Den mörka konsten att spela quidditch [SV]

Amazing
Jag älskar Tess mer och mer...

NI DÖDAR MIG.

Oh. My. ROWLING!! Sååå grymma ni är. Jag älskar Xenia, jag älskar Tess och jag älskar er Scorpius! ♥ jag vill aldrig att den här ffen ska ta slut, hoppas att det är mååånga många kapitel kvar

Sjukt bra!!!!!

Fortsätt

Super bra

MEEEEER!!!

Nu är det bröllops-dags, hörrni! Iiii, spännande.

32. Xenia.

Xenia vaknar av vårsolen som lyser in genom fönstret. Hon kliver direkt ur sängen och går fram till fönstret och kikar ner på gården. Hon ser att Hannah redan är i full gång att ställa fram bord och stolar på gräsmattan. Xenia blickar mot klockan som sitter ovanför hennes säng, den visar halv nio. Hon börjar borsta igenom sitt långa, tjocka och blonda hår som under natten blivit en enda stor hårboll av trassel. Det knackar på dörren.
”Kom in.” Säger Xenia och borstar ur den sista tovan i håret samtidigt som Neville öppnar dörren.
”Xenia, jag skulle behöva lite hjälp med… med att hänga upp dem här.” Säger Neville och håller upp några ljusgula girlanger. Xenia nickar och går ner efter Neville genom huset och ut på gården där Hannah stressat skjuter in den sista stolen vid ett av borden.
”Neville, Xenia, häng upp dem där girlangerna mellan det och det trädet.” Säger hon innan hon försvinner in i huset genom de stora altandörrarna. Xenia och Neville hänger lydigt upp girlangerna mellan träden.
”Pappa, jag måste bara berätta. Tess pappa Theodore Nott, han kommer på ert bröllop.” Avslöjar Xenia snabbt i en utandning när hon hoppar ner från stolen hon stått på för att hänga upp blommorna. Att hålla hemligheter för sin pappa på hans stora dag skulle hon aldrig kunna göra.
”Jag vet.” Svarar Neville enkelt. Xenia ser chockat på honom. Hon hade väntat sig en helt annan reaktion.
”Jag bad honom att komma.” Fortsätter Neville när Xenia inte svarar.
”Du gjorde… du bad honom… du sa alltså.” Stammar Xenia men från inte fram några hela meningar.
”Jag tyckte verkligen att Theresa borde lära känna sin riktiga pappa. Så jag pratade lite med Theodore, sa att han kunde komma på vårt bröllop och träffa Theresa utanför skolan. Jag sa att jag skulle skicka en inbjudning… å nej! Jag glömde skicka en inbjudan.” Säger Neville.
”Ingen fara. Det gjorde Tess.” Säger Xenia enkelt, rycker på axlarna och går därifrån. Hon går in i köket där Theresa sitter och äter frukost. Hannah yr omkring runt henne, suckar och pratar lågt med sig själv. Theresa verkar inte märka att hennes mamma är jättestressad. Xenia blir nästan lite irriterad på Tess där hon i lugn och ro sitter och läser Daily Prophet.
”Hannah, behöver du hjälp med något?” Frågar Xenia högt och blänger menande på Theresa som tittar upp på henne. Men Theresa bara himlar med ögonen och återgår till tidningen.
”Ja tack snälla Xenia, kan du hämta dukarna i tvättstugan och lägga ut dem på borden?” Frågar Hannah och ser på Xenia en snabb sekund innan Hannah går ut ur köket.
”Justja! Accio mormors gamla vas!” Säger Hannah från trädgården, en lucka i köket öppnas och en blå gammal vas far genom köket och ut till Hannah.

På endast en förmiddag har hela trädgården förvandlats till ett sommarland i ljusgult. Hannah och Neville står med armarna om varandra och betraktar trädgården när Xenia kommer ut.
”Vilket fint bröllop det kommer bli.” Säger Xenia till dem.
”Ja, ett äkta trädgårdsbröllop.” Säger Hannah utan att ta blicken från trädgården. ”Men nu måste vi klä på oss klänningarna om vi ska hinna. Xenia hämtar du Theresa?” Xenia nickar och går in i köket där Theresa fortfarande sitter och äter frukost.
”Tess, vi ska fixa oss.” Säger Xenia sammanbitet, fortfarande irriterad över att Theresa faktiskt inte hjälpt till med förberedelserna. Theresa suckar som svar och Xenia vänder på klacken och går upp till sitt rum där den gula fluffiga klänningen hänger på en galge på dörren. Jag kommer se ut som en citronbakelse med blommor, tänker Xenia och börjar samla sitt hår i en uppsättning. Hon flätar in håret till en imponerande uppsättning och fäster några rosa blomster-hårspännen och blir väldigt nöjd. Att sätta upp håret och göra alla former av flätor är någonting som Xenia älskar, och är väldigt bra på. Hon avslutar med att frigöra några kortare hårtester som fint lockar sig runt ansiktet. Hon tar sedan på sig ett tunt lager med smink och målar ögonlocken gula, som Hannah sagt att hon skulle. När hon är klar drar hon på sig klänningen och ser sig i spegeln med höjda ögonbryn. Klänningen är verkligen inte smickrande och gör att Xenia som egentligen är smal ser ut att vara flera storlekar större. Ja, håret är i alla fall väldigt fint, tänker Xenia och går ner och möter en minst lika missnöjd Theresa. Theresas vanligtvist svarta axellånga hår är nu nästan lika långt som Xenias midjelånga och lockar sig vackert i topparna.
”Ditt hår!” Säger Xenia imponerat. Theresa ser nöjd ut.
”En hårförlängnings-förtrollning bara.” Säger hon. Xenia hinner inte svara innan Hannah kommer in i hallen, med sin enkla vita klänning och en bukett med gula blommor i handen. Hon ser hundra gånger finare ut än både Theresa och Xenia. Xenia ser till sin förvåning att bänkarna på gården plötligt är fulla med folk. Det går en gång mellan bänkarna, gräset är bestrött med gula blommor och gången leder fram till en präst. Bredvid prästen står Neville, i svart kostym, vit skjorta och en gul blomma i kavajfickan, och med ett brett leende på läpparna. Hannah ser på Xenias uppsättning, både med förundran och irritation.
”Xenia, du skulle ju bara låta håret…” Säger Hannah samtidigt som hon ser på Theresas hårsvall. Hon himlar med ögonen. ”Låt gå då. Ni ser underbara ut. Båda två.” Sedan börjar musiken och Hannah börjar släntra längs gången mot prästen med Xenia och Theresa som hårt håller i Hannahs släp. Vigseln är så vacker att Xenia då och då får tårar i ögonen när hon ser på sin pappa som ser så stolt ut, och när han på skakande hand sätter på Hannah ringen rinner en glädjetår längst Xenias kind. Hon ser på Theresa, som ser fullkomligt likgiltig ut men med ett litet, litet leende i mungiporna, knappt synligt. Xenia ser ut över skaran med vänner, släkt och bekanta. De enda som hon känner igen är Luna, Rolf, Lysander och Lorcan. De andra har hon aldrig träffas men vet att familjen Potter sitter någonstans men hon kan inte urskilja varken James eller Albus. Plötsligt bryter alla ut i stora applåder och någon i där bak busvisslar och när Xenia ser mot Hannah och Neville igen står de och kysser varandra. Det måste vara den finaste kyssen Xenia någonsin sett.

Awesome, så underbart

Superbra