Bifrost, en Svensk trolldomsskola (Roll)

"Låt honom vara." fräste Alex till och riktade sin stav mot kapten. "Lämna oss ifred annars kommer det att gå dig illa." sa hon kyligt och förde staven sakta längst hans kropp och stannade med den och riktade den mellan hans ben. "Annars kanske det käraste du har skadas." säger hon sockersött åt honom, men håller ett öga på de andra med.

Damon kunde inte låta blil att flina då kaptenens leende bleknade. Men trots Alex djärva drag var de omringade av nio pojkar, alla i utmärkt skick tackvare quidditchen.
En av slagmännen svingade sin klubba och Damon märkte den först nu. Hans blick hittade snabbt den andra slagmannen, som även han höll i en klubba. Damon drog undan Alex då en av dem svingade sin klubba mot hennes huvud, men snubblade i rörelsen och föll rakt mot en av de jättelika killarna, som skuffade undan honom.
Damon tappade greppet om Alex hand, men han drog fram sin stav och pekade den mot Lokes vaktare, som slog imot grottväggen. Staven vreds dock ur handen på Damon och hann han få en skymta av Alex, upptagen med fyra av killarna.

Alex kände händerna slitas från varandra och såg sig sen stå ansikte mot ansikte mot fyra av killarna.
En ljusblixt skjuts ur hennes stav och sökaren far rakt in i grottväggen och ligger där avsvimmad. Ett blödande sår får hon upp på en jagares kind innan hon inner lamslå honom. Men snabbt vrids staven ut ur hennes händer. "Du gör för mycket skada med den här." fräser en av vaktarna och en av de jättelika killarna håller fast hennes armar i ett hårt grepp bakifrån.
Hon flämtar till av smärta, men han bara flinar och håller tag hådare.

Damon, nu utan trollstav och övermannad, svor lågt och svingade högra näven mot en av slagmännen. Killen vrålade till och staplade bakåt, men Damon vek sig dubbel då den andra slagmannen svingade sin klubba mot Damons mage och slog ut all luft. Damon flämtade och försökte resa sig, men det var omöjligt.
"Backa undan", väste kaptenen med höjd trollstav. De andra drog sig tillbaka, och verkade nu påminnas av sina trollspön. Damon hann kasta en blick mot Alex, men hon var ännu omringade. Damon tog sin chans och kastade sig mot henne, men stannade upp då en obeskrivbar smärta spred sig i hans kropp.
Då kaptenen sänkte sin trollstav föll Damon flämtande ihop. "Crucio", upprepade kaptenen, och åter var det som om tusen knivar vreds runt i Damons kropp.
Damon visste inte vad som hände med Alex, om hon var i skick, han hörde inget annat än sina egna andetag.
"Kom så går vi", snästa kaptenen och lade undan sin trollstav. Slagmännen kunde inte motstå att svinga sina slagträn mot Damon en sista gång, och han stönade till då revbenet som sjuksköterskan helat åter bröts av.
Mörkret omringade dem igen då Loke-eleverna gick, men Damon såg stjärnor.
"Alex..?" flämtade han och försökte röra på sig, men flämtade högt och slutade. Han kände blodsmaken i munnen och kände hur det rann ur mungipan, och hela kroppen kändes mörbultad.

"Damon" skrek Alex, när de slängde Crusio över honom.
"Och du håller käft" sa en av dem och slog till henne hårt över kinden och hon kände blodsmak i munnen.
Då han åter kasta crusio över Damon gjorde hon, ryckte hon sig loss ur killens grepp och skulle gå fram till Damon. Men ett hårt slag från en av slagmännens klubbor får henne flämtande att fara ihop på marken av smärta. Inget känns brutet, men revbenen smärtar, skadat kanske?
Ett till slag från honom och hon orkar inte längre göra motstånd. Jagaren som just kommit på fötter ler slugt mot henne. "Tack för såret." flinar han och med en lätt snärt på staven känner hon ögonbrynet delas mitt i tu av ett blödande sår.
Han höjer åter staven men kapten hejdar honom. "Lugna dig, vi ger oss inte på kvinnor. Det är under vår värdighet." och skrattande går de där ifrån.
Hon hör Damon, han lever åtmindstonde, men hon hör oroligt på hans flämting.
"Ja, det är okej." svarar hon tyst och ansträngt och försöker resa sig upp men hamnar flämtande på alla fyra. Hela kroppen värker, och hon känner sig yr. Men det är värre med Damon, hon känner sig fram till honom.
"Hur är det?" säger hon oroligt och försöker hålla rösten stabil, och dölja allt vad smärta hon känner för honom.

Damon kunde höra Vicinias tunga andetag då hon klumpigt tog sig fram till honom. Han ville hindra henne från att röra på sig, men bara ett stön undslapp hans läppar då han försökte tala. Åtminstone hade han efter quidditchmatchen varit medvetslös och på så sätt missat det mesta av smärtan. Nu var han tvungen att uppleva allt.
"Aldrig varit bättre", svarade han tvunget och försökte stödja sig på sina armbågar, men stönade till av smärtan och sjönk tillbaka mot stengrunden.
Situationen påminde om något som hänt förra året i Hogwarts, då Ravenclaws och Slytherins quidditchlag hade hamnat i ett slagsmål efter allhelgonaaftons middagen. Damon hade även då hamnat i sjukhusflygeln, men åtminstone hade han tagit sin motståndare med sig.

"Du måste till flygeln." svarade Alex förskräckt och började under en smärtsam rörelse leta reda på deras stavar. Hon hittade dem och mumlade "Lumos" då hon åter med en smärtsamgrimache satte sig vid Damon. Det spuruckna ögonbrynet blödde ymmnigt och försvårade hennes syn då hon blickade ner på honom.
"Är de brytna?" sa hon oroligt och blickade mot hanns revben.

Damon skakade på huvudet, men insåg att Alex inte kunde se det i mörkret. Hon fumlade runt och hittade ders trollstavar, och snart lyystes grottan upp.
Alex såg värre ut än Damon hade trott. Hon blödde ur ansiktet och rörde sig mödosamt.
"Kanske", svarade Damon avfärdande, även om han var säker på det. "Men det är okej. Är du skadad?" Damon torkade bort rännilen av blod från hakan med baksidan av handen och reste sig. Damon bet ihop för att inte skrika av smärta, men det var bättre att stå än att sitta.

"Det är okej." ljuger Alex och döljer åter sina känslor något hon blivit bra med under åren av ensamhet och utanförskap. Hon reste sig upp även hon och bet sig i läppen för att inte skrika.
"Kan du gå själv?" säger hon oroligt och ser på Damon. Hennes egen smärta ignorerar hon totalt.

Damon hade svårt att tro på Alex ord, men sade inte imot. Det skulle inte hjälpa deras situation att gräla.
"Yes yes", svarade han och insåg sedan att han talat sitt modersmål. Det hände alltid imellan. "Jaa, men är du säker på sjukhusflygeln?" Damon tog ett steg och snubblade till de knäet hotade att vika sig under honom. En av slagmännen hade fått in ett slag mot den. För att itne falla grabbade han tag i Alex axel. Då det slutade snurra i huvudet tog han ett djupt andetag. "Hon vill veta vad som hänt."