Sjunde året på Hogwarts

- Vad sägs om snäckstugan, pi har precis byggt upp den igen, vi kan liksom inviga den och Snape lagar mat, sa Bill glatt.

jag såg på dem "det låter som en utmärkt ide" sa jag leende till dem och var så glad att allt var som det skulle. Draco räckte fram armen och jag la min stav mot märket
"Sev" sa jag och snart stod den svartklädde mannen framför oss och såg undrande på oss
"Ja vad var det du ville?" frågade han
"Vi ska hem till Bill och Fleur och äta middag och du ska få äran att laga middag" sa jag leende
"Jaså? och vem betämde det" sa han och såg på mig och jag skrattade
"Jag bestämde det. snälla söta rara Sev" sa jag och gjorde hundögon och tvillingarna skrattade men slutade när Sev gav dem en varnande blick
"Om det nu betyder så mycket för dig" sa han och jag log och kramade om honom
"Tack, nå ska vi åka?" frågade jag

- Härligt Sev, det låter underbart, för den maten du lagade som vi inte hann smaka för att du ännu inte lagat den var god, sa jag enkelt och tog tag i Vilma och vi transfererade oss alla till snäckstugan.

Sev såg undrande på dem och jag baqra log mystiskt och vi transfererade oss till snäckstugan och Bill låste upp och vi gick in
"Här är köket" sa Fleur och visade in Severus "Behöver du nån hjälp?" frågade hon vänligt
"Nej jag klarar mig" sa han lätt och jag log glatt, det kunde inte bli bättre. vi satte oss på verandan och väntade på att Sev skulle bli klar
"Jag har funderat på om man kanske skulle ta upp kampen mot Volodemort igen" sa Bill och jag såg förskräckt på honom och sen på de andra

- Jo kan hända, men han måste dö först och jag vet inte villka alla horokruxer som är kvar.
Vi måste ta reda på det först och sen förstöra dem.
Och undertiden måste vi bygga upp en armé och lära folk att döda inte bara skada, sa jag lätt.
- Eller annars så gör vi det bästa utav allt och försöker leva som det är, sa jag trött för jag gillade ändå inte tanken på det.

jag såg på dem, bäst att inte säga något och göra om samma misstag
"Vem är de där Voldemort, jag har aldrig träffat eller sätt honom" sa Krum nyfiket och jag reste mig upp från stolen och ställde mig vid räcket och såg ut över vattnet. Draco ställde sig bredvid mig och såg på mig
"är du okej?" frågade han
"mm, jag försöker bara att inte säga något så att vi gör om samma misstag" sa jag och stirrade ut över vattnet och undrade vad de skulle svara Krum

- Caras far, en ond typ, sa Bill fundersamt.
- Släpp det Bill, om vi nu ska göra något så måste vi vara mycket mer förberädda plus att alla horokruxer måste vara förstörda annars är det ingen idé, sa jag trött.
- Tänk efter Bill, du ska bli far, vill du verkligen att barnet ska växa upp i ett krig?, sa Ginny trött.

jag låtsades inte om Bill, visst min far var ingen ängel men han behövde inte vara så okänslig. jag förelämpar inte hans familj. jag tänkte på medaljongen och såg att jag hade den runt halsen, men kom på att eftersom kriget inte hände så har jag inte gömt den.
"Nej det vill jag inte" sa Bill efter en stund
"Det är konstigt att han har fått en dotter" sa Krum och jag igronerade honom
"Ja egentligen, hur gick det till?" frågade Fred
"jag hoppas ni vet hur barn blir till" sa Draco roat
"Det var inte så vi menade, jag menar Voldemort verkar inte vara typen som har barn" sa George
"Han har ju Bellatrix" sa Charlie och jag sa inget, jag hade många gånger undrat vem min mor var, men pappa hade aldrig svarat. jag såg på vågorna långt bort och försökte stänga ute samtalet

- Inget vi får reda på och inget vi behöver bry oss om, sa jag lätt och reste mig upp.
- Nej, ska vi duka ute i trädgården det verkar bli en fin kväll, sa jag till dem och Fleure trollade fram bord ur deras förråd och Molly trollade fram dukar.

"Cara?" jag hörde Sev ropa och jag ryckte till och gick sen in i huset
"Ja?" sa jag frågande och han granskade mig
"du verkar vara någon annan stans?" sa han och jag nickade svagt "Jag ville att du skulle smaka" sa han och höll fram en sked med sås och jag log och smakade
"Perfekt som det brukar vara" sa jag och satte mig ner på en stol och Molly kom in
"Hur går deT?" frågade hon vänligt
"Det går bra, varför har ajg en känsla av att folk tvivlar på att jag kan laga mat" sa Sev och såg granskande på henne
"Jag hade väll inte heller trott att du var matlagnins personen om jag såg dig" sa jag och han bara nickade och Molly log ursäktande
"Kan jag hjälpa till med något?" frågade hon
"Du kan ta ut poatisgratängen" sa Sev och log mot henne