Rollspel: Marodörernas tid

"Remus sluta! Du förtjänar oss som vänner. Vi hatar dig inte! Det är inte ditt fel! Det är öka mycket vårt fel som ditt!" sa jag strängt och hostade lite
"men jag tycker inte vi gör om det!"

- Håller med dej där Sirius, vi gör ite om det och det är inte ditt fel.

"precis. Vi vet riskerna och vi var villiga att ta dem. Du är vår vän och vi gör allt för varandra!" sa jag och reste mig ansträngt upp i sittande ställning och andades andfått

- Exakt, du måste förstå det, vi visste vad vi gav oss in på. Vi visste att vi kunde bli skadade. Och vi var villiga att ta risken. Det är absolut inte bara ditt fle vi får skylla oss själva.
Och vi är dina vänner så vi ställer alltid upp för dig. Vad tror du att hela den här animagusgrejen var till för, sa jag med ett skratt.

Jag nickade
"ja vi skulle aldrig lämna dug ensam. Vänner gör inte sånt!" sa jag bestämt och försökte se klart
"men vi kan väll undvika att bita varandra nästa gång va?" sa jag och skrattade men det övergick snart i hostningar
"så försök inte bli av med oss!" sa jag när jag slutat hosta

Remus knöt händerna och såg ner i marken. "Jag vet... men", han suckade och avbröt sig. "Ni riskerar för mycket för min skull...", sa han till slut. Han greppade Sirius underarm och drog honom på fötter. "Pomfrey kommer få ett psykbryt!", tillade han med ett lätt leende.

Jag såg på Remus och reste mig ansträngt upp
"hon behöver inte få reda på vad som hände egentligen. Vi jan hitta på något" log jag och vi började gå mot skolan "vi tänker inte ge dig skulden"
Jag försökte le och såg på de andra två
"är det säkert att ni mår bra? Jag var inte så snäll mot dig igår heller Moony o du Bambi fick några smällar med" sa jag oroligt

Jag reste mig upp med hjälp av trädet, och stälde mig sedan upp. Och vi började gå mot skolan.
- Det är okej med mej, fick inte lika stort sår som du Sirius. Och vi tänker inte ange dej det kan du bara glömma. sa jag bestämt.

Jag nickade mot James men slutade när det gjorde ont
"borde förstått att du klarade dig Bambi du är så tjock hudad o sen har du de där sakerna på huvudet o skydda dig med. Fast de ser väldigt jobbiga ut o du fastnar ju hela tiden. Varför valde du att bli en kronhjort?" frågade jag skeptiskt "det här såret är ju vara ett skrapsår" sa jag lätt och försökte låta oberöd när vi började gå mot flygeln

- Ja de är i vägen borde ha tänkt på det innan. Men jag valde kronhjort eftersom att det är ett så ståtligt djur, lika ståtlig som jag, sa jagg med ett flin och såg sen oroligt på Sirius.
- Det där är inget litet skrapsår Black, sa jag och skakade på huvudet.

( Tycker själv att det är en urkorkad idé att vara kronhjort, dåligt val av honom alltså XD )