Öppet fantasy-ish rollspel! :3

(ok, jag tror att jag är i slottet och andra kanske är i the holy forest)

((Som i mallen skrev jag att han är en ganska 'snäll' demon, men on han får lust skrämmer han människor c; 5_lollipop_5))

"Om ni säger det s-"
Han hann knappt avsluta meningen förrän lukten av människa trängde igenom hans näsborrar.
Den kom närmre och nu pratade den.
Adney vände på huvudet och granskade flickan innan han började skratta av hennes fråga.
"Jag är ingen varulv, jag är ingen människa. Ser du några vingar?"
Adney blottade alla tänder innan han fortsatte.
"Och inga vampyr tänder heller. Vad tror du jag är DÅ?", ett flin som bara blev bredare lekte på Andreys läppar.

Avena såg på mannen, hon var förvånad ty de flesta skulle väl ta avstånd?
"Vem är du?" far det ur henne, det var så underligt med mannen.
Men sedan böjde hon på huvudet, det gjorde inget vad han än gav henne, hon skulle ändå dö.
"Jag tackar dig, om du kan ordna något. Om det inte går så skulle jag vilja dö utan dessa plågor." sa hon lågt till mannen.

[råkade ta bort mitt förra inlägg, sorry xD]

Eleanora stirrade på mannen och rynkade pannan.
"Ursäkta mig, sir. Vem är du?" frågade hon oskyldigt med en höjd haka. Hon litade inte på mannen, så mycket hon visste så kunde han vara en alv, eller en av de människorna som inte var förtjusta i varulvar.
"och en viktigare fråga, vad är du?"
Eleanora bet ihop när hon kände att såret på hennes mage började sticka, eller ja, om man kunde kalla det ett sår. Om hon hade gjort rätt så skulle det ha läkt nu och bara lämnat ett ärr.

Ana ~

Ana blev chockad.
Avena visste att hon var en vampyr.
Men hur.
Hon trodde att hon hade hållit det hemligt.
Hon gick ut till torget, igenom folkmassan och ut till gravarna.

( Jag är ledsen, men jag tror att jag går ut. Hela detta rollet förvirrar mig helt och hållet. jag skriver ett kort slut, lol. )

Han vände sig om och gick iväg från stranden. Han skiftade form till varg när han kommit bort en bit från allihop, och försvann för evigt.

Ariana såg irriterat på mannen framför sig.
"Du är en demon." mumlade hon.
Senast hon såg en demon var natten för tio år sedan, då hennes far dog, och hon kom inte ihåg hur människolika de var.
"Vad är ditt namn?" frågade hon sen.

(Aww D:
hejdå :'c)

[:c]
--

Adney skrattade igen och ställde sig upp.
"Ah, så oförskämt av mig.. Adney", sa han och räckte fram handen.
"Och vad jag är? Ja, det vill ni inte veta", sa han och log.