Förändrad värld Lupple & Medi

Hon såg så lycklig ut när hon iakttog den och ville gå fram. Men stod helt stilla. Höll i Rafaels hand uutan att tänka på det. Var helt facinerad av djuret som stod framför sig.

Theodore tog emot korgen med ett leende och såg ner. Två koppar och tillräckligt för båda flickorna.
"Tack så mycket. Arbeta inte ut er. Vila om ni behöver." Sa han med ett svagt leende.

Han iakttog henne när hon iakttog djuret. Det var mer intressant för honom. Hon såg så lycklig och vacker ut. Hon såg ut att vara fri. Han kände hennes hand i sin och log. Det var en mäktig känsla. Djuret hörde något en bit bort och skuttade iväg.

"Vårt skift är över snart, då vilar vi." Sa en av de äldre med ett glatt leende. "Ha en fin dag." Önskade hon och neg.

Hon såg genast sorgsen ut när den skuttade iväg och hon sänkte handne.
"Ska vi gå vidare?" Hon pekade mot en park och såg på honom.
"Ska vi?" Hon log stort.
"Har aldrig sett en någon så stor park.."

Theodore log och nickade.
"Säger då godnatt för er." Han vände sig om och gick till ytterdörren. Plockade ner en kappa och höll fram den mot Aorurora.
"Damerna först." sa han mjukt.

Han såg hennes sorgsna blick och släppte taget om hennes hand när hon drog undan den. Men hennes leende kom snart tillbaka och han nickade. "Det ska vi. " Log han glatt och gick mot parken. "Det är mammas hjärtebarn. Hon tar hand om alla växter, träd och häckar där." Log han.

Aurora tog på sig kappan och öppnade sedan dörren och klev ut i den friska morgonluften. För en sekund begrundade hon att fly. Och leva för sig själv i naturen men slog genast bort tanken och väntade in honom nedanför trappan.

"Hon är så duktig..." Sa hon med en öm stämma.Hon såg sig om. Det började redan dö men hon såg kärleken som satt i varje växt.
Försiktigt sneglade hon på honom och rodnade igen.
"Vad jobbar ni med?"


Han hade tagit på sig en kappa och stängde dörren efter sig.
"Ska vi gå mot parken?" Frågade han och sträckte ut sin hand.
"Det är väldigt vackert att sitta i parken och äta."

Han flinade lite. Hennes fråga var så oskyldig men så felaktig. De behövde inte jobba men för allmänheten hade de jobb. "Jag är markägare. Jag och Theodore äger mycket skog där vi bor." Log han. Det hade alltid funnits pengar i det. "Far har provat det mesta." Log han.

Aurora tog hans hand försiktigt och nickade. "Den ser vacker ut." Log hon och började gå ditåt.

"Så ni är rika?" Hon lade huvudet på sned men ryckte till när hon hörde röster och sken upp.
"Är du vakne Aurora?" Hon log stort och såg mot Rafael.
"Åh se.."

Theodore log och visade korgen.
"Har lite mackor till de båda. Så ska vi kanske sätta oss?"

Han skrattade lågt. "Se dig omkring. Ser det rikt ut?" Frågade han ömt och vände sig mot Aurora och Theodore. "God morgon." Hälsade han till dem båda för att sedan nicka. "Vi sätter oss." Instämde han och ledde dem till en vackert belägen bänk. Han satte sig och bjöd Rhiannon att sätta sig bredvid.

Aurora log stort mot Rhiannon och nickade. "Kunde inte sova." Erkände hon glatt. " Mår du bättre?" Frågade hon mjukt, leendes.

"Men det här är dina föräldrars hus inte erat?" Sa hon och lade huvudet på sned så hennes hals syntes.
"Du sa att ni hade eget hus.."
Hon log sedan och tog Auroras hand.
"Inte jag häller. Men vilken vacker kappa du har."

"Det är våra föräldrars hus. Du har rätt, vi har eget. " Började han men blev distraherad av hennes hals en kort stund innan han lyckades kontrollera sig själv. " Vi klarar oss." Log han som svar. Ville inte skryta om deras pengar.

Aurora kramade hennes hand och log stort. "Du med. Och vad gott du luktar." Sa hon glatt och såg på henne med glada ögon. Hon var så glad att hon hade Rhiannon med sig.