Den mörka konsten att spela quidditch [SV]
Forum > Fanfiction > Den mörka konsten att spela quidditch [SV]
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
95mas
Elev 
|
Jättebra!!!
Alltid Redo.
Läs min FF "Den bortglömde marodören"
5 jul, 2012 21:23 |
Borttagen
|
Oj, vad bra!!
Det är verkligen sjukt bra! Längtar till det kommer mer! Nej, nu vill nu vill jag ha mer. NU! Men stressa inte  5 jul, 2012 21:27 |
|
Maddie Mellark
Elev 
|
U R AWESOME! ♥
  
5 jul, 2012 22:25 |
|
Borttagen
|
AWSOME!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
5 jul, 2012 22:28 |
|
Borttagen
|
Den här Fanfictionen är så fantastisk att jag inte kan förklara det! DEN ÄR SÅ HIMLA BÄST I VÄRLDEN!!!!!!!!!!!!!
6 jul, 2012 11:07 |
|
Borttagen
|
Jättebra!
6 jul, 2012 18:10 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Den här Fanfictionen är så fantastisk att jag inte kan förklara det! DEN ÄR SÅ HIMLA BÄST I VÄRLDEN!!!!!!!!!!!!! ^Jag håller med  7 jul, 2012 09:25 |
|
Borttagen
|
Helt Awesome!
8 jul, 2012 21:41 |
|
Elin Lovegood
Elev 
|
Helt super bra! Nej inte bra, BÄST!
9 jul, 2012 16:05 |
|
Ms.Markus
Elev 
|
Tjenare alla underbara! Hoppas ni har en bra sommar! Jag har precis kommit hem från sommarstugan nu och då passar jag på att uppdatera med ett till kapitel
Varsågoda ♥ Kapitel 33 (Theresa) När Tess sedan följde efter det lyckliga paret ner för gången kunde hon inte låta bli att le en aning. Hon kom på sig själv med att vara glad för sin mammas skull, vilket inte hände ofta. I bänkarna stod folk upp och log glatt. Tess såg James Potter inne bland dem och hon såg genast ner på sina fötter så luggen föll över hennes ansikte. Tess och Xenia försvann snabbt in i huset igen för att byta om. ”Skönt att slippa den tårtbakelsen.” Log Tess och Xenia nickade instämmande medan hon hjälpte Tess med blixtlåset. Sedan försvann Xenia in på sitt eget rum för att byta om. Tess tvättade snabbt av sin hemska gula ögonskugga och lade istället på gråa nyanser för att få sotade ögon. Hon var en aning oroad över vad James skulle säga när han fick syn på henne eller om han redan hade gjort det, men hon släppte det genast och drog på sig sin tunna djupröda smala klänning som slutade en bit ovanför knäna, med tunna axelband och svarta, höga klackar till. Sedan gav hon spegeln ett blygt leende innan hon försvann ner till bottenvåningen. Xenia stod redan där nere med en axelbandslös midnattsblå klänning. Längden var den samma som Tess klänning men Xenias hade böljande volanger som gav Xenia mycket smidiga rörelser. ”Wow.” Sade de i mun på varandra och flinade sedan. ”Du ser ut som en riktig filmstjärna.” Sade Xenia, som även hon hade tvättat bort det gula runt ögonen och ersatt det med en mer passande skuggning. ”Du också.” Log Tess som inte riktigt förstod innebörden av vad en filmstjärna var. Antagligen någon sorts mugglarkändis. Tillsammans gick de ut till festen igen och Xenia hittade genast några gäster att prata med, en man med rött hår och fräknar, och en annan med svart hår och runda glasögon. ”Theresa?” Utropade någon bakom henne och hon snurrade runt. Bakom henne stod James och hjärtat började dunka vilt, som om ingenting hänt mellan dem och de fortfarande var tillsammans. Men hon påminde sig strängt att det var över mellan dem. ”Hej James.” Sade hon och försökte låta kylig. ”Wow, du ser… wow.” Sade han och Tess höjde på ena ögonbrynet. ”Alltså”, fortsatte han, ”Du det jättevacker ut.” Tess log ett stelt leende och mumlade ”Tack”. ”Så, jag kunde inte undgå att märka dig i den allt för gula klänningen bakom Professor Longbottom på vigseln.” Flinade han och irritationen bubblade upp inom henne. ”Och?” ”Och… jag frågade mamma, tydligen har Hannah Abbott en dotter som heter Theresa, enligt henne i alla