Hogwarts Armé: Rollspelet

Cara säg på honom och bestämde sig för att sätta sig bredvid honom
"men McGonagall löser det nog på nått sätt ska du se" sa hon uppmuntrande och log "allt löser sig och du kommer få dina svar"

James nickade kort och såg ut igenom fönstret, fullmånen höjde sig sakta över horisonten.
"Det är nog bäst att vi går till elevhemmen nu. Särskilt om Longbottom inte tänker klart." sade han sakta.

"ja antagligen" sa hon och reste sig upp "men det var trevligt att träffas, och jag hoppas vi ses igen. Sayonara min herre" sa hon och bugade innan hon gick ner mot uppehållsrummet och tog ett djupt andetag och gick sen in. Hon kände att de genast stirrade på henne men hon brydde sig inte. Den enda hon var orolig för var Richard. Hon slängde si ner i en fåtölj och började läsa. Hon tänkte inte visa sig feg

James flinade och gick ner till Hufflepuff rummet, förbi alla de som för en gångs skull gav honom lite uppmärksamhet, och rakt in i sovsalen. Hur mycket han än försökte kunde han inte sova, flickans skrik höll honom vaken.

"vart är din töntiga kompis? Ja just det ja, grävlingar är inte välkomna här" sa Richard kallt
"du borde inte vara välkommen här heller" sa Cara kallt och ställde sig upp "bara för att jag inte faller för dig har du inte rätt att göra som du vill" sa hon varnande och han log
"jag är en Malfoy och jag tar vad jag vill" sa han lågt och Simon tog tag i hennes händer och Richard gick mot henne och hon suckade och bestämde sig för att göra en kullerbytta framåt och Simon följde ofrivilligt med och Cara ställde sig sen upp och såg på Richard
"du borde kanske lära dig det att alla inte svansar efter din pipa" sa hon tort ochgick upp till sovsalen och la sig

James ögon stirrade upp i det mörka taket, då dörren öppnades låtsades han sova, men ju större tröttheten blev, ju högre blev skriket i hans minne.

Cara undrade vart Star var? Hon saknade henne. Hon drog täcket över huvudet och somnade en stund senare och var glad att killarna inte kunde komma upp till sovsalen men hon hade ändå kniven under kudden

Till slut föll han in i en drömlös sömn, eller ungefär drömlös, han kunde åter igen känna lukten av ull och höra mumlanden. Plötsligt lystes hans ögon upp och han såg en vägg framför sig, men det var inte Hufflepuffs sovsal längre.
"Aah, äntligen slipper jag din äckliga tröja..." hörde han sig själv säga, men hans röst var sig inte lik.
"...och sedan kan ni lämna in era uppsatser..." hörde han Longbottoms röst säga.
"Just det... Min tjänare gjorde ett väldigt bra jobb med dig..."
"...slå nu upp sidan 147 och..."

Då vaknade han med ett ryck, solen sken i hans ansikte och de andra höll på att stiga upp från sina sängar.

Cara vaknade på morgonen och steg upp. Hon satte på sig skolkläderna, sminkade sig lätt och lät håret hänga fritt och hon gick sen upp till stora salen och satte sig till bords. Hon var glad att Richard inte var där. Hon tog en tugga på smörgåsen och log av nån konstig anledning

(Tyvärr, tror ej jag kan va med mer... Är inne för lite )