänk såhär då, hade jag inte kännt dig och du hade inte hjälpt mig när din kära far vunnit, vad tror du jag hade gjort då?, sa jag enklet till henne.
- Nej, och det uppskattar jag för jag trivs inte i kontorsmiljö jag gillar att vara ute och röra på mig, sa jag leende.
- Men frågan är vill du det?, för det tror jag inte och jag tycker inte du skulle behöva göra det, sa jag till henne och såg menande på Voldemort så han skulle fatta vinken.

"Jag vet det, men jag vill inte att du ska vara min vän för tacksamhetens skull" sa jag allvarligt och la huvudet på sned "JAg vet att du gillar det och därför kan jag inte tvinga dig att sitta inomhus."
min far såg på Laura och sen på mig
"Du vill inte heller göra det eller hur" sa han och jag skakade på huvudet
"Inte jämt, du vet att jag tycker det är tråkgit att bossa över folk, så att ha ett helt kontor är ganska tråkigt. jag gillar bättre att bara göra lite små saker här och där" sa jag och såg på honom och väntade på att han skulle säga något

- Jamen det är jag inte, jag blev vän med dig långt innan du började hjälpa mig eller hur?, sa jag och log lätt.
- Så du menar att det är okej om jag söker till ett Quidditchlag?, sa jag leende och såg sedan på Voldemort.
- Nej, jag vet det, jag har bara inte tänkt på att du kanske inte trivdes, vad vill du göra då?, sa han till Cara.

jag nickade leende mot Laura "Jag vet det, men vänskap varar inte alltid för evigt" sa jag lite sorgset och nickade sedan "Jag sa att jag inte tänker stå ivägen för dig så sök du" sa jag och såg sen på min far
"Jag vill ha min egna tidnign" sa jag leende och han såg skeptiskt på mig
"Tidning?" sa han och funderade
"Ja du vet en sån som man läser i" flinade jag och han bara rufsade om mitt hår
"Ja vi säger väll det, bara du inte skriver en massa konstiga saker om mig" sa han bestämt
"Nej då verkligen inte, jag ska bara skriva sanninge och vad som händer i vår värld" sa jag och log "tack" sa ja goch kramade om honom