(PG) Minto Parkinson, någon man aldrig glömmer (Drarry)

Aww, vad gullig Harry är!!!

Men lille Harry, är du nervös? Gulligt!

Stackars Minto! Först måste hon prata med en utav sina bästa vänner om att han ar nervös iför att ha sex med hennes x, som hon dessutom fortfarande har känslor för.
Och sedan blir hon ledsen för att hon måste spendera alla hjärtans dag på egen hand.
Och till sist så måste hon vara ensam hela kvällen för att alla andra är uta med deras pojk/flickvän eller på en fest som är något för vild för henne. </3

Aww. ♥ Harry. How cute.

Stackars Minto. D: Hon måste hitta någon ny, eller en av dem. Annars blir jag ledsen. Men jag vill inte att hon ska sno varken Harry eller Draco. XD

Kommer det mer snart?
Kan knappt vänta!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Awesome ni är ♥

Del 3. omg... Drarry

Harry stod utanför vid-behovs-rummet och tittade ner på dörrknoppen. Han visste att Draco var där inne, men ändå så tveka han. Hur kunde han tveka? Han älskade Draco över allt annat.
Långsamt vred han på den guldiga knoppen och det klickade till. Han öppnade dörren och gick in i rummet. Även om han visste att rummet ändrades blev han förvånad varje gång han gick in det.
Denna gången var rummet ganska litet. Där fanns en stor dubbelsäng, en öppen spis och ett bord med lite frukt och choklad på.
"Harry" hörde han Draco säga utan att se honom. Harry vände sig åt sin högra sida för att se Draco kika fram bakom den öppna dörren.
Harry svarade med ett halvhjärtat leende och stängde dörren. Det var då han såg att Draco hade endast på sig en öppen, vit skjorta och boxers. Harry svalde tungt medan han studerade Dracos bleka kropp från topp till tå.
"Harry? Hörde du vad jag sa?" frågade Draco och viftade med sin ena hand framför ansiktet på sin pojkvän. Harry rykte till sig och fick ögonkontakt med Draco.
"Nej, förlåt sötnos" svarade Harry halvt drömmande.
"Vad sa du?" sade Draco och stirrade på Harry.
"Förlåt?" sade Harry förvirrat.
"Nej, det andra!" Nästa skrek Draco.
"Sötnos?" försökte Harry igen. Draco bara fortsatte stirra på sin pojkvän precis som han hade blivit galen. "Vad?" frågade han till slut irriterat.
"Du har aldrig kallat mig för det innan..." sade Draco långsamt. "Harry, är du okej?"
"Självklart! Jag är ju här, med dig!" sade han och log.
"Harry, du har inte ens rört vid mig än" sade Draco, fortfarande misstänksam.
"Va..." fick Harry ur sig och tittade på avståndet mellan dem. De stod fortfarande på samma platser och hade inte rört sig ur fläcken.
Draco tog ett par steg fram mot Harry så dem stod ansikte mot ansikte.
"Är det något du vill säga till mig?" frågade Draco med sorgsna ögon. Harry kunde knappt tänka. Han stod där, helt stum, och såg på den vackra killen framför honom.
Plötsligt, utan att svara honom, lutade sig Harry fram och kysste honom. Han kände hur Draco log mot hans läppar och förde kyssen vidare och Draco besvarade den genom att lätt sära på läpparna. Dem stod nog så där i evigheter innan dem började dra sig mot den enorma sängen som stod i andra änden av rummet.
Med en mjuk 'duns' föll dem mot det mjuka materialet, Harry halvt mosad underst. Självklart brydde sig han inte så länge det var Draco.
Efter allt hade hänt, vilket kändes som tre sekunder, kunde han inte förstå att han hade tvekat innan. Just då i den stunden, när dem låg tätt intill varandra, kände sig Harry lycklig. Det fanns inget bättre än den där känslan han hade. Inget. Han hade bara kunnat ligga där med Draco, rufsa hans hår lite, röra vid han bara skin, kyssa hans ömma läppar.
Nej, han kunde verkligen inte komma på någonting bättre...

Förlåt att det tog sån lång tid! Shit, ni måste typ skälla på mig nästa gång om jag blir så här sen!

Awesome!
Halva mitt hjärta var borta förut men nu är det helt igen

Yey, nytt kapitel! Och så lång tid tog det inte, förra gången Du var försvunnen var Mycket längre.

Ehehehe... sorry

Äh, vem bryr sig? Du ät ju tillbaka med långa och roliga kapitel!

Har äntligen läst allt. Så himla bra! Jag bevakar nu och jag längtar till nästa kapitel! ^^