19 år senare (Privat Roll)

"Inget du behöver veta, kära kusin" sa Roxanne allvarligt men log mot Lily.
"Vart har ni varit?" frågade Hugo.
"Ännu en fråga utan ett svar." flinar Roxanne lätt och tar en vindruva, så att Al inte skall börja tjata om att hon ska äta. Inte här bland de andra åtminstonde.

"men jag vill veta! jag får aldrig veta något" tjurade Lily och Scorpius motstod att le. de var så annorlunda de här familjerna, han passade inte in i scenen.
"Nej ni berättar inget! ni är lika dana som de vuxna" tjurade Hugo
"Ja ni säger bara att ni förstår när ni blir äldre eller att det inte angår oss!" surade Lily "och varför skall Scorpius flytta hem till oss?"

"För att hans mor och far inte är snälla. Och det vet du." sa Al allvarligt till sin syster.
"Och sluta tjura, tids nog lär ni får veta allt, när ni blir äldre." flinade Roxanne, hon kunde inte motstå att reta dem.

"Men" började Lily "han får inte mitt rum!" sa hon bestämt och Scorpius kunde inte låta bli att se på henne
"Jag är ledsen att höra det men dina föräldrar har redan lovat mig det" sa han vänligt och Lily såg surt på honom
"Så kan de inte göra! de är mitt rum!" sa hon argt och Albus började skratta
"Syrran ta det lugnt! han skall inte ta ditt rum, han delar med mig" sa Albus enkelt och Scorpius såg på honom och rodnade nästan. han hade aldrig tänkt på vart han skulle bo hos familjen Potter, men Albus log bara.
"du är elak Malfoy, precis som din far" sa lily och kastade ett äpple på honom och han vände bort blicken så hon inte skulle se hans ögon mörkna eller hur illa han tog vid av de orden

"Scorp är inte elak, han har bara humor." flinade Roxanne och kasta tillbaka äpplet på Lily. Hon gillade inte vad Lily sa till Scorp eftersom det inte stämde och hon kände på sig att Scorpius tog illa upp.
"Då blir vi ler på julafton, Kråkboet kommer bli fullt." skrattar Hugo lätt och ler.
"Ja, alla Weasleys och Potters, plus en Malfoy. Vilket härligt gäng." skrattar Fred, ställer sig upp och går fram till Scorpius och räcker fram handen. "Hoppas du kommer att trivas." ler han och de stirrar förvånat på honom, den när börja han vara sådär artig?

Scorpius stirrade in i skogen och kände ilskan försvinna vid Roxannes ord och när Albus kramade hans hand och han vände sig en stund senare till dem andra
"Det vorre inte rätt av mig att fira jul med er, jag hör inte hemma där" sa Scorpius bestämt och såg sedan på Fred och tvekade en stund men tog sedan handen "Det är ytterst vänligt av dig" svarade Scorpius enkelt och Albus log mot dem

"Klart du hör hemma hos oss, du kan ändå inte vara med dina föräldrar." sa Al bestämt tillbaka.
"Ja, eller hur. Sen kommer farmor inte tillåta om du inte firar den med oss." skrattar Hugo.
"Nej, bor du hemma hos Potters så får du räknas som en i familjen, det är stötar man får ta." ler Roxanne glatt och ser på Fred som bara nickar och ler mot Scorp.

Scorpius orkade inte bråka med dem. För dem var det så uppenbart men för honom kändes det så fel.
"Tror det eller ej så har jag ett eget hus" sa han lågt "jag kan vara där" sa han
"Nej, du skall spendera julen med mi...oss" sa Albus bestämt och Scorpius himlade med ögonen
"mm" svarade han bara, de skulle allt bli två om det här för han tänkte inte ge sig och det skulle Albus heller aldrig göra.
"Nej och jag tror inte min farmor kommer godkänna det heller. eller mina morföräldrar" sa han och Albus såg på honom. Scorpius visste att Lucius och Narcissa snart skulle vara ute, det fanns inte nog med bevis att de egentligen gjort något

"Men Scorp." protesterade Roxanne men såg upp du hon kände en regndroppe mot näsan, och sen en till och snart var det ett skyfall över dem.
De ställde sig snabbt upp och sprang mot skolan, men Roxanne drog i Fred.
"Varför springa? Regn är härligt." flinade hon och började hjula, men föll snart ihop. Yrseln hande kommit över henne igen, hon hade inte ätit som Scorp sa, men hon kunde inte. "Är allt okej?" flinade Fred och drog upp henne på fötter.
"Ja, visst." skrattade Roxanne och ignorerade yrseln för att inte oroa honom.

Scorpius bara såg på Roxanne och han hade inte tänkt lyssna på vad hon skulle säga ändå och regnet blev hans räddning. Albus drog upp honom och de sprang mot slottet men trotts det var den dygnsura. Albus såg på honom och började skratta och snart gjorde Lily och Hugo det samma.
"Du ser ut som en dränkt katt" sa Albus mellan skratten och Scorpius gav dem sura blickar
"Även om katten mp vara blöt har den klor" sa han allvarligt och gick mot uppehållsrummet utan att vänta på Albus som skrattade. Scorpius gav människorna i uppehållsrummet kalla blickar när de såg på honom och de vände genast bort blickarna. Scorpius gick upp till sovsalen och badrummet och satte på duschen och klev in