Hogwarts Armé: Rollspelet

Cara såg på Yaxley som såg riktigt irriterad ut och han undrade om man kunde locka fram hans dödsätar jag
"professorn han är redan död och om du nämner hans namn gör det ingen skillnad" sa hon och Yaxley såg kallt på dem
"lektionen är slut nu. Lämna klassrummet genast" sa han vasst och Cara såg konstigt på honom och lämnade sen klassrummet
"vad tog det åt honom? Det kan ju knappast bara ha med att göra att vi ifrågasatte hans lektion" sa hon och såg undrande på James

James flinade igen.
"Jag har ingen aning. Men-" en hand lades på hans axel och han vände sig förvånat om. Det var Yaxley.
"Du och ms Riddle kan möta mig på mitt kontor efter er skoldag. Ni kan kalla det Strafftjänst."

Cara såg på Yaxley och la huvudet förvånat
"kan kalla det strafftjänst?" sa hon förvånat men han svarade inte utan gick in i klassrummet
"vi måste verkligen ha väckt minnen eller något. Jag tycker han kunde berätta för oss hur det var att vara dödsätare" sa hon och såg på James "jag har inga mer lektioner jag vill gå på, har du?" frågade hon och tänte på att hon egentligen hade örtlära men hon orkade inte gå på den

James skakade på huvudet och satte sig ner på golvet. Han lutade huvudet bakåt och blundade. Han var verkligen trött efter allt idag.

Cara såg på James och satte sig bredvid honom
"är det något som bekymrar dig?" frågade hon vänligt och satte sig skräddare "det kanske inte angår mig men när Yaxley nämnde Potters ärr såg du väldigt fundersam ut, vill du prata om det?" frågade hon vänligt

"Aha, det påminnde bara om vad som hände mig i sjukhusflygeln." sade han fundersamt.

Cara la huvudet på sned, hon förstod inte riktigt vad han menade men hon ville inte snoka för mycket
"hur menar du? Hur kan de påminna dig?" frågade hon försiktigt, hon visste inte hur mycket James ville berätta

"Du vet när jag upplevde smärta och föll ner på golvet. Jag hörde elevers skratt och prat, jag såg inget och kunde inte röra mig. När Potter upplevde Voldemorts tankar kände han allt som Voldemort kände och hörde allt han hörde."

Cara såg på honom och nickade
"men han är som sagt död så de kan inte vara han. Men vem gav dig ärret?" sa hon undrande

"Det på magen? Den ansiktslösa mannen som torterade eleven." sade han och plågades psykiskt av minnet.