Bifrost, en Svensk trolldomsskola (Roll)

Alex flämtade till då han grep i hennes axel där ett färskt blåmärke befann sig. Hon såg sedan på honom. "Och? Det är deras fel, de är de som ska åka dit på det." sa hon och såg oroligt på honom om han skulle svimma igen.

Damon drog bort handen då Alex flämtade till.
"Kom, vi måste bort", sade han bara, men svarade inte på hennes fråga. Det var deras fel, men han ville inte vara den som sprang till rektorn och klagade. Han gav hellre igen senare. De hade redan golvat dem i quidditchen, men det här var mer personligt.
"Shit just got serious", mumlade han för sig själv och tog sin trollstav från Alex. Damon började gå, men det gick långsamt, för han fick akta varje steg och rörelsen fick smärtan i revbenen att öka.

"Hur hade du annars tänkt att läka skadorna" sa Alex undrande då han inte svarade på hennes fråga.
"Annars är det ända raka att vi tar oss till ett mugglarsjukhus, annars komer alla få reda på det direkt." sa Alex alvarligt och stannade upp. Hon gillade inte iden, hon var en häxa, en renblodig en. Och mugglarvärlden var något hon sällan eller aldrig besökte.

Damon skakade på huvudet.
"Nej, vi går tillbaka till skolan", sade han uppgivet och fortsatte under tystnad sin mödosama gång. Då de nådde grottöppningen märkte Damon till sin förvåning att det redan var alldeles mörkt. Klockan var mer än han hade trott. Bra, nu skulle de kanske kunna smita upp utan att bli sedda.

"Damon du behöver vård, vi går till flygeln vare sig du vill det eller ej. Det är inga skador som vem som helst kan läka." sa hon allvarligt och strök bort blodet från pannan. Hon hade bara ont, men inget var brytet, de hade bara slagit henne.

"Vi går till sjukhusflygeln", sade Damon uppgivet och log ansträngt mot Alex. Hon såg inte heller så bra ut, och om inte för sin egen skull, så ville Damon ha henne skött om.
De träffade ingen på väg genom slottet, även om det var nära några gånger. De lyckades dock alltid gömma sig i tid, så då de knackade på dörren till sjukhusflygeln och sköterskan kom ut var hon den första att förfärat spärra upp ögonen.
Hon ledde dem in till varsin säng och talade konstant med sig själv.
"Vad har hänt?" frågade hon strängt av Damon då hon drog av honom skjortan för att inspektera hans sida, som redan täckts av ett jättelikt blåmärke.
"Jag föll", flämtade han fram då hon tryckte på blåmärket med trevande fingrar. Sjuksköterskan såg tvivlande på honom, men Damon mötte hennes blick stadigt, så hon suckade och gav upp.

"Och då då unga dam? Drog han med dig i fallet?" muttrade hon illsket när hon undersökt Damon klart och övergick till henne. Alex bara såg på henne men svarade inte. Hon drog av henne tröjan och blåmärken syntes. Hon klämde över ett, nästan mörkrött och Alex flämtade till. "Spricka i revbenen, måste vart ett svårt fall." sa hon en aningen illsket till dem och gick och hämtade det hon behövde.

Damon rynkade oroat ögonbrynen då sjuksköterskan konstaterade att Alex var värre till än hon trott. Sjuksköterskan lämnade salen kort och hällde sedan upp en ljusblå dryck åt dem i små muggar.
"Drick det här", sade hon irriterat och Damon tog medgörligt imot muggen och svepte ner vätskan i ett drag. Snabbt började han känna sig trött, och inom en minut hade han somnat.

Solen lyste utanför då Damon vaknade. Han hade tvättats ren och såren hade läkts, men trots det smärtade hans sida ännu.

Alex drack lydigt upp drycken och snart kännde hon sig trött. Allt började försvinna och varma vågor av trötthet sköljde över henne innan hon föll i djup sömn.

Hon vaknade och könde att såret på pannan var läkt och de övriga med. Det ömmade och smärtade fortfarande men värre saker fanns ju.
Hon vänder på huvudet och ser att Damon är vaken. "God Morgon, hur är det?" ler hon mjukt.

Damon vände blicken mot Alex och log.
"Har varit sämre. Du då?" Med en viljeansträngning lyckades Damon sätta sig upp, vilket var som en signal för sjuksköterskan att rusa in, följd av två husalfer som bar på morgonmål.
Sjuksköterskan prövade på Damons sida med bestämda fingrar och nickade nöjt, innan hon gick över till Alex och lät husalfen plasera brickan på hans säng. Damon tackade och såg hungrigt på maten.