Hogwarts Armé: Rollspelet

Cara funderade en stund "jag vet inte, jag tycker inte vi lär oss så mycket" sa hon "men vi har ju FUTT-examen i år" sa hon fundersamt "jag låter dig välja min herre" sa hon leende

James fnös roat.
"Herre? Aja, jag vill inte missa något speciellt, så vi kan likaväl gå dit." sade han med ett flin och de gick ut ur rummet.

"ja du är en kille och om man är artig säger man herre" sa hon leende "det är så man säger i de adliga familjerna. Du skulle höra vilket liv det blir på släktmiddagarna om man inte använder de termerna" sa hon och reste sig upp
"ja men då går vi väll då" sa hon och de gick mot klassrummet

Han skakade roat på sitt huvud igen. Herre... När de satte sig vid några tomma platser kom Yaxley in i rummet och började åter igen pladdra på om absolut ingenting, när han lyssnade noggrannare pratade han om Harry Potter och hur han besegrat Marvolo. Hans intresse ökade hastigt då Yaxley berättade om hur förbannelsen hade påverkat Potter.
"...och ärret som lämnades på hans panna sved varje gång Mörkrets Herre var arg, eller rädd eller liknande. De hade en speciel länk mellan sig..." var det det som hade hänt mellan James och den Asniktslösa? Han stirrade ner i bänken, försjunken i tankar.

Cara log roar, det var bara i farten hon sagt herre liksom av ren vana men hon fann det roligt att James blev så förvånad. De satte sig på lektionen och Cara såg på Yaxley. Linda han inte berätta i stället hur det var att vara dödsätare. Måste han alltid tjata om den där Potter jämt. Han har gjort en stor grej helt klart men släpp det nu. Cara såg på James som såg fundersam u och hon undrade vad han tänkte på. Yaxley hade pratat om Potters ärr, vad var det som gjorde honom så fundersam över det?

Till slut pratade han om Voldemorts fall. James lyssnade lite mer.
"...så eftersom Fläderstaven inte kunde skada sin sanne herre, så studsade Mörkrets Herres förbannelse tillbaks på han själv och då dödade alltså Harry Potter Herren. Sedan-" James räckte upp sin hand. "Ja, herr Carnalos?"
"Men om Voldemorts förbannelse studsade tillbaks på han själv var det väl inte Potter som besegrade honom? Begick han inte ofrivilligt självmord?"

Cara såg på James och försökte att inte skratta, så kunde man ju också se det. Hon såg på Yaxley som verkade fundera.
"jag har aldrig hört den aspekten, men man skulle kunna se det så. Men Potter var fortfarande den som försvarade sig mot honom och utan hans hjälp vore inte du-vet-vem död" sa Yaxley och Cara himlade med ögonen och la huvudet på bänken. Det var ett himlens tjat om den där Potter

James blev både road och irriterad.
"Det måste ha hänt något med Potters huvud då han överlevde." Yaxley såg förvirrad ut.
"Hur så?"
"Tja, om jag stod öga mot öga med Voldemort skulle jag inte direkt använt Expelliarmus, jag skulle ha försökt att lamslå honom eller något liknande. Om han lyckats att avväpna honom skulle han antagligen ha befallit dödsätarna att döda honom. Och han kunde omöjligtvis avväpna alla samtidigt..."

Cara lyssnade roat, hon var tydligen inte den enda som ansåg att Potter var en idiot
"Mr Carnalos, så länge du inte har stått i Sammy situation har du inte rätt att kritisera Potter!" sa Yaxley allvarligt och Cara lyfte blicken
"även om vi inte ha stått i den situationen har vi rätt att ifrågasätta hans handlande! Han hade egentligen tur! Han kunde lika väl ha dött, i det läget borde han spelat spelet med samma medel som Voldemort" sa Cara och såg allvarligt på Yaxley

Yaxley såg väldigt irriterad ut och James hånflinade mot honom.
"Istället för att pladdra på om Potter och hans såkallade stordåd kanske du kan lära oss förbannelser istället för att ge oss skrivläxor? Om jag minns rätt från ditt prat om Potter brukade före-detta Professor Quirrel göra likadant, och han visade sig ha Voldemort på sitt bakhuvud."
"Säg inte hans namn, ha lite respekt för de döda!"