Förändrad värld Lupple & Medi

Rhiannon såg upp på honom och såg sedan mot fadern.
"Åh jag tycker de sjunger fint men jag kan inget om fåglar sir." Hon lade ner gaffeln och torkade sig om munnen.
"Tillställning? Men jag..." Hon såg mot doktorn som log bara.

"Åh det är en fest. Vi brukar ha några om året så det är bara lite trevligheter." Modern log och såg mot sin make.
"Inte sant älskade?" Sa hon med en len röst.

Theodore såg mot sin bror och såg sedan mot Rhiannon.
"Hon fyller år imorgon." Han sa det på latin så föräldrarna skulle snappa upp det och han tog upp sin karaff.

Rafael kände sig som en idiot, han hade glömt hennes födelsedag. Hur skulle han göra den speciell? Han visste inget om henne. Han hade önskat att han hade haft lite längre tid att förbereda. Han såg på sin bror med panikslagna ögon. Men försökte att dölja det.

Han såg på Rhiannon och Aurora, med mer respekt än tidigare. De verkade ju vara vettigare än han hade trott. "Desto bättre att ni ej är kunniga i ämnet. Då blir det en alldeles särskild upplevelse. " Log han för att sedan nicka mot sin fru. "Precis, vi samlar våra nära och kära och gör kvällen lite extra speciell." Log han. Han snappade upp Theodores kommentar och nickade. "Vi får införskaffa en tårta samt presenter." Svarade han snabbt på latin. "Det är god sed." Avslutade han och Rafael såg mot Rhiannon. Han fick ta det senare.

Rhiannon log mjukt och tog sitt glas i sitt och såg mot läkaren.
"Men jag har en fråga. Lyckades ni lista ut vad det var? Eller är det för tidigt?" Hon lade handen mot ryggen.
"Klumpen det vill säga."

Theodore såg mot sin bror och log lugnande.
"Vi tar det sen." Sa han och såg på Aurora.
"Så vilken fågel gillar du bäst? Fiskmåsar kanske?" Han log retsamt och skrattade.
"De är stora tjuvar."

Läkarna log mjukt och skakade på huvudet. "Än är det för tidigt. När den analyserats klart kommer vi meddela er." Log han försäkrande.

Rafael drack upp sitt 'vin' och fyllde på mer. Lyssnade noga på Rhiannon. Hon var väldigt nyfiken, klok och frågvis. En farlig kombination.

Aurora fnissade lite och skakade på huvudet. "Nej inte dom. " Protesterade hon roat. "Jag gillar de som har ett rött bröst och är små. Jag vet inte vad de heter men de har alltid sett så kärleksfulla ut." Viskade hon generat.

"Men om det är farligt då? Kommer jag behöva komma tillbaka till sjukhuset då?" Hon såg oroad ut och såg mot Rafael.
"Är ni missnöjd?" Hon fick tårar och försökte få bort dem.
"Jag menar inte att vara så sjuk.."


Theodore log igen.
"Ja de röda fiskmåsarna. Precis de jag menade." Han tog upp sin bägare.
"Och de låter så vackert med... Du borde höra dem." Han log igen.
"Men har jag fel så lär mig.."

" Vi vet inte om det är farligt än. Det är först när vi vet då vi kan gå vidare med en lämplig behandling. Men det skulle kunna se ut på olika sätt. Kanske att du skulle kunna vårdas i ditt nya hem." Log läkaren lugnande. Rafael blev förvånad över hennes plötsliga förändring i humöret. Han tog hennes hand försiktigt, kramade den lätt. " Jag är inte missnöjd. Tänk inte på det." Viskade han lugnande. "Du är bättre nu. Fokusera på det." Log han.

Hon skrattade lågt. " Hur låter dem då?" Frågade hon roat. Hon visste att det inte fanns några röda fiskmåsar. Hon trodde att han skojade med henne.

Hon torkade bort tårarna och såg in i hans ögon. Försökte lugna ner sig men misslyckades. Hon var fortfarande helt utslagen efter dagen.
"Lovar du det?" Sa hon och såg sig om.

Modern log mjukt. Hon var så trött så hennes kännslor inte visste vad de skulle göra.
"Vi äter lite efterrätt och sedan kan du gå och lägga dig. Vi ska inte hålla dig uppe längre. Du är uppenbarligen trött."

Han skakade på huvudet.
"Jag vet inte. hur låter röda fiskmåsar nu igen?" Han såg sedan mot sin mor.
"Du har rätt mor. De borde sova efter middagen. Det har varit en lång dag för oss alla. Så vi kanske ska sova efter dem vi med?" Han höjde ögonbrynet vid sista meningen. Inte för att de skulle behöva det men att hålla fasaden uppe mer skulle vara nödvändigt.

Han nickade lugnande och log mjukt. "Jag lovar. "Viskade han smekte henne lätt över håret för att lugna henne. Han var tacksam för sin mors kommentar och log mjukt mot henne som ett tyst tack. "Utmärkt idé." Log han och såg personalen skynda in med efterrätten och servera.

Hon fnissade och la huvudet på snedden. "De finns inte." Viskade hon roat men tystnade sedan när hon insåg att de var bland folk. Hon satte sig tillrätta och inväntade efterrätten som fort landade på hennes tallrik.

"God idé, broder. Vi alla borde sova. Det har varit en händelserik dag och imorgon kommer också vara händelserik." Log han.

Hon torkade bort de sista av tårarna och såg ner på hans händer. Hur kom det sig att han var så kall?
"Är ni läkare med? Dina händer är lika kalla som min doktors..." Sa hon och nickade mot Rickard.
"Alla läkare har iskalla händer." Sa hon nu med sur ton och såg sedan på sian händer.
"Men.."

Theodore skakade på huvudet.
"Du säger det men du har inga bevis. Tror du ljuger." Sa han och såg den magnifika efterrätten bäras ut och log.
"Ser underbart ut." Sa han och såg sedan mot sin bror.
"Bror visst finns det röda fiskmåsar?" Han log ihop om han skulle vara med på leken.

Han såg på henne med en plågad blick. Han förstod varför hon inte blivit vald. De flesta uppskattade inte frågvisa människor. Han drog undan sin hand och såg henne djupt i in i ögonen med en varm och pålitlig blick. "Du ska få dina svar, i sinom tid. Men nu är inte rätt tillfälle." Viskade han ömt och la undan en hårslinga från hennes ansikte innan han vände sig mot sin bror och nickade. "Ja, vi kommer se dem imorgon. De älskar att bygga bo i tallen." Sa han allvarligt och leendes.

Aurora såg på dem båda och bet sig nyfiket i läppen och såg mot Rhiannon. "Visst finns de inte?" Sa hon lite osäkert men fortfarande leendes.