En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Jag kan betala med galleoner för att få skriva ut den

Blev så glad när jag såg att det var den låten, har inte hört den på riktigt länge. Jesse McCartney är så bra :'D

För övrigt skriver du sjukt bra och well I'm a big fan ;*

Sames! Sames! Sames!

Åh Johanna. Jag har inte lämnat dig. Don't be afraid. Älskade det senaste kapitlet, och jag kommer alltid att älska Sames, och du skriver så bra, och åh jag vet inte vad! Jag är ledsen att jag inte skrivit på länge men nu kommer en lång kommentar för dig här. ♥ Jag bara fastnar när jag läser det här, kan läsa i evigheter och därför vill jag sitta när jag har tid och skriva. Så att jag verkligen får ner allt! ♥ Jag älskar verkligen hur James spelar gitarren och Sames ögonblicket, regnet och åh. Dör av skönhet. Du skriver så otroligt bra. Jag har läst alla dina noveller och fanfics och du har alltid skrivit klart dem, jag fattar inte hur du lyckas, hur du gör! :o Om du någonsin skriver en bok, vilket du lär göra. *hotfull blick*... Så kommer jag köpa den först. Läsa klart den första dagen och bara veta att ja. Jag kände den här tjejen. OCH HON VAR AWESOME. Och jag fattar att hon skriver bra.
*AVGUDA DIG*

Sen James och Sarah. Jag älskar det. Det är så romantiskt och fint. Samma sak som Sarah och då hon gick ner till sjön för flera kapitlen sen. Det var så underbart. *dör*
Precis så var denna scenen perfekt. Liksom valet av låt. Det var bara perfektion.

