Katniss första Mugglisgame♥

Men nej... Nej... Du får ju inte skriva sånna sorgliga saker på ett så awesome sätt, för jag vill ju inte skriva awesome då men det är ju awesome men jag ville ju inte att det skulle bli så och gaah♥♥♥ ;__;
Awesome och sjukt sorgligt kapitel, keep going ;-; xD

mina tårar rinner som floder♥♥♥
Så sorgligt och jag kan knappt sluta gråta, så vackert... :'( :'(

Otroligt bra!!!

Jag har skrivit på mobilen nu, så vi får se hur det går att lägga in det.

Camilla (Cammy) Darkwood(distrikt 1, tjej, HP_Maja)
Jag sprang för att hinna ikapp dom som sprungit ifrån mig trodde dom att dom kunde komma undan? Jag skrattade ett elakt skratt. Så naivt. Om jag inte hittade dom nu så skulle jag hitta dom sen. Då såg jag henne. En av flickorna från distrikt 11. Hon sköt en pil i riktning mot ett gigantiskt pariserhjul. Jag förstod att en deltagare var där borta, men nu var flickans tid slut. Jag närmade mig henne med sabeln höjd. Men då gjorde jag det. Jag trampade på en gren. Nej! Flickan vände sig fort om med bågen höjd. Hon släppte pilen innan jag hann reagera. Nej. Ett kanonskott hördes och jag var död.

Döda:

JAAAAAAAA DET GICK!!!!!!!!!!!!!

Skitbra men nu vill jag döda flera

Åh, när Olivia dog...så sorgligt men jättebra♥ Men VEM kan ha sponsrat MIG? (Och Martin Crawn också!)
Det var synd att Olivia dog, men det var ett fint slut♥ Martin gjorde ett väldigt bra jobb med lilla Olivia!
Äsch då! Nu kan jag ju inte vinna...x(
Men jag fortsätter förstås att läsa!

Meh, hallå. Jag vill inte dö ju.
Kan inga sponsongåvor rädda mig?

du ör ju redan död, och man kan ju inte återuppstå, så... nej, men du blir taggad i mitt nästa mugglisgame

Eleina Dorn(distrikt 4, tjej, Neloon)
Jag gick med min allians. Vi behövde hitta mat, men arenan verkade ha väldigt lite mat att erbjuda. Vi hade gått i flera timmar, men inte hittat någonting.
- vi måste sova, sa jag och började gå till cårat läger, en stor karusell med två våningar. Vi sov längst inne vid cylindern på andra våningen. Jag hoppade upp på plankorna för att komma till repstegen som vi alltid drog upp när vi var däruppe . Då, helt plötsligt började marrken att skaka. Brädorna blev rigtigt känsliga och brast under mina fötter. Det visade sig vara en till synes oändlig grop undet brädorna. Jag försökte greppa tag i en bräda när jag föll, men det var försent. Jag föll ner i det oändliga mörkret och var död direkt när jag slog i marken. Under hela fallet hade jag haft ett ord i hjärnan: Anastasia, Anastasia, Anastasia.

Jane Unde(distrikt 12, tjej, Ester Potter 04)
Jag och Jade låg och sov, när jag märkte det. Ljudet av fallande stenar. Jordbävning. Jag fick panik och skulle precis springa ut till friheten, men sen kom jag ihåg Jade. Jag väckte Jade och hon gäspade.
- skynda dig! Ropade jag. Jade insåg att vi var i fara och for upp ur sovsäcken. Jag sprang mot utgången med Jade vid min sida, när jag hörde ett stönande från Jade. Honvhade fått en vass sten rakt i huvudet. Det blödde och stenen satt kvar. I panik drog jag ut stenen och lade armen runt hennes nacke.
- det ät okej, Jade, det är okej! Du klarar dig, kämpa! Jag lade hennes arm runt min nacke och hjälpte henne ut. Då fort jag släppte henne föll hon ihop på marken. Jag slängde mig ner på marken och lade hennes hand i mitt knä. Jag kände knappt hennes puls och förstod att hon var på väg bort.
- Jade? Jade, säg någonting! Hon vände med en sista kraftansträngning huvudet mot mig. Hon öppnade med ansträngning munnen och formade orden: du MÅSTE vinna. Sedan fästes hennes ögon på något i tomma intet och ett kanonskott hördes. Jade Müller var död. J*vla regimen, tänkte jag.
- MONSTER! skrek jag. - HEMSKA MONSTER! Jag grep tag i Jades hand. Jag visste att det var sant. Jag behövde vinna. För oss båda.

Döda:

Skitbra

Åh, hopplöst. Aja, lycka till alla ni levande!

Super skrivet!