NaNoWriMo 2012!

4 nov, 2012 19:59

Har klarat min 5k day! Hurra! Är alltså på 14k nu, känns riktigt bra. ^^

Spoiler:
Tryck här för att visa!She could actually be very sweet when she wanted to.
“Oh no,” Alexander said. “It’s not gonna be that easy.”
“What?”
“We’re not gonna help you just because you turn on your charm and has an adorable dragon as your pet.”
“She’s not a pet,” Jen said. “We have a bond-thingy. It’s not the same.”
“Still,” Alexander said. “Your good looks won’t help you here, am I right?”
The other nerds nodded, and that included Sienna. Jen felt incredibly betrayed, and wondered what exactly they expected her to do. Bribe them? Give them Coral?
“If you want our help, you gotta play,” Alexander said with a sinister grin.
“Play what?”
“Role-play,” Sienna said. “Maybe I should’ve mentioned that.”

Det är kul att läsa excerpts, jag tycker alla som vågar ska posta. ^^

---

4 nov, 2012 20:01

Detta inlägg ändrades senast 2012-11- 4 kl. 20:47
Antal ändringar: 1

_{Skrivet av Li:}
Ett litet stycke ur min bok som jag just klistrade in som novel excerpt på NaNos hemsida!

Spoiler:
Tryck här för att visa!Plötsligt visslade Marcus till.
”Det här var underligt...”
”Vad är underligt?” frågade Jessica. ”Att jag fått damm på mina nya byxor? För det är inte underligt Marcus, det är fullkomligt normalt när man blir intvingad i ett fult och gammalt dammigt bibliotek!!!”
”Nej, jag menar det här.” sa Marcus, utan att bry sig om Jessicas kommentarer. ”Kom hit och titta allihopa.”
De andra vännerna samlades framför bokhyllan som Marcus stod och tittade på.
”Ser ni?”
”Ser vad?” frågade Jessica. ”Det är böcker. De ser ut sådär Marcus, jag trodde att du visste det. Har du inte gått i skolan?”
”Tyst nu Jessica.” sa Marcus irriterat.
”Det fattas en bok.” sa Emma plötsligt och pekade mot en av bokhyllorna. ”Där!”
”Du har rätt.” sa Jonte förvånat. Nu såg Jessica det också. En serie av böcker stod alla snyggt och prydligt uppställda efter varandra, men bok 9 i serien verkade inte finnas där.
”Så, vad är det med det då?” frågade Jessica. ”De kanske missade att köpa den helt enkelt. Jag missar typ alltid någon vecka när man kan få böcker med Expressen.”
”Jag tror inte det...” sa Marcus och kliade sig eftertänksamt på hakan. ”Marissa trodde att någon hade varit här... Och om det är så att personen letade efter något kan de ha hittat det... Men vad kan vara så spännande i en bok som är mitt i en serie?”

Åååh får typ Vi fem-feelings!

Här är två bitar ur min som jag lagt under excerpts på min sida:

Spoiler:
Tryck här för att visa!

Now I find myself wishing that my sense of compassion had been weaker. If only I'd had lunch like I always did the next day, instead of acting like some teenage vigilante, going to that fucking company. If I'd just had my lunch like normal people, we'd probably not be where we are right now. Because really, after my visit to the company, there was no going back. I think it was at that moment, right there and then, that it first took notice of me. My future was decided that very day and I brought Rachel and Jay with me in the fall. Now we're so deep inside the rabbit's hole that we can't even see the sky anymore.

-----------------------------------------------

“You broke your own computer just so you could visit the place where that Clark guy used to work? And then you stole something from that place? Misha, this is mental. Completely mental”.
Wow, after those words I'd probably preferred if she'd stayed silent instead. I quickly regretted the rash decision of telling her about my visit to the workshop.
“I think stole is kind of a harsh word. The notebook wasn't even theirs to keep, it seemed to belong to Clark”. I said, trying to remain calm.
“But it wasn't yours to take either”, Rachel said firmly. “Let me see the book”, she then added, much to my big surprise.
“I thought you wanted nothing to do with this”, I protested.
For some reason, the notebook felt a bit... private. Like I didn't want to share it with anyone else. Knowing what I know today, I should have listened to my gut feeling. But I didn't, because this is a story of regrets.
“If you went to all that trouble to get it, I might as well look at it”, Rachel argued.
“Okay then”.
Even though I still felt strange about it, I opened my bag and took out the notebook. I handed it to her and she opened it to the first page.
“There's nothing in it”, she said and sounded a bit relieved.
“Yes there is”, I said. “But not on every page. Go ahead, flicker through it”.
I waited in silence as Rachel went through the book, staring out into the darkness outside the window. The building opposite to ours was an office block and all the windows but one where dark. Some poor person was probably working late. That's where ambitions land you, kids, working overtime all by yourself, in the only lit office in an office building.
My thoughts were interrupted by a loud gasp from Rachel.
“What?” I demanded and leaned over the coffee table to get closer to her.
She clasped a hand over her mouth and stared at me in disbelief. Had she been able to make sense out of what I perceived to be random drawings, or had she found something that I missed?
“What is this?” she asked, visibly shaken.
Rachel pointed at a paged in the notebook and I leaned in closer to have better look. It was a page with one of those random numbers, written in ink, which had been crossed over with a graphite pencil. I could not see why that would have disturbed Rachel to the point of gasping and clasping her mouth.
“It's just a random doodle”, I said and shrugged. “The book is full of them”.
“I've seen this before”, she whispered.