/love Trezzan ♥

Kapitel 53
Scorpius
Vid frukost känner jag mig som en ny människa. Med ett brett leende slevar jag upp havregrynsgröt och dränker den sen i blåbärssylt och mjölk.
- Vad har det flugit i dig? Du har väl inte blivit attackerad med uppmuntringsbesvärjelsen? frågar Ivan.
Jag skakar på huvudet och brer på ett tjockt lager av smör på min smörgås.
- Om jag inte visste bättre skulle jag nästan tro att han är kär, säger Jasper och de andra skrattar.
Men är de ser att jag inte skrattar med dem så slutar de och tittar på mig.
- Scorp, du är inte kär va? undrar Lucas lite osäkert.
Jag lutar mig fram.
- Tvärtom. Jag är INTE kär längre, säger jag med betoning på inte.
Mina vänner blev inte mycket klokare. Jag stönar. Ibland kan de vara lite tröga. Kanske var det därför de kom i Slytherin och inte Ravenclaw? I alla fall, jag lutar mig fram ännu mer, så att ingen annan ska höra det jag har att säga, och även mina vänner böjer fram huvuden.
- Jag har kommit över Rose, säger jag lågt.
De spärrar upp ögonen.
- Hur då? frågar Jasper nyfiket.
- Vadå hur då? Han har hittat en rebound helt enkelt, säger Ivan och hans ögon lyser av spänning.
- Vem är det?
Jag harklar mig, tittar mig runt omkring för att se så ingen annan lyssnar och tar sedan ett djupt andetag.
- Rose, säger jag.
Killarna ryggar tillbaka. Deras reaktion får bordet har skaka till och glas att ramla. Bordskamraterna runt omkring oss ger oss sura miner.
- Rose? Det där är ingen rebound, det där är ett gammalt ex, säger Lucas och lägger armarna i kors.
Jag skakar på huvudet och lutar mig framåt igen.
- Jag och Rose, vi hade sex efter att hon hjälpte mig med mitt skolarbete. Efteråt så mådde jag verkligen kasst och när jag pratade med Olivia och Rickard igår så fick de mig att inse att jag har kommit över Rose, säger jag.
- Sex?
- Olivia och Rickard?
- Kommit över Rose?
Så många frågor på olämpligt ställe.
- Vart var vi när det här hände? Varför gick du till Olivia och Rickard och inte till oss? frågar Ivan och låter nästan förolämpad.
- För jag behövde ett utomstående perspektiv på det hela. Om jag hade gått och pratat med er om det så hade ni sagt att det var bra att det var slut eftersom ni vet hur dåligt jag mådde efter att Rose var otrogen och om jag hade pratat med Albus så skulle han ha blivit överlycklig eftersom han inte vill något hellre än att jag och Rose ska kunna umgås och kanske till och med bli tillsammans gen. Dessutom har jag redan berättat för Albus, säger jag.
De ser lite sura men låter sen sina blickar dras till entrén. Jag tittar mig över axeln. In kommer en trött familjen Potter/Weasley samt Millie och Sarah. Millie, som är lite kortare än James, lutar sig mot hans överkropp och gäspar stort. Sarah ser fundersam ut och går ett steg bakom Albus, som pratar med sin syster och kusiner. Gruppen splittras och Millie går till Hufflepuff och Albus hit.
- Hur var campandet? frågar Lucas och jag kan höra att han fortfarande är lite sur på mig.
- Det var fantastisk som vanligt. Och mer fantastiskt att jag fick dela tältrum med Sarah, säger Albus och slår sig ner bredvid mig.
Jag grimaserar och armbågar honom i sidan.
- Ingenting hände, säger Albus och håller oskyldigt upp händerna i luften.
- Dessutom så sov James och Millie på andra sidan tältet, tillägger han.
Sen blir det tyst. Jag äter av min gröt och de andra fortsätter att sura. Albus blick vandrar mellan oss.
- Har jag missat något? frågar han.
Jag skakar på huvudet.
- Inget alls, säger jag och ler.
Ivan muttrar. Hela salen fylls av ljudet av ugglevingar när posten kommer flygandes. Ett brev landar i mitt knä. Jag känner med en gång igen mammas handstil. Även Albus får ett brev. Han verkar däremot inte känna igen avsändaren. Men rynkad panna granskar han båda fram och baksida av brevet och öppnar det sen. Albus ser ut att tappa hakan och hans panna rynkas ännu mer.
Jag måste gå, mumlar Albus och lämnar bordet utan att ha fått i sig någon mat.
Vi tittar efter honom.
- Vad handlade det där om? undrar Lucas.
- Inget bra med tanke på hans reaktion, säger jag fundersamt.

Albus

Mr Albus Severus Potter, jag kan här med gratulera er till att eran ansökan om att få vara med på det stora Europeiska Quidditch Träningslägret har blivit accepterad. Ni har blivit utvald bland flera tusen ansökande och har nu fått en av de 2 platser som sökare bland de totalt 14 platserna. EQT hålls i år i Bulgarien och vi i styrelsen ser verkligen fram emot att få träna dig hela sommaren. Start datum för träningslägret är måndag den 24 juni men vi vill att du ska vara inskriven redan lördag den 22 juni. Din flygbiljett följer med det här brevet men det finns också en lista på vad du ska ha med dig samt mer exakta tider. Ifall du av någon anledning har ångrat dig och inte längre vill vara med på detta läger meddela oss inom två veckor, på dagen. Inte en dag senare. . I samma stund som vi har öppnat ditt brev om att inte medverka kommer din biljett att brinna upp och du har gått miste om någonting som skulle kunna bli en början på en briljant karriär inom Quidditch.
Viktor Krum
Bulgariens representant i EQT styrelsen.

