Rollspel: Marodörernas tid

(eller hur :s jag förstod inte varför han valde det. Precis som du sa så kan han inte försvara sig så varför inte välja något som ibte är hjälplöst när man umgås med en varulv?)

"haha skulle du vara ståtlig. Du är ett rådjur, Bambi" skrattade jag "du borde kapat hornen" föreslog jag
"klart det är. Jag klarar mig, han nuddade mig bara. Sluta oroa dig så mycket" sa jag och gav honom ett leende och det hade kanske funkat om jag inte snubblat samtidigt och missat när jag skulle ta tag i Remus, att se dubbelt är bara jobbigt
"det var meningen" ursäktade jag mig och log ett snabbt leende så det inte skulle göra så ont. Något bra kommer det väll från min uppfostran, jag har lärt mig att uthärda smärta

(Eller hur? Korkat val XD)

Jag himlade med ögonen mot Sirius.
- Sluta vara en sår tapper riddare, du har ont tror du jag inte att jag ser det. Jag har könt dig för länge. Jag genomskådar dej, sa jag och tog tag i Sirius andra arm och hjälpte Remus att stödja honom.

(ja, o han ska vara smart xD)

Jag orkade inte säga i mot dem och lät dem hjälpa mig. Glad över att de var mina vänner
"tack" sa jag lågt och försökte att tänka klart medans vi gick mot flygeln. Vi gick in och Pomfrey såg shockat på oss innan hon tog tag i mig och hag trodde jag skulle ramla ihop när hon drog mig mot en säng och satte mig ner. Hon började pyssla om mig och hon var nästan hårdhäntare än Remus när han gjort såren. Hon gav mig en dryck och hag såg skeptiskt på den
"skål" sa jag lyfte flaskan och svepte den i tre klunkar och var nära att få upp den igen. Hon la sedan om bandagen och såg på oss
"nu vill jag veta vad som hände!" aa hon strängt och jag såg på mina vänner och visste inte vad jag skulle säga. Att säga sanningen var uteslutet men hag var för trött för att komma på en bra lögn och hag såg bedjande på James

- Vi var ute i skogen och blev överfallna av, vargar, sa jag och hörde vilken dålig lögn det var.
Pomfrey såg skepptiskt på mig och började tvätta rent mina sår och smörjde sen på nån vidrig stingande salva. Likaså gjorde hon på Remus.
- Ni kommer att ha såren kvar, de är något sorts gift i de där "vargarnas" klor som gör att såren aldrig försvinner, sa hon argt och klampade in på sitt kontor.
- Sorry killar jag vet att det var en dålig lögn men det var det bästa jag kom på för tillfället. Hon her nog genomskådat oss, sa jag sorgset och såg på de andra.

"äh, hon har ju inga bevis" sa jag och log lite. Det kändes lite bättre, och smärtan hade avtagit en aning
"vad sägs om att vi går innan hon kommer tillbaka?" sa jag och ställde mig upp, men fick ta tag i sängen för att inte ramla "vi kan väll gå långsamt? Jag vill nämligen studera skolan noga!" sa jag med ett flin

- Jo du har ju aldrig sett den förr, sa jag med ett flin och ställde mig upp vid Sirius sida om han skulle behöva få stöd.
Och vi gick ut ur sjukhusflygeln, i långsam takt.

Jag log mot mina vänner och nickade tacksamt. Jag såg faktiskt på skolan, visst var den vacker men egentligen brydde jag mig inte så mycket om hur den såg ut. Plötsligt stannade jag och mina vänner såg lite oroligt på mig och jag log
"nej jag mår bra, men vad ska vi säga till Evans? Hon är ingen idiot" sa jag lite oroligt. Det var inte meningen att någon skulle få se våra andra jag

- Vi får väll se om hon säger något. Men med såren vi inte hade i skolan igår kommer hon säkert att misstänka något, hon är ju som sagt inte dum. Fast det kanske är bättre att berätta sanningen för henne, så hon inte sprider ut en massa ryckten. Bättre att en till vet än hela skolan, sa jag och såg på de andra två.

(kul att vi skiter i Peter xD)

"synd att hon inte är dum, det hade varit lättare. Men vi kan väll inte bara berätta för henne? Tänk om hon går till Snorgärsen då?" sa jag skeptiskt och såg på de andra två och satte mig trött ner i ett fönster

(Han var så feg, att han smet sin väg )

- Ja det är synd, men vi kan ju se hur hon reagerar när hon ser oss. Och sen bestämma utifrån det. Tror inte att hon berättar det för snorgärsen om vi ber henne att inte göra det. Sen så kan vi ju alltid lära henne att bli animagus om hon vill, sa jag fundersamt och satte mig vid Sirius i fönstret.