Det femte elevhemmet (PM)

Nu kommer kapitel säkert inom en halvtimme...

Yes snart kommer det!

Inte långt kvar nu väl?

Nej inte alls, men kanske lite längre tid än jag trodde från början...

okej det gör inget, den som väntar något gott väntar aldrig för länge

hehe, aa LÄÄNNGGTAR ♥3 xD

Okej här kommer kapitlet. Tänk att det redan är kapitel 10
I alla fall:

Kap 10

Lektionen i förvandlingskonst gick hyfsat bra. Jag hade lektion tillsammans med Ravenclaw och Hufflepuff igen eftersom de andra hade haft förvandlingskonst på morgonen. Jag berättade för McGonagall om Myrtle och vi bestämde att professorn också skulle infinna sig på rektorns kontor under lunchrasten.

Efter lektionen så hade vi äntligen lunch. Jag satte mig vid Cendoriffbordet och fick senare sällskap av Hannah, Susan och Ernie. Himlen var molnfri och ibland susade det en och en annan uggla över våra huvuden. Efter lunchen gick jag ut genom dörren till entréhallen och blev inte så värst glad av det jag såg. Bredvid porten stod det fem stora timglas. De flesta av dem hade redan ett tjugotal stenar i den undre halvan, men ett av timglasen var helt tomt i botten. Alla de lila stenarna låg kvar högst upp i toppen. Jag tänkte att jag kanske borde anstränga mig mer för att tjäna elevhemspoäng. Jag började gå mot
Dumbledores kontor men kom på att Myrtle kanske också ville vara med. Om hon ens var villig att lämna toaletten vill säga. Därför satte jag istället fart mot andra våningen. När jag kom fram så var det alldeles blöt utanför dörren. Jag var tvungen att dra upp manteln till knäna för att den inte skulle bli blöt i kanterna. När jag klev in blev jag bemött av svaga snyftningar. Myrtle satt på toalettlocket i det båset hon sagt att hon dog i.
”Är du okej?” frågade jag.
”Åhh hej Erika, vad gör du här?” Jag brydde mig inte om att jag inte fick ett direkt svar på min fråga. Om det hon själv sagt stämde så brukade hon vara nerstämd väldigt ofta.
”Jag kom för att hämta dig. Vi ska till rektorns kontor.”
”Varför det?” frågade hon med en väldigt undrande ton på rösten även om jag trodde att hon redan visste vad det rörde sig om.
”Vi ska prata om elevhemmet och jag tänkte att du kanske var intresserad av att följa med.” Hon såg faktiskt ganska glad ut nu.
”Mhh… varför inte. Kom vi skyndar oss dit!” Jag blev lite väl förvånad över hennes plötsliga ivrighet. Hon svävade rakt genom dörren innan jag hann öppna den för henne så att vi kunde gå igenom.
När vi kom fram till rektorns kontor så svävade Myrtle in genom vägen medan jag var tvungen att stå kvar eftersom jag inte riktigt kunde komma ihåg lösenordet. Jag var ganska säker på att det var någon sorts godis.
Jag hade säkert stått där i upp mot fem minuter innan jag kom på det.
”Pumpapastej”. Som tur var så var det rätt och jag gick upp till trädörren och knackade på.

”Kom in,” hördes Dumbledores röst på precis samma sätt som när jag hade gått in här med professor McGonagall för mindre än ett dygn sedan. Rummet såg exakt likadant ut som det hade gjort igår förutom att sorteringshatten låg högst upp på en av bokhllorna. Runt bordet satt Dumbledore, Myrtle, McGonagall, Flitwick, Hagrid, Snape och Sprout. Jag blev lite sur att ingen kommit på idén att gå ner och öppna för mig. Jag satte mig på den sista lediga stolen i rummet.
”Nu när alla är här så kan vi äntligen börja”, sa Dumbledore. ”Så Myrtle”, sa han medan han riktade sig mot henne, ”skulle du kunna berätta för oss om när du blev sorterad?” Myrtle berättade samma historia för dem som hon hade berättat för mig imorse men hon undvek att berätta att hon inte gillat professor Dippet särskilt mycket. Jag såg hur hon ibland sneglade på porträttet där han satt och sov. När hon var klar såg de flesta i rummet väldigt förvånade ut och jag förstod hur de kände. Det var svårt att föreställa sig Myrtle som varken modig, vänlig eller kreativ.
”Skulle du vilja vara elevhemsspöke för Cendoriff Myrtle?” frågade Dumbledore henne. ”Inte för att det behövs, men nu när du ändå har gått där så.” Myrtle nickade lite. Lärarna såg fortfarande förvånade ut. De hade väl aldrig sett Myrtle med ett så lugnt temperament som hon hade nu.
”Har ni bestämt hur det blir med quidditchen än professorn?” frågade jag Dumbledore.
”Nej inte riktigt än Erika, men jag tror att jag alldeles nyss fick en strålande idé.” Han reste sig upp. ”Då tror jag att vi är klara här. Hagrid, skulle du kunna följa med Erika till hennes uppehållsrum och visa hur man öppnar dörren.”
”Självklart professorn”, svarade Hagrid.

Så vad tyckte ni?

LIKELIKELIKELIKE!!!!!

Bra!!

Väldigt bra,
mer