Förändrad värld Lupple & Medi

"Förlåt..." Sa hon igen och hon började äta av tårtan och såg sedan upp.
"Självklart finns de inte. De skojar ju." Hon såg på de båda.
"Ni är ju båda tokiga.." Sa hon och log.
Det var så gott att hon ville ta mera men lade ifrån sig skeden.
"Jag vill ursäktas. Jag skulle vilja gå och lägga mig nu.." Sa hon och svalde.
"Går det bra?" Hon vände sin blick mot Rafael.


"Självklart får du lämna bordet Rhiannon... Du ska ha en fin kväll." Modern log och såg mot en av pigorna.
"Hjälper ni miss Rhiannon? Hon ser ut att somna vilken minut som helst..."

Aurora log överlägset, glatt. Hon hade haft rätt. "Mig kan du inte lura. "Fnissade hon och åt upp tårtan hon också. "Kan jag också få sova?" Frågade hon Theodore och log mjukt. Hon var utmattad.

Rafael log mot Rhiannon och nickade. "Självklart. Sov så gott." Sa han och ville helst följa henne upp men det kanske är mest lämpligt att en piga gör det. En ung piga med svart hår klev fram och log mjukt. " Vill du följa med?" Log hon mjukt och höll fram sin arm.

"Försökte inte lura dig. Ville se ditt leende och jag lyckades. Så jag vann jag med." Han smekte hennes kind.
"Ja men självklart." Han nickade åt pigan.
"Tar du med Aurora med?" Frågade han mjukt.

Rhiannon reste sig, borstade av kjolen och nickade.
"Okej..." sa hon och såg mot Aurora.
"kommer du med?" sa hon glatt.

Aurora nickade och reste sig upp. Neg lätt åt dem alla vid bordet."Tack för en trevlig middag." Log hon innan hon tog tag i pigans andra arm och blev ledd upp på rummet. Hon hade så mycket att prata med Rhiannon om. Men när? Och hur?

"Ni har valt olämpligt." Sa deras far allvarligt på latin. " Flickorna är ju för medvetna. Jag hörde hur du och Aurora hade problem förut." Sa han allvarligt mot Theodore och sedan såg han mot Rafael. "Varför rör du vid henne? Hon märker ju." Sa han besviket. "I sinom tid berättar man. Men hur ska ni lösa detta?" Fortsatte han strängt.

Rafael drack upp sitt glas och försökte låta kritiken rinna av honom. "Far. De är vårt problem." Började han men ändrade snart taktik. " Låt oss oroa oss över detta här. De är ljuvliga flickor." Log han. För att försökta leda in samtalet på något annat.

Hon såg över axeln och log mot dem och vinkade lätt innan de försvann.
Väl i sitt rumm bytte hon om och somnade ganska direkt när hon lade huvudet mot kudden. Hon hade inte ont någonstans.

Theodore såg mot sin far och skakde på huvudet.
"Vi har läkarna här. Om det är något så kan de alltid ta bort det?" Han såg mot sin mor.
"Rhiannon var på kliniken i 13 år. Så mycket längre än alla andra. Hon kände sig hopplös. Därav att hon frågar antar jag?" Han såg mot sin bror.
"Hon är bara så rädd att göra fel..."

Deras far såg på dem och suckade. Drack upp sitt blod. "Imorgon, på festen vill jag inte ha några tramsiga frågor. Det kommer vara mer otåliga gäster då." Sa han och Rafael svalde hårt. Snurrade på sitt tomma glas. "Ja far." Svarade han. Det var ingen vits att bråka. Det vann dem inget på. "Kan vi försöka att göra dem bekväma? Vi behöver inte skrämma upp dem." Bad han och hans far nickade. " Hon fyller år imorgon. Hur ska du göra den speciell?" Sa han lugnare.

Theodore nickade mot sin far. Klart att han hade rätt. Visst ville han säga ifrån men han såg sedan ner.
"Vi ska se till att fixa dem. Inga dumma frågor eller andra saker.2 Han såg sedan mot de båda läkarna.
"Går det att fixa dem här?" Hans röst var kall men hans ögon var bedjande. Allt för lura sin far.

Rafael såg mot klockan och räknade ned timmarna tills de kunde åka hem. Åka så långt härifrån som möjligt. Han kokade av ilska men insåg att hans bror var så mycket klokare. Han var så mycket bättre på att dölja sina känslor. "Vi kan ordna det inatt. " Försäkrade den ena leendes. "Det är bäst att genomföra när de sover." Sa han och harklade sig. "Men att de är nyfikna är något positivt. Det betyder att de mår bra." Förklarade han lugnande.

Deras far rynkade på ögonbrynen och knackade på bordet. "Nåväl. Tygla dem imorgon bara. " Sa han barskt och reste sig upp. "Älskade." Sa han och höll ut sin arm.

Rafael övervägde en kort sekund att attackera sin far men kom snabbt på bättre tankar. Hans far var oerhört stark. " Ska vi gå upp?" Frågade han Theodore och reste sig lugnt.

Gerhard nickade åt sin kollega.
"Han har rätt. De är nyfikna och det är det bästa." Han försökte lyssna men det var för många männsskor i huset.
"Vi får vänta i några minuter och sen kollar vi..."

Modern log och tog sin älskades hand.
"Låt oss inte bli upprörda. De har inte sett omvärlden som de är nu. Låt dem fråga. Du skulle gjort lika dant." Hon såg på honom med en genomträngande blick.
"Eller?"


"Vi ska hålla koll på dem far." Theodore reste sig och knuffade in stolen.
"Så vad vill du ge henne?" Han såg mot sin bror.

Kollegan log. " Ska vi jaga?" Frågade han leendes. " Senare ikväll. "Tillade han allvarligt eftersom de var bland folk.

" Låt oss tala om det senare." Sa han men sänkte blicken lätt. Hans fru hade rätt och han skämdes över sitt beteende.

Rafael ställde in sin stol och började gå mot sitt rum. " Ingen aning. Jag skulle vilja ge henne något som får henne att inte tvivla på sig själv." Viskade han. "Något som hon kan hämta styrka i när hon blir sådär osäker. " Förtydligade han.