De 77 Mugglisspelen!

77 spel fanns inte

Nej, jag vet! Jag gjorde en uppföljare på en annan ff.

Dessutom brukar det förekomma rätt mycket som inte fanns och aldrig kan bli av i en ff. Den bygger på något, men det är ju ändå den egna fantasin som sätter gränser.

Du får skylla på mig

okej

Här kommer nästa kapitel:
_______________________________________
Kapitel 11: Första dagen, andra veckan ”Kopiorna”
_______________________________________

Incendio sitter själv i gläntan där alla karriäristerna dagen före hade befunnit sig. Efter att ha dödad isaangel är nu alla karriäristerna splittrade. Incendio går i genom dem i huvudet;
Skilla Ravenclaw: anslöt sig aldrig till oss.
Atlanten: anslöt sig inte heller. Och är död.
Sirius Orion Black: flydde!
isaangel: dog... he, he!
bullen289: flydde
nisse: flydde
Jag: På jakt efter dem andra!
Innan hon ger sig av för att söka upp och döda dem andra går hon ut till ymnighetshornet och plockar på sig allt som ingen lyckades få mig sig i blodbadet. Nu ska här dödas!
Incendio springer iväg mot vad enligt solen är öst. Efter att sprungit i en knapp halvtimme börjar skogen bli glesare och snart kommer hon ut på en enorm äng med gräs lika högt som hon själv.
- Här finns förmodligen hundratals faror efter som att det ser så lugnt ut, tänker Incendio lugnt och höjer sin silverpilbåge. Pilen flyger en bit bort och något eller någon skriker till och snart far den/ det träffade ut ur det höga gräset. Men...! Det var ju... det är inte möjligt!
Incendio tittar på den ilskna varelsen som hon nyss skjutit. Det är ju isaangel! Hon kan omöjligt ha klarat sig efter att Incendio skar henne! Incendio drar fram en kniv och kastar sig över isaangel. Men precis när hon ska sätta kniven i henne upplöses hon och är borta på en sekund. Incendio ser sig förvirrat omkring.
- Vad i hela friden...
Hon skakar på huvudet och fortsätter sin vandring. När hon har kommit kanske halvvägs ut på ängen ser hon ännu en märklig syn. Little J springer förbi rakt framför henne.
- Men hon dog ju igår! säger Incendio. Jag såg hennes ansikte på himlen!
Hon kastar iväg en kniv mot Little J men även den här gången går det tilltänkta offret upp i rök. Incendio springer vidare men känner att vansinnet börjar attackera henne. Tillslut tar hon sig ut från ängen och kommer istället ut på en strand. Långt borta mitt ute i havet ser hon en Ö-formad ö. Men det är inte den som fångar hennes intresse. Det gör däremot figuren på ön. Incendio vadar ut i vattnet. Hon smyger tyst upp på ön och kan nu se vem personen på ön är. Det är DracoMalfoy1!
Incendio ler ett hånfullt léende innan hon kastar sin sista kniv mot DracoMalfoy1. Kniven fastnar i DracoMalfoy1s rygg och hon... försvinner precis som isaangel och Little J...

* I Kontrollrummet *

Alex Stanley skrattar nöjd.
- Snyggt jobbat, Austin! säger han till sin närmsta medhjälpare. De ser verkligen verkliga ut!
- Åh, jag gör ju bara mitt jobb, svarar Austin djupt försjunken i sitt senaste projekt.
- Ha, ha! Påminn mig om att höja din lön!
Austin knappar in en kod på en stor skärm och en stor bild på arenan kommer upp. Han zoomar in och ser när Incendio förvirrat tittar sig omkring efter var alla hennes offer tar vägen. Han tittar mot havet och får syn på den riktiga DracoMalfoy1 som är på väg tillbaka till ön efter att ha fångat fisk.
Austin ser att DracoMalfoy1 plötsligt ryggar tillbaka och förstår att hon har fått syn på Incendio. DracoMalfoy1 tvekar lite innan hon plockar fram sin kastyxa. Den kunde döda förra gången så varför inte nu. Hon tvekar ändå lite innan hon kastar iväg sitt vapen mot Incendio. Det är med stora ögon som DracoMalfoy1 ser när Incendio går upp i rök, rakt framför ögonen på henne.
- Vad i...? säger hon förvånat samtidigt som hon känner en hysterisk smärta i ryggen.
Hon ramlar ihop och bakom henne står den äkta Incedio hånskrattande med ett svärd i handen.
- Gör i ordning kanonen! En spelare har fallit! ropar Austin och några män rusar iväg. Snart hörs ett kanonskott. 5 spelare kvar...!




