Hogwarts Armé: Rollspelet

Cara hade aldrig varit hos rektorn och hon visste inte vad för sorts lösenord de ville ha
"prova med blodapelsin" sa Rahl som kom bakom dem och hon såg på honom och log
"hej professorn, jag är ledsen att jag inte var på lektionen" sa hon ursäktande, Rahl hade alltid varit hennes favorit lärare
"jag hörde att du hjälpte mr Carnalos" sa han och såg allvarligt på James "men försök att inte missa några fler lektioner! Jag har ingen lust att bara undervisa Richard" sa han och fortsatte mot lärarrummet och Vara såg på statyn
"blodapelsin" sa hon och den svängde upp

De steg in och ställde sig på den snurrande spiraltrappan, snart möttes deras ögon av dörren till hennes kontor. James knackade på.

Cara såg på dörren och hörde ett svagt
"kom in" och hon öppnade dörren och såg på McGonagall som såg konstigt på dem men log sen svagt "vad ville ni?" frågade hon
"det är faktiskt James som vill prata med dig" sa Cara och satte sig ner i en stol

James gick rakt på sak.
"Jag vet vem som är skyldig för morden."
McGonnagall såg förvånad ut.
"Jaså? Vem är det?"
"Du kommer antagligen inte att tro mig, men det är Professor Longbottom."

Ja det var ju ett smidigt sätt att säga det på, tänkte Cara och såg på McGonagall som hade slutat le
"det är omöjligt! Jag har känt Lokgbotom länge och han är ingen mördare!" sa hon allvarligt och Cara såg på James och undrade vad han skulle säga

"Det var hans ansikte jag såg. Han kanske handlar under Imperius?" föreslog James.

"kanske det, jag får undersöka saken! Under tiden vill jag inte att ni pratar med någon om det här! Det gäller dig med miss Disraeli!" sa McGonagall och såg på Cara som himlade med ögonen
"och varför skulle jag berätta det för folk?" sa hon trött och McGonagall svarade inte
"du behöver inte misstänka mina elever bara för att de tillhör Slytherin" sa en okänd röst och Cara såg sig omkring och upptäckte professor Snapes poträtt, hon hade aldrig pratat med honom men hon log tacksamt
"lägg dig inte i Snape! Du vet lika väl som jag att de flesta Slytherinare är såna, det finns undantag ex du" sa hon tålmodigt
"men han har rätt Minivera" sa Dumbledore och Cara log, hon hade på känn att de båda herrarna inte gjorde det allt lätt för henne.
"vi lovar att inte säga något." sa Cara och log mot dem "farväl kära rektorer" sa hon och bugade och lämnade sen rummet och väntade på James utanför

James gjorde detsamma och steg ut ur rummet. Han såg på Cara.
"Hur upptäcker man en Imperius egentligen?" frågade han förvirrat.

Cara så på James och log lite fundersamt "jag antar att man märker om personen gör saker som han eller hon inte brukar göra. Man får väll studera dem helt enkelt. Jag tror det är svårare om man inte känner personen. Det är min gissning för jag tror inte det finns nån förtrollning eller nått sånt som upptäcker imperiusförbannelsen" sa hon och ryckte på axlarna

Han nickade, det lät logiskt. Sedan satte han sig ner mitt i korridoren och stirrade ner i golvet. Varför hände allt detta egentligen? Hur kunde det hjälpa någon?