fall.” Tess suckade och James såg ställt på henne. ”Det är alltså sant?” Utropade han och Tess satte handen för munnen på honom utan att tänka. En stöt gick igenom henne när hon rörde vid hans ansikte och pulsen ökade. Nej, jag gillar honom INTE. Tänkte hon för sig själv. ”Tyst!” Fräste hon, ”Än sen om hon är min morsa.” ”Är inte hon en Hufflepuff?” Frågade James förvånat. ”Än en gång, än sen om hon tillhörde ett annat elevhem än mitt.” Fnös Tess och det såg ut som ett ljus gick upp för James. ”Du och Xenia är alltså syskon nu.” Fastslog han och Tess försökte säga något spydigt tillbaka men James hade tagit ett steg mot henne och han stod plötsligt nära, för nära. Han strök luggen ut ansiktet på Tess och böjde sig framåt. ”Nej.” Sade Tess sammanbitet och puttade undan honom, sedan flydde hon in i det stora trädgårdstältet där middagen skulle hållas och tog plats. Middagen varade i timmar. Tess smet då och då iväg till bordet med den ”roliga” drickan och hällde i sig ett glas för att sedan återvända till sin plats. Olyckligtvis hade hon hamnat bredvid en tråkig man vid namn Ernie som varit en vän till Hannah under hennes tid på Hogwarts, och därför kände hon att det behövdes lite starka drycker. ”Så det jag gör är i stort sett att arrangera Trolldomsministerns möten.” Log Ernie Macmillan för att avsluta sin långa historia om sitt jobb. ”Så intressant.” Log Tess och Ernie verkade nöjd. ”Så du är alltså Hannahs dotter Theresa, visst går du på Hogwarts nu?” Frågade han sedan och Tess nickade. ”Femte året.” Sade hon. Vid de orden vände sig en äldre kvinna, som satt längre bort, mot henne och Tess drog efter andan. En 25 år äldre Hannah stirrade på Tess för att bedöma henne. Ja, kvinnan var nästan en exakt kopia av Tess mamma. ”Hannahs dotter?” Frågade hon och storögt och för en sekund verkade hon ha glömt att man inte stirrar på folk på det sättet, men hon hämtade sig snabbt. Tess nickade och förstod att detta alltså var hennes mormor, Ellen Abbott. ”Jaså.” Mumlade hon och såg likgiltigt på Tess, blicken var identisk med Tess mammas. ”Ja, GET-året måste ju vara det jobbigaste av dem alla.” Log hon i ett försök att släta över sitt ögonblick av förvirring sedan vände hon sig om igen och Ernie fortsatte att glatt tala med Tess om hans egna GET-år. Efter middagen ställdes borden in mot kanterna och det bildades ett cirkelformat dansgolv i mitten. Neville var först med att bjuda ut Hannah och de två virvlade omkring i en vacker vals. Tess kunde inte låta bli att le nu heller och hon klappade ivrigt i händerna när första dansen ar avslutad. Sedan dansade Xenia med sin far och flera danspar klev ut på golvet. En äldre man klev fram till Tess, han hade gråspräckligt hår och skrattrynkor vid ögonen, vars färg var varmt kastanjebruna. ”Skulle du vilja dansa?” Frågade han tyst och Tess nickade förvånat. De klev ut mot dansgolvet och började röra sig i en lugn vals-takt. ”Så…” började mannen och Tess såg på honom. Och med ens visste hon att det var hennes morfar, ögonen var precis lika hennes. Självklart hade hon vaga minnen av honom och sin mormor, för hon hade ju tillbringat mycket tid hos sina morföräldrar innan hon börjat på Hogwarts. ”Du kanske inte kommer ihåg mig, men jag är Henry Abbott.” Fortsatte han. ”Jo, jag kommer ihåg dig.” Log hon och kände en värme inom sig som hon inte känt på länge. Hon pratade faktiskt med sin morfar, hela hennes familj var här. En man knackade på Henrys axel och med ett sug i magen såg Tess att det var professor Nott. ”Skulle jag kunna få dansa med Theresa?” Frågade han snabbt, som om han övat in det en lång tid. ”Um… självklart.” Sade Mr. Abbott, oförmögen att säga nej. ”Henry Abbott, morfar till Theresa.” Sade han sedan och räckte fram handen. Professor Nott