Katniss första Mugglisgame♥

Superbra! Undra hur det går för min karaktär

kapipel 2: den första eftermidddan

Camilla (Cammy) Darkwood(distrikt 1, tjej, HP_Maja)
Jag gick med handen på sabeln. Fyra döda hittills. Skulle jag bli den som dödade den femte spelaren? Jag hade ingen aning. Jag hörde ett ljud. Jag vände mig om med en snabb rörelse. En kille som var från distrikt 6 eller 7 drog fram en rakbladsvass kniv och höjde den över huvudet. Han slungade iväg den rakt mot mig och jag slog bort den med sabeln. Kniven for tillbaka mot honom och han duckade. Jag förstod att huvudstaden gillade den här showen. Jag svingade sabeln och satte den i pojkens bröstkorg. Jag hörde ett stönande när han föll ner på knä och drog ut sabeln. Det sprutade blod när jag tog upp sabeln och hans packning. Han föll ner och hans kind hamnade i hans eget, varma kletiga blod.

Adrian Laice(distrikt 7, kille, evee)
jag kastade en kniv mot flickan i distrikt 1, man hon slog bort kniven med sin sabel. Jag duckade för att inte få kniven på mig. Men när jag ställde mig upp så var jag inte beredd. Hon satte sin sabel rakt in i min bröstkorg. Jag föll stönande ner på knä och drog ut sabeln. Jag ramlade och blodet rann.

Olivia Gold(distrikt 8, tjej, PPP)
Jag tittade upp mot himlen med huvudet i Martins knä. Vilken sekund som helst så skulle ansikten dyka upp och avslöja vilka som dött.
– Martin? Mumlade jag.
– ja? Han tittade ner på mig och lyfte upp en vågig hårslinga.
– hur blir det om vi två blir dom sista som överlever? Om vi måste döda varandra? Frågade jag lågt.
– tänk inte på det nu. Jag slöt ögonen och tog försiktigt Martins hand. Nationalsången spelades och jag öppnade ögonen. Dom grå molnen som hade täckt himlen hela dagen virvlade runt och formade ett riktigt verklighetstroget ansikte. Och bokstäverna distrikt 5. Flickan från 5. Jag spärrade upp ögonen. Hon hade varit skicklig. Men alla karriärister hade överlevt. Nästa person som dök upp på himlen var pojken från 6, och efter det kom pojken från 7. Det hade varit 5 kanonskott. Två döda till. Nästa person var en flicka. Distrikt 10. Jag tittade snabbt upp på Martin. Distrikt 10. Martins distrikt. Ett nytt ansikte formades bland molnen. Pojken från distrikt 12. Panems vapensköld formades och dom sista tonerna spelades. Jag tittade återigen upp på Martin.
– kände du henne? Jag kände mig tvungen att fråga.
– nej, sa Martin. – men ändå. Hon var trots allt hemifrån. Jag satte mig upp. Jag lutade mig fram mot honom och han mötte mina läppar. Jag drog mig tillbaka och han smekte min kind.
- jag älskar dig, sa Martin. Jag tog tag i Martins hand, den som han inte smekte min kind med. Jag drog mina fingrar genom hans bruna, rufsiga hår. Jag tittade in i hans bruna ögon och öppnade munnen.
– jag älskar dig med.


döda:

Spoiler:
Tryck här för att visa!Adrian Laice(distrikt 7, kille, evee)-fick en sabel i bröstkoorgen. mördare: camilla (Cammy) Darkwood(distrikt 1, tjej, HP_Maja

ledsen att man fick läsa typ samma sak två gånger, men vill hinna skriva ur allas prespektiv

åååå vad bra

Jättebra som vanligt!! Det känns verkligen som "den riktiga" trilogin närd man läser. Det blir precis den rätta stämningen!

Min lilla Olivia är kär♥
Puh, jag dog inte!

Superbra!! ^^

kääärlek!!!

love is in the air♥

fast nu måste någon kommentera så att jag kan lägga upp mer...

Jaa mer hoppas jag dödar fler

Blev lite orolig där i början av kapitelt, men jag klarade det. Puff.

Superbra!

Sjukt bra!

I det här kapitlet blir det inget blodspillande, men ni får stå ut ändå detta kapitel är viktigt för fortsättningen.

