Hur kunde hon? [SV]

Superbra!

Bra!

Bra!

Kapitel 39: Ryktet

REBECCA:
Dagarna gick sedan Sirius upptäckte mig med Jonas. Ju mer dagarna gick dessto mer började jag inse att Jonas är en fin kille. Med sina gröna glittrande ögon och sitt underbara leende som alltid fanns där. Lekandes i mungipan. Han fanns alltid om man hade tråkigt. Han underhöll en så man skrattade så man grät.
" Becca, vad tänker du på?" Jag tittade upp och log mot Jonas.
" Jadu, vad tänker jag inte på ." Jonas skrattade och tittade ner i boken igen.
Vi satt i biblioteket och försökte plugga. Skriva uppsatsen till Professor McGonagoll och till Professor Snigelhorn.
Men jag satt mest och tittade på Jonas. På hans leende , hans koncentrerade min och hans ögon som han rynkade när det blev svårt.
" Jag ska bara gå på toa." Jag reste mig och lämnade bordet. Tårarna brände bakom ögonlocken. Han påminde mycket om pappa . Jonas alltså. Jag gick in på toaletten och sjönk ner på golvet vid handfatet.
" Är du okej?" Jag tittade upp. Lily stod framför mig med en halvorolig blick och min. Jag nickade sakta. Men hon sjönk endå ner brevid mig, tog min hand och sa:
" Vill du berätta?" Jag tittade på hene ännu en gång, log och nickade sakta.
" Det är Jonas. Han liknar pappa mycket. Och jag tror jag är kär i han. Men jag väntar Sirius barn. Vad ska jag göra?" Lily log snett.
" Kanske.. abort?" Jag ryckte till men nickade.
" Följer du med? Till Madame Pomfrey?" Lily nickade bestämt, tog min hand och vi gick till fjärde våningen. Ganska snabbt.
Vi berättade för Madame Pomfrey vad vi ville. Hon gav mig ett elixir. Jag tvekade och tittade på Lily med tårar i ögonen.
" Nu gör jag det!" Jag lyfte flaskan, tog 2 djupa klunkar och svalde. Jag kände direkt att något hände och 2 min senare sa Madame Pomfrey.
" Barnet är borta."

Tråkigt inlägg

Du är så J*vla bra!!!

Neej! stackars barn!

Neeej! Bebisen dog

Kapitel 40: Sluta!!

Dagarna fortsatt efter aborten. Jag kände mig gladare. Jag vill kunna ta hand om mitt barn och inte behöva oroa mig för pengar.
" Tjena." Jag tittade upp.
" Hej Sirius." Helt plötsligt stod Sirius bakom min stol i biblioteket.
Han satte sig på stolen mittemot.
" Hur är det?" Jag ryckte på axlarna.
" Det är okej."
Han satt tyst en stund.
" Ville du något?" Han nickade.
" Jag hörde att du var gravid. Får jag hjälpa till att ta hand om barnet?"
Jag suckade och tittade på han.
" Det finns inget barn längre." Han tittade snabbt upp.
" Vafan säger du?" Jag nickade.
" Jag är inte redo för barn ännu." Jag log snett. Sirius reste sig så stolen for i golvet med en smäll.
" Du är en jävla idiot Rebecca. En riktigt äcklig h***" Jag tittade sårat på honom.
" Far till helvetet Sirius Black!" Jag reste mig och rusade ut ur biblioteket med tårar som rann nedför mina kinder som en liten flod.
Jag sprang rakt in i någon påväg till sällskapsrummet.
" Rebecca, hur är det?" Jag tittade upp. Jonas.
Jag sjönk ner till golvet och skakade av gråt,.
" Berätta Rebecca, snälla!" Jonas tittade oroligt på mig.
" Han.. Han.. kallade mig... h***..." ´Fick jag fram genom snyftningarna. Hans grepp hårdnade runt mig.
" Är det han jag tror det är?" Jag nickade sakta.
Jonas reste sig upp.
" vart ska du?" Frågade jag och försökte ställa mig upp. Han hjälpte mig upp, tittade mig i ögonen och sa:
" Leta upp Black!"

Jag vet, tråkiga kapitel just nu. Men är sjuk

Det är jättebra!

Bra!