Legenden om Ida

Det e inte meningen

super

Jag skriver nog mer sen idag

Yay!!

yes! va kul och jag vill jätte gärna att du skriver mer!

Kunde inte sagt det bättre!

okej
Ida Ginny Lovegood skriv nu då!

Okej nu skriver jag mer,det kanske inte kommer bli så lätte långt den här gången heller men jag har fullt upp! Jag ber verkligen om ursäkt för att det va ett tag sen jag skrev nu!

Kapitel hmm ehh aja den biten struntar vi i.

Estella satt som fastnaglad på stolen när stengolvet på arenan hissades upp. Hon kunde se några jordbändare en bit bort som hjälptes åt för att hålla uppe det.
-Var är din far frågade hon Marcus?
-Han tyckte att det va för riskfullt att ta sig hit så jag smet iväg sa han torrt som om det inte vore någon stor grej,men det va det.
-Det värkar som att vi alla har smitit hit i kväll sa en röst bakom dom.
Estella kände igen rösten som en liten pojke som levde på att tjuvlyssna på folks samtal och sedan ta betalt för att avslöja vartenda ord av samtalet för någon annan. Det va inte bra att han satt bakom dom!
-Vi måste vara tysta,han är inte att lite på viskade hon till Marcus och Emilia.
Marcus och Emilia nickade till svar.
Plötsligt steg en man upp för en trappa och klev ut på arenan. Estella kände hur skräcken grep tag om henne, det va Naruko!
-Kära invånare det är jag som är Naruko sa Naruko och alla tystnade.
-Så ni har alla samlats här idag för att lyssna på det jag har att säga. Jo som ni vet är Avataren död och det är bäst att vi tar saken i egna händer. När Avataren levde,gjorde hon något för er? Hon levde väl bara i lufttempet och övade på sin bändning hela dagarna! Hon gjorde väll aldrig någonting för er upprepade han igen!
Alla började genast att diskutera med varandra.
-Får jag be om tystnad sa Naruko?
Alla tystnade direkt.
-Tack! Jo jag och mina män ger oss ut direkt för att samla trupper satt vi kan störta Avatarens vänner. Ni är välkomna att ansluta er till mig för att kämpa för en fri värld!
-Det är bara tomma ord skrek någon i publiken! Många instämde!
-Vi tänker inte bli lurade igen,tror du inte att vi har lärt oss någon efter det Amon gjorde mot oss ropade någon annan?!
-Lyssna på mig sa Naruko otåligt! Ni vet inte vad jag kan göra med er,ni vet inte vilken kraft jag besitter och om jag vore er så skulle jag vakta min tunga! Snart kommer jag att ta över makten och ni borde ställa er på min sida om ni inte vill att något ont ska hända er,det kan garanter skydd.
-Bevisa det skrek någon!
-Ja om det är så ni önskar sa Naruko. Mads kom upp hit.
_______________________________

När Mads hörde hur hans far ropade på honom stelnade han till av chock men gick sakta upp för trappan. Han hade huvan nerdragen så långt det gick för att dölja dom blodiga såren.
-Detta är min son sa Naraku,han hade en dålig attityd mot mig och se vad jag har gjort med honom! Någon grep tag i Mads och drog av honom huvan satt alla kunde se hans ärrade ansikte . Publiken drog efter andan.
-Att göra något sånt mot sin son bevisar väll det mesta skrek Naraku!
Mads kände hur hans far slog till honom med en sten och det blev svart framför ögonen, det sista han hörde va hur publiken skrek!

(bra?)

SUPERBRA kapitel, men GÖR DET INTE SÅ SPÄNNANDE. DÅ är det ju ännu svårare att vänta till nästa kapitel.

tack men jag älskar dramatiska slut! Jag får väll skriva oftare då!