---

4 nov, 2012 20:08

Detta inlägg ändrades senast 2012-11- 4 kl. 20:13
Antal ändringar: 2

4 nov, 2012 20:09

_{Skrivet av Borttagen:}

Spoiler:
Tryck här för att visa!Lexi slöt handen om en näve jord och stod länge, länge och såg ner på Absolon som låg där nere, blek och vacker. Lexi grät igen när jordkokan föll ner på honom, smutsade ner hans redan lortiga skjorta ännu mer. Och nästa stycke jord. Det tycktes ta en evighet, och för varje stycke lera som bäddade ner Absolon ökade Lexis känsla av att kvävas, men hon tvingade sig obarmhärtigt att fortsätta. Det hade redan börjat ljusna när Lexi flämtande och darrande föll ner på knä. Hon spottade galla och försökte kräkas - men magen var tom.
Lexi såg på den kala jordfläcken, och med sina sista krafter fick hon nytt gräs att spira där för att dölja sina spår. Där vilade Absolon Norrgrimm, hennes bror - och ingen skulle någonsin veta om det.

Ett litet utrdrag ifrån min också då!

Vad fint! Och hemskt

4 nov, 2012 20:10

4 nov, 2012 20:29

Här är en kort bit ur min också! ;D

Spoiler:
Tryck här för att visa!Joshua vaknade vid lukten av rök -brandrök. Han öppnade sakta ögonen, och så fort han såg att hans sovrum var full av farliga eldflammor som slukade upp tapeterna reste han sig snabbt upp och försökte hitta en utgång från rummet.
Fönstret var ingen idé, gardinerna var fulla av eldflammor och han skulle omöjligt kunna hoppa ut ur fönstret utan att skada sig, antingen av lågorna eller av höjden.
Plötsligt hörde han steg i trappan av någon som sprang.
- Pappa! skrek Joshua.
Han såg sin pappa som sprang in till Joshuas rum, med ett skräckslaget ansikte.
Han lyckades komma fram till Joshua oskadd, och lyfte upp Joshua och lade honom på sin rygg. Sedan sprang han ut ur rummet och ner för trappan. När han var på nedervåningen av huset sprang han snabbt ut ur huset, och lade Joshua på gräsmattan utanför.
- Spring iväg nu Joshua, vänta inte på mig!
Joshua tittade skräckslaget på sin pappa, vad pratade han om?
- Pappa, kom! Jag lämnar dig inte!
Joshuas pappa torkade bort några svettdroppar från pappan, samtidigt som han tittade rakt in i Joshuas klarblåa ögon.
- Ditt öde är att överleva, att klara av allt detta, mitt öde var att hitta dig. Du är speciell, glöm aldrig bort det.
Joshua förstod inte vad hans pappa pratade om.
- Pappa, lämna mig inte!
- Du måste vara försiktig, du är allt för mig - min son.
Han lade sin hand på Joshuas axel.
- Jag älskar dig, kom ihåg det.
Han nickade långsamt innan han reste sig upp och vände sig om. Gick därifrån. Försvann - föralltid. Han gick rätt in i eldens lågor, och det var det sista Joshua såg av sin pappa.
Det var den sista gången Joshua hörde hans röst. Det var sista gången han sade ordet "pappa", och första gången han började sitt liv på gatan.

^Vet att den nt är så bra, men jaja xD

---

4 nov, 2012 20:42

4 nov, 2012 20:54

Ni alla skriver så bra! Min är inte alls bra, men jag tycker för mycket om mina karaktärer för att sluta..

---

4 nov, 2012 20:57

_{Skrivet av Borttagen:}

_{Skrivet av Lunah~:}
Här är en kort bit ur min också! ;D

Spoiler:
Tryck här för att visa!Joshua vaknade vid lukten av rök -brandrök. Han öppnade sakta ögonen, och så fort han såg att hans sovrum var full av farliga eldflammor som slukade upp tapeterna reste han sig snabbt upp och försökte hitta en utgång från rummet.
Fönstret var ingen idé, gardinerna var fulla av eldflammor och han skulle omöjligt kunna hoppa ut ur fönstret utan att skada sig, antingen av lågorna eller av höjden.
Plötsligt hörde han steg i trappan av någon som sprang.
- Pappa! skrek Joshua.
Han såg sin pappa som sprang in till Joshuas rum, med ett skräckslaget ansikte.
Han lyckades komma fram till Joshua oskadd, och lyfte upp Joshua och lade honom på sin rygg. Sedan sprang han ut ur rummet och ner för trappan. När han var på nedervåningen av huset sprang han snabbt ut ur huset, och lade Joshua på gräsmattan utanför.
- Spring iväg nu Joshua, vänta inte på mig!
Joshua tittade skräckslaget på sin pappa, vad pratade han om?
- Pappa, kom! Jag lämnar dig inte!
Joshuas pappa torkade bort några svettdroppar från pappan, samtidigt som han tittade rakt in i Joshuas klarblåa ögon.
- Ditt öde är att överleva, att klara av allt detta, mitt öde var att hitta dig. Du är speciell, glöm aldrig bort det.
Joshua förstod inte vad hans pappa pratade om.
- Pappa, lämna mig inte!
- Du måste vara försiktig, du är allt för mig - min son.
Han lade sin hand på Joshuas axel.
- Jag älskar dig, kom ihåg det.
Han nickade långsamt innan han reste sig upp och vände sig om. Gick därifrån. Försvann - föralltid. Han gick rätt in i eldens lågor, och det var det sista Joshua såg av sin pappa.
Det var den sista gången Joshua hörde hans röst. Det var sista gången han sade ordet "pappa", och första gången han började sitt liv på gatan.

^Vet att den nt är så bra, men jaja xD

Joo, det var jättebra!
Gud vad fint ♥

ååh, tack gullis ♥

---

4 nov, 2012 20:59