Sjunde året på Hogwarts

"Ingen orsak, och jag sa ju att jag skulle fixa det" sajag roat och min far såg påhenne
"Utmana inte ödet" sa han vasst och jag tog tag i dem och transfererade oss hem till Rodolphus herrgård och han såg undrande på oss
"Vi ska hämta Vilma" sa jag och han nickade
"Den här vägen, härskarinna" sa han och bugade ovh vi gick ner till fängelsehålan och stannade sedan "Hon är där inne" sa han och pekade på en dörr och gick och jag sågpå Laura och nickade

Jag såg på dörren och svalde och gick sedan fram till dörren och öppnade den.
Och där låg Vilma på golvet, hon såg liten och smal ut det verkade som hon inte hade fått mycket mat.
Och sår hade hon också utsattsför, men hon levde åtminstone.
Jag gick fram till henne och satte mig vid henne.
- vilma du lever, du lever, jag älskar dig, sa jag snyftande och la hennes huvud i mitt knä.
- Laura?, sa hon med sprucken röst men utan att öppna ögonen.
- Ja, det är jag och nu ska allt bli bra, vi ska ta dig här ifrån älskade Vilma, sa jag och log med tårarna rinnande nedför mina kinder.
- Allt ska bli bra, jag lover, bara du stannar hos mig, sa jag och kramade om henne försiktigt.

jag såg på den tunna och sårade gestalten pågolvet och lutade mig mot Draco och han höll om mig och jag sågpå sysonen
"Vi tar henne hem till Sev, han kan hjälpa henne" sa jag och såg på Laura "Transfererardu dit henne?" frågade jag och tog sen tag i de andra och transfererade mig hem till Sev och knackade på, han öppnade och jag föklarade och han nickade och började ta fram grejer medans viväntade påsyskonen

Jag nickade åt Cara och såg hon och de andra försvinna.
- Vilma nu ska vi hem till Sev, sa jag och hon stelnade till.
- Var inte orolig han är snäll och jag tänker inte låta han göra något ont på dig, jag lovar, sa jag lugnande och hon nickade.
Jag tog tag i henne och transfererade oss till Sev och la henne i sängen.
Jag satte mig vid henne och tog hennes hand.
- Så gumman nu ska Sev hjälpa dig, allt kommer bli bra, sa jag lugnande till henne.

Sev såg på henne och suckade och tog fram några drycker och några böcker och gick sen fram till henne och började mumla formler över henne och suckade sedan
"Jag tänker inte ljuga för er, det ser inte bra ut" sa han och slog upp en sida i en bok och började läsa "Drick den här så länge" sa han och räåckte fram en rosadryck och fortsatte läsa

Jag såg oroligt upp på Sev.
- Menar du att hon kanske inte kommer att överleva?
Men det måste hon, dör hon så dör jag, sa jag och jag tog emot drycken och hällde den i Vilma.
- Snälla Vilma lev för min skull och din egen, du kommer att få det bra jag lovar.
Vi får bo hos Weasleys, de kommer adoptera dig, du är inte smuttskalle längre utan halvblod.
Weasleyungarna är våra halvkusiner, mamma var häxa, sa jag och försökte komma på allt bra för att hon skulle vilja fortsätta leva.

"Jag vet inte, jag ska göra mitt bästa" sa han och gick fram tilll Vilma och höjde staven och helade hennes sår och funderade sedan och räckte över en ny dryck och jag såg på Vilma och hoppades hon skulle li bra, jag hoppades verkligen det, för Lauras skull. jag kände mig såmaktlös. jag satte mig i en fåtölj och funderade över allt

Sev helade hennes sår och gav henne en ny dryck som jag hällde i henne.
Hon såg bättre ut i alla fall, hon hade fått lite förg tillbaka och utan alla sår var hon mer lik sitt gamla jag.
Hon öppnade ögonen och såg på mig och jag log lyckligt mot henne.
- Laura?, mamma och pappa döda de tog mig tillfånga, sa hon svagt och jag nickade.
- Ja vet gumman men de har det bra nu, och du är här med mig, jag ska aldrig mer lämna dig, jag lovar, sa jag leende mot henne.
- Halvblod?, sa hon svagt och jag kunde urskänja ett av hennes vanliga flin även om det var svagt.
- Ja visst är det lustigt?, mamma var häxa men förlorade sina krafter i någon sjukdom.
Men nu har vi fått en hel rödhårig familj, vi passar in perfekt det syns ingen skillnad, sa jag och strök henne över hennes toviga röda hår.
Jag hoppades att hon skulle bli okej, sitt gamla vanliga jag.

jag tittade upp när jag hörde Vilma prata och jag undrade hur hon skulle ta det när hon fick reda på att Voldemort vann?
"Ge henne två klunkar av den varje halvtimme" sa Sev och räckte över en grå dryck och reste sig sen upp och gick in till köket och jag gick efter
"Du ser trött ut?"frågade jag honom
"Jag är trött, jag har haft en del och göra" sa han och hälde upp lite alvvin i två glas och gav det ena till mig och jag smuttade lite på detmen ville egentligen inte ha
"Du får vila, jag vill inte att du tröttar ut dig" sa jag till honom och han nickade och jag undrade vad som hänt Vilma egentligen

Jag nickade och tog emot drycken.
- Tack Sev jag vet att du gör allt vad du kan, sa jag till honom innan han gick och vände mig sedan mot Vilma.
- Här, sa jag och hällde i henne utav drycken som Sev hade sagt.
- Känns det bättre nu gumman?, sa jag och strök henne över håret och hon nickade och log svagt.
- Du kan sova nu om du vill, jag sitter här hela tiden inget kommer att hända dig, sa jag leende och hon slöt ögonen.