Den onämnda magiska trekampen (SV)

JÄTTEBRA!!!!!! Yes! Sirius + Gabryella = Sant! ♥♥♥♥♥
Jättebra KAPITEL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Känner mig jätteförvirrad nu, vem är Abigail?

Abigail är en Gryffindor elev som är lite av en outsider och även Gabryellas äldsta vän.

Hon är med i mest i kapitlet där den första tävlingen beskrivs :3

---

TACK! ^^

Kapitel 48 Hemligt (halva Gabryella och halva Sirius)

- Gabryella! Jag har inget att ha på mig! klagar Lily högt när hon kommer ut ur sin garderob.
- Vad är det för slags bjudning? Frågar jag halv ointresserat när jag ligger på mage i min säng och läser mina brev.
- Jag vet inte! Men jag måste vara lite finklädd åtminstone! Svarar Lily och suckar högt och fortsätter:
- Jag önskar jag kunde vara Metamorfmagus! se på mitt hår! Muttrar hon tyst för sig själv.
- Det är inget fel på ditt hår Lily! Svarar jag och börjar skratta åt hennes ansiktsuttryck som ser ut att vilja mörda mig, väldigt sakta.
- Det är inget bra med det heller! Klagar hon och provar att sätta upp det i en hög hästsvans.
- Ska jag hjälpa dig? Frågar jag och lägger ifrån mig bunten av brev jag hållit i.

Lily blir tyst och ser ut att leta efter ett svar runt om i rummet, som om det skulle ligga på hennes nattduksbord. Jag håller mig för skratt när jag inser varför hon blir såhär.

- Jag ska inte styla dig som mig själv, svarar jag med en tjockröst för att inte börja skratta.
- Inte för att det är något fel på det, men du vet… det är inte direkt ”jag”, Säger Lily försiktigt.
- Precis, men ville du ha hjälp? Frågar jag muntert och Lily nickar.

Jag reser mig upp från min säng och går in i min egen garderob. Det tar inte lång tid för mig att hitta vad det är jag söker efter.
En ljusrosa långärmad klänning som räcker strax ner över knäna. Jag tar även fram ett par svarta matta strumpbyxor åt henne. Jag går ut ur garderoben och räcker fram kläderna som Lily förvånat tar emot.

- Inget du hade förväntat dig att jag ägde va’? frågar jag retsamt.
- Inte direkt, svarar Lily och tar tacksamt på sig kläderna.

När hon tagit på sig allt ser hon sig i spegeln med ett nöjt ansiktsuttryck.
- Tack så mycket Gaby! Säger hon tacksamt.
- Tacka mig inte ännu, jag är inte klar! Säger jag och fortsätter;
- In med dig och hämta ett par skor!
- Okej, svarar hon och går sakta in i min garderob. Det dröjer inte länge innan jag hör henne kalla på mig.
- Gaby! Hur många skor har du egentligen?!

Jag skrattar och går in till Lily som står och stirrar storögt på mina flera tiotals skor.
- Välj ett par! Skrattar jag och Lily ser nervöst runt bland skorna.
- Blir dem här bra? Frågar hon nervöst när hon visar mig ett par svarta enkla ballerinaskor gjorde av ungersktaggsvans skin.
- Jadå, svarar jag. Lily ler glatt mot mig och tar på sig skorna som passar perfekt.
- Vet du vad, du kan få dem, svarar jag.
- Vad? Nej, men det är dina! Säger Lily snabbt och gör en ansats att ta av sig dem. Jag tar tag i hennes hand och svarar:
- Jag har skor, oroa dig inte.
- Tack, säger Lily tacksamt och ser beundrande på sina skor hon just fått.

Vi går ut från garderoben och hon sätter sig vid sitt sminkbord som är nästan helt tomt. Det är bara några få smycken, en borste och en liten necessär som står på det stora bordet. Hon börjar borsta sitt mörkröda hår och applicerar sedan lite ljusbrun ögonskugga på sina ögonlock och fortsätter med sin enkla sminkning.

När hon sminkat klart sig ser hon på mig och väntar på en kommentar. Jag ser hur nervös hon blir när jag inte svarar direkt och kan inte låta bli att skratta åt henne.

- Du ser jätte fin ut Lily, säger jag och hon ler tacksamt.
- Tycker du? Frågar hon blygt, men glatt.
- Ja, och jag kommer inte vara den enda, svarar jag.
- Tack, säger hon tacksamt och tar sin lilla handväska.
- Vad ska du göra under kvällen? Frågar hon mig.
- Jag måste plugga en stund, men annars har jag inga speciella planer, svarar jag.
- Jahaja, svarar Lily och ser själv i spegeln en sista gång innan hon tittar på klockan som visar tio i 8.
- Oj, jag borde nog gå! Säger hon och jag följer henne ut till uppehållsrummet.