tvekade ett ögonblick men tog den. ”Theodore Nott… Theresas far.” Sade han och Tess märkte hur Mr. Abbott chockerat stapplade bakåt. ”Åh, jaså… um.” Han avslutade aldrig meningen utan försvann iväg mot bordet där hans fru satt. Mr. Nott tog Tess hand och snurrade henne smidigt ett varv. Under några sekunder såg Tess på sin mamma som dansade med en främling en bit bort. Hon såg fullkomligt rasande ut då hon stirrade på Mr. Nott. ”Du undrar säkert varför jag är här…?” Började Mr. Nott. ”Nej, jag bjöd in dig.” Sade Tess, han såg förbryllad ut. ”Mr. Longbottom bjöd in mig.” Sade han och Tess ryckte på axlarna. Tystnad. ”Du skulle inte sagt till morfar att du är min far.” Tess försökte få igång ett nytt samtal, ”de tror att min far är död.” Med klackarna var Tess bara ett huvud kortare än Mr. Nott. ”Jaså? Varför tror de det?” ”Mamma tyckte det verkade bäst att säga så, så slapp de få reda på vem som gjorde henne på smällen.” Tess lät spydig, vilket inte alls var meningen egentligen. Hon bet sig i läppen. ”Förlåt.” Mumlade hon. Var det inte det här hon ville? Tala med sin pappa utanför skolan? Och nu visste hon inte vad hon skulle säga. Mr. Nott nickade och en pinsam tystnad uppstod mellan de två, rösten verkade ha svikit Mr. Nott, så när sången var slut tackade Tess artigt för dansen och gick ut från tältet. Hon styrde stegen mot huset. Från ett problem till ett annat. Utanför stod nämligen James. ”Tess, där är du. Visste du att Professor Nott är här?” Flinade James och Tess nickade bara kort, ivrig att få försvinna från festen och upp till sin dagbok. Hannahs blick hade fått henne att ana vad som det skulle pratas om vid frukostbordet följande dag. ”Varför är du så sur? Det är över med Bigbutt…” ”Jag bryr mig inte om vad som pågår mellan dig och Bigbutt.” Fräste Tess, ”jag bryr mig inte om dig alls. Det är över mellan oss också.” Två silhuetter var på väg mot huset men Tess kunde inte urskilja vilka de var. ”Tess, ge mig en andra chans, och jag lovar att inte berätta för hela skolan att din mamma är en Abbott.” Han log sitt charmigaste leende, det som Tess älskade. Men det var alltså frågan om utpressning? ”Så du tvingar mig?” Sade hon lågt. James skakade på huvudet. ”Jag ber dig.” Och så grep han tag om Tess midja och kysste henne på munnen. Stel stod hon kvar, osäker på vad hon skulle göra. Hans armar slingrade sig tätt om Tess och hon slappnade av en sekund med hans perfekta läppar hårt pressade mot sina och Tess midja i armarna på James. Sedan såg hon i ögonvrån vilka två det var som närmat sig huset och som nu hade tvärstannat framför dem. Hannah och Neville. ”Um, Mr. och Mrs. Longbottom…” Mumlade han, gav Tess en menande blick och försvann. Tess stormade in i huset och upp på sitt rum innan hennes mamma hann säga något mer. Klockan var knappt över midnatt. Dagbok Allt hände på en gång idag! Mormor och morfar, Theodore Nott (nej, jag kan fortfarande inte erkänna honom som min pappa) och James. Jag HATAR James! Men samtidigt rusar pulsen bara jag ser honom, det där perfekta håret och läpparna, hans mjuka läppar. Nej, jag hatar det han gör med mig! Mamma är antagligen arg på mig för det där med Nott, det såg ut så i alla fall. Men han sa ju något om att Neville bjöd honom? Mamma verkar ha en bra kväll i alla fall, och det är kanske huvudsaken. Jag tror till och med att jag såg henne prata med sina föräldrar ett tag, och under dagen har jag faktiskt varit glad för hennes skull. Kanske kan vi komma bättre överens i fortsättningen? God natt, imorgon ska jag bränna upp den fula bordsduknings-klänningen (om jag är på dåligt humör det vill säga).  
16 jul, 2012 14:14 |
Forum > Fanfiction > Den mörka konsten att spela quidditch [SV]
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen