Rollspel: Marodörernas tid

Jag såg på min broder
"du vill inte höra mig klaga." sa jag enkelt och tänkte på att jag brukade hålla allt inom mig. Jag kanske borde prata mer med dem.
"jag vet inte. Jag antar att det sitter i sen mina föräldrar alltid påpekade att ni kommer sluta umgås med mig" sa jag tveksamt och log sedan lite när James klagade
"du är en sån mes" sa jag med ett retsamt flin
"ja han kommer väll när son helst, men han kunde väl gått efter hjälp eller något?"

(Helvete vad ni har rollat mycket xD Hur ska man kunna komma in i detta rollspel igen va?) xD

(vi har ju egentligen vara sagt en massa strunt xD så det är bara o hoppa in :p)

(hehe, okej.)

(ja så du kan ju bara säga något mitt i vår så allvarliga samtal xD Remus brukar ju vara bra på det )

(jaha, så har han följt med er xD lolz.
Men ja... kanske det )

(jadå du sitter med oss framför brasan )

(okej)
Remus reste sig upp och började vanka av och an i rummet. Det skulle säkert dra till sig uppmärksamhet, i alla fall från vännerna. Men det struntade han fullkomligt i.

Jag såg på Remus som vandrade fram och tillbaka över golvet
"fortsätter du så kommer du hamna i rummet under" sa jag roat och följde honom med blicken
"något som är fel Moony?" frågade jag honom oroligt. Jag ville inte att han skulle skylla på sig själv

Remus viftade avvärjande med handen och stannade upp, såg ner i golvet och suckade.
"Det är slut med nattliga "äventyr" för eran del", mumlade han lågt och satte sig ner i fåtöljen på andra sidan brasan. Mitt emot sina vänner, de kunde ha dött. Vad förväntade de sig att han skulle göra? Glömma det som hänt och sedan fortsätta ta med dem ut en gång i månaden och sedan låta dem riskera livet igen?