bullen289 går genom skogen med en kniv i högsta hugg. När hon hör kanonen undrar hon vem som blev det olyckliga dödsoffret den här gången. Det lär hon ju märka ikväll! Hon hör plötsligt ett elakt skratt och gör sig redo för en attack. bullen289 känner väl igen skrattet det är Incendios. Men ingen Incendio kommer och inget annat märkvärdigt heller. Men så hörs skrattet igen. Det kommer från ett av de stora lövträden. bullen289 tittar upp och får syn på ljudets källa. Högt uppe i trädet sitter en härmskrika som uppenbarligen flög förbi när Incendio utförde sitt senaste mord och har nu börjat sjunga skrattet som en sång i hopp om att en annan härmskrika ska haka på. bullen289 suckar. Idiotiska fågel! Hon fortsätter att gå när hon plötsligt stöter ihop med någon som kommer springandes. bullen289 gör sig redo att attackera när hon ser vem det är.
- Men... det är ju... jag! säger bullen289 förvånat och lite förskräckt.
Hennes exakta kopia stirrar på henne. Hon märker då en skillnad mellan sig och den. Kopian har smala, avlånga pupiller precis som en orm och när den öppnar munnen syns även vassa huggtänder. Ett väsande ljud kommer upp ur kopians strupe och den höjer på huvudet precis som en orm när den ska attackera. bullen289 tänker snabbt och höjer sin kniv. Men innan kopian ska hugga tittar den för första gången bullen289 i ögonen. Det ser ut som om den registrerar vem som är målet på något sätt och plötsligt breder pupillerna ut sig till normal storlek och tänderna krymper. Det är nästan som om den fattar att den inte kan attackera bullen289 eftersom att de är samma person på något sätt. Och lika plötsligt försvinner den i tomma intet. bullen289 ser sig förvirrat omkring.
- Vad var det där? frågar bullen289 sig själv.
- Det kan jag kanske svara på, säger då en röst bakom henne; Incendio!
De drar båda sina vapen och hoppar på varandra. bullen289 får in ett hugg som skär upp en bit på Incendios ena ben samtidigt som Incendio lyckas sprätta upp armen på bullen289. Efter flera hugg och skär ligger de båda på marken flämtande och blödande och kämpar för att hålla ögonen öppna. De släpar sig sakta fram mot sina vapen som ligger bredvid varandra på marken mellan dem. Incendios hand greppar kniven ett ögonblick före bullen289, men det är tillräckligt för att en som Incendio ska hinna skrida till verket. Just när bullen289 drar sitt sista andetag störtar någon fram ur buskarna: nisse!
- Nej! skriker han och svingar sitt svärd. Därefter återstår endast tre av spelarna.
nisses svärd är fullt av Incendios blod och längtar efter flera mord men nisse kastar det ifrån sig och faller på knä bredvid bullen289 som han faktiskt kommit att tycka om, mycket.
- Nej, nej, nej... Jag ska vinna det här... för din skull, viskar han, biter ihop och reser sig, tar sitt svärd och går sorgsen och hämndlysten där ifrån. Hämndlysten på regimen som tvingar civila människor att offra sina barn för att visa vem som bestämmer.



Skilla Ravenclaw sitter i sitt läger och tänker på Atlanten. Skilla Ravenclaws före detta bundsförvant. Det känns väldigt tomt utan henne. Hon hade blivit som en väldigt nära vän. Som om de hade känt varandra genom hela livet. Skilla Ravenclaw gör upp en eld genom att gnida två pinnar mot varandra och just när hon sitter där och värmer sig hoppar en väldig överraskning fram ur buskarna.
- Atlanten! Men hur...? utbrister Skilla Ravenclaw när hon ser vem överraskningen är.
Atlanten svarar inte utan tar helt plötsligt skepnaden av ett lejon och går till attack. Men Skilla Ravenclaw är redo med bågen och träffar Atlanten mitt i magen. Atlanten blir sig själv igen och visar endast en anklagande min innan hon går upp i rök. Skilla Ravenclaw bara står där med hjärnan full av tankar och tittar som förstenad på platsen där hennes vän försvann. Hon kommer inte på något att säga och känner att det är bättre att vara tyst och försöka glömma det.



Sirius Orion Black ligger på stranden och tittar upp på den stjärnbeströdda himlen. Snart kommer nationalsången att spelas och de dödas ansikten kommer att visas på himlen. Hon funderar på om det kanske kan finnas någon chans att det snart är final och att hon kan vinna den. Då hörs nationalsångens första ton som en klingande våg och Sirius Orion Black lyssnar och tittar spänt upp mot natthimlen där tre spelare visas:


DÖDA:

_______________________________________

Sådär! Ännu ett kapitel klart!
Nästa gång avgörs det vilka ska som ska bli finalister...!

*Hyperventilerar*Jag lever fortfarande, jag lever, jag lever, jag lever.
Bra och spännande kapitel

Incendio! JAG KOMMER ALDRIG FÖRLÅTA DIG! D':

Neeeh jag dog

Jag hejar på dig Skilla Ravenclaw!!!
Vinn för distrikt 4!