Bifrost, en Svensk trolldomsskola (Roll)

"Okej" ler Alex och är på väg att sätta sig upp men sjuksköterskan trycker ner henne blland kuddarna och undersöker henne.
"Det ser bra ut." säger hon bara och försvinner i väg. Alex sätter sig upp och får en bricka i knät. Hon tackar alferna med en nick och de försvinner ut. Sedan börjar hon att äta, det både ser och är gott.

Damon log lättat då sjusköterskan meddelade att Alex var i skick. Han hade inte tänkt mer på det som hänt i grottan, och det hade inte slagit in att någon faktiskt använt en av de oförlåtliga förbannelserna på honom.
Damon åt upp snabbt och lade sedan undan brickan. Han orkade inte sitta längre och steg upp på stadiga ben, även om rörelsen fick revbenen att smärta där de brutits.
Hans kläder hade tvättats och ordnats i en prydlig hög på sängkanten, så Damon började klä på sig. Ett stort blåmärke hade formats på hans sida och han granskade det flyktigt innan han knäppte fast skjortan.

"Du ser hemsk ut." meddelar Alex honom och granskar hans blåmärke men ler lite. Hon granskar sig själv och är glad att inte hennes är fullt så stort. Hon svingar benen över sängen och drar på sig byxorna innan hon ställer sig upp för att dra på sig tröjan och grimaserar en aning åt smärtan från blåmärket.

Damon skrattade lätt och blinkade med ögat.
"I've heard that before", sade han utan att märka att han använt engelska, och satte sig på sängen för att dra på sig sina skor. "Du är lika vacker som alltid", fortsatte han med ett leende och reste sig.
"Vi borde återvända, jag är hopplöst efterbliven med läxorna." Det var söndag, och Damon hade inte gjort något av det han lovat sig själv över veckoslutet.

Alex bara skrattar. "Jag är glad att du inte kommer från Ryssland eller nått. För då hade jag inte förstått vad du sagt." hon skrattar åter, klär på sig det sista och nickar.
"Kan jag blott en enkel elev med toppbetyg, hjälpa en ädel främling med hans läxor." säger Alex med dramatisk röst och bugar.

Damon skrattade och slängde en arm om hennes axlar.
"Det vore en ära, min dam", svarade han tillgjort och kysste henne på handen. De började gå ut ur skjukhusflygeln och tog sig genom korridorerna. Elever passerade dem, men ingen såg efter dem, och Damon misstänkte att Lokes quidditchlag inte hade berättat om deras attack åt någon.

Ingen verkade se extra på dem så Lokes hade tydligen inte skrutit om deras bravader och Alex och Damon gick till Tyrs uppehållsrum och slog sig ner framför brasan.

Damon satte sig intill Alex och lade varsamt en arm om henne för att inte orsaka smärta åt någondera av dem. Han sände en flyktig tanke till böckerna som väntade i sovsalen, men de kunde kanske vänta en stund till.
"Du var jätte modig där i grottan", sade han tyst och blickade tankfullt in i elden.

Alex log mot honom när han la armen om henne och blickade in i elden.
"Ja, kanske det. Ärligtalat så tänkte jag inte så mycket där." sa hon och vände blicken mot honom.
"Jag ville inte att du skulle komma till skada."

Damon log och kysste henne lätt.
"Vi ska ge tillbaka. Vi börjar med att vinna quidditchpokalen." Det var ännu tid till följande match, men Tyrs quidditchlag tränade ihårdigt, och efter det som hände skulle Alex kämpa på laget ännu hårdare.