Uppehållsrummet är fullt av folk som pratar glatt med varandra, men som vanligt tystnar de flesta när jag och Lily kommer ut.
Remus, James, Sirius, Peter, Abigail och Kelsey och hennes vänner sitter i soffan och pratar, men när Kelsey får syn på mig och Lily reser hon sig upp och går i väg med sina vänner. De andra ser faktiskt lättade ut. Vi går fram till dem.

När vi satt oss vid platserna som Kelsey och hennes vänner lämnat ser jag i James ögon hur han beundrar Lily och jag tycker synd om honom. Han gör allt för att få Lily, men det är till förgäves och jag vet att på något sätt skulle jag hjälpa honom att få henne under min tid på Hogwarts eller i alla fall öppna upp en väg åt honom så att han kunde få henne.

Efter att vi alla hälsat på varandra lite smått så går Remus, James och Lily till sin bjudning. Sirius, jag, Abigail och Peter återstår, men det dröjer inte länge förrens Abi också går. Då var det bara Peter kvar att gå så att jag kunde få vara själv med Sirius för en gångs skull. Jag kände mig elak, men jag hoppades verkligen att han skulle gå, och jag var nog inte ensam om det heller.

Kapitel 48 hemligt, Del 2 Sirius perspektiv

- Ehm, Peter, skulle inte du gå? Frågar jag och ber till högre makter att han ska förstå vinken. Samtidigt som jag säger detta ser jag in i Gabryellas ögon som var som två safirer.
- Vart? Frågar Peter oförstående. Jag får lust att slå till honom.
- Till biblioteket, du skulle väl plugga? Morrar jag och jag ser hur Gabryellas mungipor börjar dras upp till ett leende. Peter ser oförstående på mig innan ett ljus tänds i hans lilla hjärna.
- J-j-juste! Tack tramp- Sirius! Stammar han fram och springer i väg och ser på mig med den mest odiskreta blicken och Gabryella börjar skratta.

Jag vänder mig mot Gabryella och blir mållös av hennes skönhet. Jag försöker slita bort blicken från hennes leende, men det vore som att försöka trotsa tyngdkraften.

- Då verkar det som om resten av kvällen är vår, säger jag till henne och försöker att inte låta som en total idiot.
- Det verka så, svarar hon glatt och jag blir lättad.
- Ska vi gå någon annanstans? där det är lite mer privat, frågar jag och mitt hjärta bultar hårdare och hårdare, snabbare och snabbare.
- Gärna, du kan väl visa mig runt här? Lily har aldrig riktigt gjort det, föreslår hon och jag kunde inte bli gladare för förslaget.
- Följ mig, svarar jag och vi går mot utgången från uppehållsrummet. Hon tar tag om min arm och jag känner hur jag börjar le som en idiot.

Jag vet att jag måste imponera på henne så jag tar henne till ett av mina och mina vänners favorit ställe. Vid-behov-rummet.
När vi kommit fram dit så ställer jag henne framför porten och framför mig.

- Nu tänk på din favorit plats i hela världen och gå sedan tre gången fram och tillbaks vid den här väggen, beordrar jag

Hon ser på mig med en skeptisk blick, men gör som jag sa åt henne. Då kommer porten fram och Gabryella ser ut att tappa hakan.

- Öppna, säger jag och hon gör som jag sagt åt henne.

Jag visste egentligen inte vad jag förväntat mig, kanske en stor quidditchplan eller en pampig byggnad, men inte det jag mötte. Jag mötte ett totalt mörker, ett tyst och kallt mörker där alla lukter tycks ha försvunnit.

- Vad är det? Frågar jag.
- En plats där ingen kan döma mig på grund av vem jag är för i mörkret kan man inte se mig, man kan inte känna doften av mig, man kan bara känna igen mig på min röst, svarar hon,
- Ska jag vara helt ärlig så förväntade jag mig en stor quidditchplan, svarar jag och är glad över att hon inte kan se mitt ansikte.
- Det är min fjärde favorit plats, skrattar hon.
- Vad är din andra favorit plats? Frågar jag nyfiket.
- Där alla jag älskar finns, svarar hon och fortsätter.
- Min tredje är Hogwarts, säger hon tyst.
- Hogwarts? Varför inte Durmstrang? Frågar jag.
- Durmstrang är en som ett fängelse, där är jag antingen qudditch spelaren Krum eller Pashas eländiga lillasyster, svarar hon kallt.
- Eländig säger du? Säger jag retsamt och önskar mig ett svagt ljus för att kunna se hennes ansikte. Och ett svagt ljus kommer.

Vi står väldigt nära varandra och jag börjar känna värmen av henne. Vi ser in i varandras ögon och jag känner mig så full av alla känslor. Det känns nästan som jag trotsar tyngdkraften när jag är i närheten av Gabryella. Och på mindre än en sekund gör jag något jag aldrig trott jag skulle våga. Jag kysser henne. Till min stora förvåning så kysser hon tillbaks.

När våra läppar bryts så viskar hon:
- Vår lilla hemlighet.

SÅ BRA!!!!!

YES YES SIRIUS!!!!!! ♥ SELLA 4-EVER!! ♥♥♥

jättebra!!

AWESOME!!!'