Öppet fantasy-ish rollspel! :3

Eleanora bytte skepnad till människa, eftersom hon hade lärt sig den hårda vägen att det inte var en smart idé att bli en varulv när man var i vargform.
När månen började stiga högt upp på himlen började också Eleanora skrika. Smärtan var olidlig, och hon föll ner på sina knän.
'Gode gud, hjälp mig' bad hon tyst och några tårar rann ner för hennes kinder när förvandlingen var redo.
Hon ylade högt och började springa igenom skogen, letandes efter ett offer. Hon hade fortfarande inte ätit, och nu var hon hungrig - och en sak var säker; hon tänkte inte något stoppa henne från att äta.

Ariana ryckte till vid ordet "skydda". Hon hade hört talas om skyddsänglar och nu hade hon tydligen träffat sin.
"Följ med mig då." föreslog hon. "Jag tänkte bara ta en fullmånespromenad..."

Cla ~

''Okej, eftersom att jag är din skyddsängel så kan jag ju nästan inte släppa dig ur sikte så det låter bra!''

Eleanora sniffade i luften och kände doften av människor. Ett dovt morr kom från henne och hon började igen springa mot doften av människor.
Hon hittade ett par, verkade som de var resande. Eleanora tog ett hopp och attackerade dom, det var inte mycket för henne, men det räckte tills hon hade hittat ett nytt offer.
Eleanora åt snabbt, det enda som hon lämnade kvar var huvudena, benen och armarna. Blod droppade ner från hennes haka och hon slickade glatt upp det.

Avena satt på ängen utanför byn och trädde en blomsterkrans till sin mors grav. Hon satt och tänkte på mannen, skulle han hjälpa henne? Hur det än skulle bli kände hon att döden var närstående.
Hon hoppades att få ligga vid sin moder, inte heller hon skulle få komma i vigd jord. Avena var inte döpt, hon var en oäkting, en horunge och hade inte tillgång till guds hus. Särskilt inte efter hon följt sin mors jobb för att överleva.
Kanske det var dumt att vara ute sent i denna timma? Avena var inte rädd, hon skulle dö tids nog och kunde lika gärna göra det i en varulvs käftar eller av någon annan.

Ariana ryste. Den här natten var varulvarnas. Hon kunde höra yl från flockarna som jagade. Skogen såg inte så lugn och fridfull ut, som den gjorde på dagarna och Ariana ökade takten. Det var då hon hörde skriket. Det var nära, precis bakom buskaget framför henne. Hon hörde morrandet och glufsandet och hon visste med ens att det var en varulv därbakom med några människooffer.

Eleanora fick vittring av en ny doft. Hon smög dit och såg en kvinna med ljust hår. Hon morrade och sprang fram så hon stod framför kvinnan. Eleanora morrade högre och visade sina tänder.
Hon gick längre fram och hon slickade sig runt munnen.
'mat, mat, mat..' var det enda Eleanora tänkte på

Cla ~

''Ta min hand, jag flyger upp med oss'' Sa Cla till prinsessan

Ariana stod paralyserad och stirrade på besten framför henne. Långt borta hörde hon skyddsängeln uppmana henne att ta hennes hand, men hon kunde inte röra sig.
"Lugn vovve!" mumlade hon och slöt ögonen. Stelheten släppte och hon föll ner på knä framför varulven. Hon sträckte försiktigt ut handen mot varulven, som om det skulle lugna den...

Eleanora morrade men kollade undrande på människan.
Hon började cirkulera runt människan, undrade fall hon skulle attackera kvinnan eller ej.
Efter ett tag slutade Eleanora att cirkulera och stirrade på kvinnan, väntade på att hon skulle göra något.
Alla andra skrek när dom var på väg att bli mat, varför inte hon?