Kapitel tre: natten
Kenny Somra(distrikt 11, tjej, Hermone)
Jag låg och vred mig i krampor. Jag hade ont, och jag trodde inte att jag hade så lång tid kvar att leva. Jag hade förlorat hoppet om att någon skulle sponsra mig. Då såg jag den. En silverfallskärm. Jag ålade mig fram emot den. Det måste vara något användbart. Det måste det. Jag läste på lappen som följde med fallskärmen.
Använd gåvan riktigt och överlev.
-G
Jag öppnade fallskärmen. Sårsalva och bandage. Jag log ett snett och stelt leende. Jag öppnade burken med sårsalva och smetade på ett tjockt lager sårsalva på varje sår och lindade bandage runt varje sår. Jag var så lycklig att jag inte en brydde mig om att flytta tillbaka till den tidigare platsen. Jag somnade på fläcken, räddad från förblödning.

Will Don(distrikt 3, kille, Saga Lovegood)
Jag låtsades sova med blicken fäst vid Julia Star. Jag behövde vänta tills hon somnade så att jag kunde rymma, men hon satt bara och högg med sin kniv i trädgolvet. Jag hoppades att jag inte skulle somna och ta risken att bli dödad.
En och en halv timme senare så hade Julia och Embla somnat. Jag tog den lilla ryggsäcken som Julia hade hämtat åt mig och sprang tyst iväg.
Efter en kvart hade jag håll och såg ett sockervaddstånd. Ett perfekt gömställe. Jag öppnade dörren och gick in. Jag skulle precis krypa in under bänken när jag såg en lucka i golvet. Jag var nära att ropa glatt av lycka men klarade av att hålla tyst. Jag öppnade luckan och hoppade ner. Jag landade i en hög på golvet. Skrubbsår. Aj. Jag gned handen mot skrubbsåret när jag hörde det. Ett hemskt skrik.

Jazz Mason'(disrtikt 11, tjej, Alice Weasley)
Jag skrek. Blodet isade sig av skriket, men jag kunde inte hejda det. ett par grön-guldiga ögon stirrade på mig, och jag stirrade skräckslaget tillbaka med mina blågrå ögon. Mörkret hjälpte inte direkt häller, jag var livrädd för mörker.
– lugn! Lugn! En röst kom från ögonen, som var allt jag kunde se. En pojkröst. Jag lugnande ner mig.
– vem där? Viskade jag fram.
– Will Don, viskade han lugnande. Då visste jag genast vem det var. Från distrikt 3, och var, precis som jag, 12 år. Jag kröp fram till honom och sträckte fram handen.
– Allierade?

Jane Unde(distrikt 12, tjej, Ester Potter 04
Jag och Jade hade gått hela dagen. Vi hade inte hittat något gömställe som båda var nöjda med.
– kan vi vila? Stönade Jade.
– Jade… mumlade jag. – jag hade gärna vilat, men vi är inte säkra. Vi måste hitta ett säkert ställe. Mina fötter släpade i marken och Jade snubblade fram. Vi hörde ett skrik. Ett skrik som verkade få allt att stanna upp.
– kom Jade, spring! Vi rusade fram i mörkret för att komma så långt bort som möjligt. Vi kom fram till en karusell och jag sa till jade att gömma sig. Själv gick jag och tittade om någon var i närheten.
– Jane! Jade hade ropat tyst men upphetsat, så jag skyndade mig fram till henne.
– vad är det? frågade jag.
– titta! Sa hon och tryckte handen mot cylindern i mitten. Det trycktes in som en dörr. En lönndörr.
– Jade, du är ett geni! Sa jag upphetsat och vi klättrade ner i karusellen. Under marken fanns det ett stort utrymme att vara på och framför dörren, som öppnades inåt, kunde haspar med en tjock bräda. Det hängde en liten lykta från taket som gav ifrån sig ett mysigt ljus och bäst av allt: i ett hörn låg en stor sovsäck som reflekterade kroppsvärme. Vi kröp lyckligt ner i den tillsammans och somnade, säkra på att få en lugn natt.

så alltså, Kenny Somra(Hermone) blev sponsrad och är nu åter på banan, det var väll den viktigase händelsen