Jag läser det om och om igen. Kan inte få in vad det står. Det kan inte stämma. Jag menar, det går inte. Det stämmer inte. Jag sätter mig ner på sängkanten med brevet i handen. Jag bara sitter där. Som om jag blivit förstelnad eller förlamad. Det kan inte vara sant. Jag menar, det där lägret är för spelare som är bra, jag menar, jättebra. Jag läser brevet igen, det kanske är till fel person? Men nej, där står mitt namn. Inte någon annans mitt namn. Men hur? Jag har inte skickat in någon ansökan. Det måste vara någon annan. Men vem? Jag ställer mig upp och går ner till sällskapsrummet där flera av mina lagkamrater sitter. Jag går fram till Peggy. Hon lyser upp när hon får syn på brevet och plockar fram ett likadant.
- Jag kom också med! säger hon.
- Så det var du, säger jag.
Peggy slutar att lysa och drar generat handen i bak på nacken.
- Ja, det var jag. Jag tänkte att du inte fick gå miste om en sådan chans, säger hon.
- Jag kom med, säger jag och känner mig i chock.
Peggy skrattar glatt och kramar om mig. Jag kramar om henne också. Hennes skratt smittar av sig och snart skrattar vi i samklang. Våra lagkamrater kommer nyfiket fram till oss.
- Vi kom med! säger Peggy och alla verkar förstå vad hon pratar med.
Det kramas ännu mer och ljudnivån höjs i sällskapsrummet.
- Jag kom med! skriker jag högt och glatt.
Det börjar sakta komma in till mig. Laget ställer sig runt omkring oss i en ring och börjar hoppa och dansa med mig och Peggy i mitten. Även vi hoppar och dansar.
- Spanjorerna, Tyskarna, Svenskarna, även Fransmännen får se upp. Ingenting slår Britterna! tjuter Peggy.
Fransmännen. Fransman. Frankrike. Sarah. Fan Frankrike. Jag slutar att hoppa. Blir sådär still igen.
- Jag kan inte åka, säger jag.
Peggy hör mig och slutar skutta. När Peggy slutar så slutar även de andra.
- Jag kan inte åka, säger jag igen.
- Vad pratar du om? Klart du ska åka! säger Reece.
Jag skakar på huvudet.
- Jag har lovat Sarah att vi ska åka till Frankrike direkt efter att skolan har slutat, berättar jag.
- Albus, du kan inte gå miste om det här. Prata med Sarah, hon förstår säkert, säger Peggy.
Jag skakar på huvudet.
- Hon gjorde nästan slut med mig förra gången jag satte quidditch före henne. Jag kan inte förlora henne, säger jag. Jag kan inte åka.
Mina lagkamrater ser förtvivlade ut.
- Du kan väl i alla fall tänka på det? frågar Peggy. Jag menar, du har lite tid på dig att fundera.
Jag nickar och lämnar ringen. Idag är det söndag. Om exat två veckor så måste jag ha bestämt mig. Bestämt mig om jag ska gå miste om mina drömmars tjej eller en av de största drömmarna i mitt liv.

Trezzan har saknat dina kommentarer! De är bara för bäst. Roligt att du är tillbaka!

DET HÄR ÄR DEN BÄSTA FANFICTIONEN NÅGONSIN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Anledningen till att jag strök ordet "bästa" är att jag inte tycker att det räcker för att beskriva hur bra den är ♥

Suck, jag måste komma på ett ord bra nog för att beskriva hur du skriver.

Åh vilket superb kapitel. Gilla det enormt. :'D
Men du. DE SKA VARA SCOROSE. Sen blev jag nog väldigt glad över att Albus kom med i EQT, för då kan James börjar dejta Sarah och alla blir skitlyckliga!
Men det känns inte som det är så många kapitel kvar längre. Säg att jag har fel. Snälla? :o
Jag menar det är väl bara det här året som James går där. HAN HAR TVÅ VECKOR PÅ SIG ATT VINNA SARAHS HJÄRTA. SARAH CHOOSE JAMES. Han kan spela gitarr liksom. ;D
(Not to mention att jag är smått beroende av låten som han spelade upp.)

Ah, längtar tills nästa kapitel!

Du tog mina ord ._.

johhana: Det var ett awesome kapitel som vanligt!

AWW TACK 8D. Jag bara älskar den här fanfictionen så mycket. :')

Jag med ^^
Det bästa är att du shippar dem jag shippar